Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Sputnik: Metallbollen som ändrade historien

Jorden stiger över månens horisont i ett foto taget från Apollo 8 1968, förstasidan på den sovjetiska tidningen Pravda den 6 oktober 1957 efter att Sputnik skjutits upp, rymdhunden Lajka, den första officiella bilden på Sputnik.
Jorden stiger över månens horisont i ett foto taget från Apollo 8 1968, förstasidan på den sovjetiska tidningen Pravda den 6 oktober 1957 efter att Sputnik skjutits upp, rymdhunden Lajka, den första officiella bilden på Sputnik. Foto: TT

När Sovjet sköt upp satelliten Sputnik den 4 oktober 1957 började rymdkapplöpningen, som både ledde fram till Neil Armstrongs steg på månen och internet.

Foto: Elin Lindwall

”I dag finns en ny måne på himlen”, rapporterade amerikanska medier den 4 oktober 1957.

Den nya månen var Sputnik, en drygt halvmeterstor metallboll med fyra radioantenner, som Sovjetunionen hade skickat upp i bana runt jorden. Sputnik, som betyder färdkamrat på ryska, var världens första konstgjorda satellit. Att ryssarna lyckades med bedriften före amerikanerna kom som en chock.

– Det var en oöverträffad prestigeförlust för USA, säger Nina Wormbs, teknik- och vetenskapshistoriker vid Kungliga Tekniska Högskolan KTH i Stockholm.

Sputnik och det översta steget från bärraketen syntes väl, och satelliten var blankpolerad för att vara extra synlig från jorden. Människor i hela världen kunde både se satelliten på himlen och höra pipsignalerna från den med enkla radiomottagare. Dagstidningarna i Sverige meddelade när Sputnik och satelliterna som sköts upp under åren som följde skulle passera.

Sovjetunionens regeringschef Nikita Chrusjtjov håller tal till varvsarbetarna vid varvs- och industrikoncernen Götaverken på Hisingen i Göteborg, i samband Chrusjtjovs officiella besök i Sverige 24:e juni 1964.
Sovjetunionens regeringschef Nikita Chrusjtjov håller tal till varvsarbetarna vid varvs- och industrikoncernen Götaverken på Hisingen i Göteborg, i samband Chrusjtjovs officiella besök i Sverige 24:e juni 1964. Foto: Jan Collsiöö / TT /

Sputnik var starten på rymdåldern, och på rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjet.

– Folk blev jätterädda för vad Sovjet skulle kunna göra med sina satelliter. Konsekvenserna blev avsevärda. Förutom att amerikanerna, som hade trott att de var oövervinnerliga, fick se sig besegrade i kapplöpningen om att först bryta jordvallen, blev det möjligt för USA att satsa mycket pengar på rymdprogrammen, och närliggande teknikområden, säger Nina Wormbs.

Men i början gick det dåligt. USA:s första satellit Vanguard exploderade vid uppskjutningen den 6 december.

– Nikita Chrusjtjov döpte genast om den till Kaputnik, säger den svenske rymdpionjären Sven Grahn.

I oktober 1957 var han 11 år gammal.

– Jag var med min pappa och tankade på Norrmälarstrand, och såg det sista raketsteget på himlen. Men jag blev inte biten av rymden förrän fyra veckor senare, när Sputnik 2 med hunden Lajka ombord skickades upp, säger han.

Sven Grahn kom sedan att arbeta större delen av sitt yrkesverksamma liv på Rymdbolaget, och har även skrivit flera böcker om rymden och rymdforskning.

Även om Sputnik blev en chock var det väl känt inom vissa kretsar att både USA och Sovjet höll på att utveckla satelliter. Redan 1952 hade International Council for Science beslutat att perioden från 1 juli 1957 till 31 december 1958 skulle vara det internationella geofysiska året (IGY, International Geophysical Year), som skulle ägnas åt internationella samarbeten för att kartlägga jorden och den nära rymden.

Träffsäkerheten var ganska dålig, men när man fick vätebomben gjorde det inte så mycket om man missade målet lite.

– Både amerikanerna och ryssarna pratade om att skicka upp satelliter för att kunna göra vetenskapliga mätningar i den nära rymden, säger Gustav Holmberg, idéhistoriker vid Göteborgs universitet.

I Sverige grundade Kungliga Vetenskapsakademien Kiruna Geofysiska Observatorium, som senare bytte namn till Institutet för Rymdfysik. Föreståndare blev Bengt Hultqvist, ännu en svensk rymdpionjär, som ledde IRF ända fram till sin pensionering 37 år senare. I somras fyllde han 90 år.

– Jag var född i rätt tid och hade skaffat en lämplig utbildning. Och så kom Sputnik och rymdåldern helt plötsligt. Vi blev den första gruppen som etablerade sig som utnyttjare av satelliter i Sverige, säger han.

Bengt Hultqvist var med och bidrog till att Sverige blev en betydande internationell aktör inom rymdforskningen.

– Det beror den stora naturtillgången vi har: norrskenszonen, i den delen av världen där klimatet är som allra bäst tack var havsströmmarna. Vi har rätta platsen för att kunna mäta partiklarna som kommer från solen, säger han.

Även om satelliter som Sputnik innebar nya vetenskapliga möjligheter för att studera jorden och rymden handlade kapplöpningen mellan USA och Sovjet också om militära tillämpningar, som spionsatelliter.

– Man försökte flyga med spionplan över Sovjet, men det är ju förbjudet att kränka andra länders luftrum. Men eftersom satelliter inte styrs av människor blev det tillåtet med överflygningar, säger Gustav Holmberg.

Sovjet förstod tidigt att satelliterna både var viktiga som pr och för militären.

– Rymdingenjörerna var verkligen smarta. När de fick i uppdrag att bygga en spionsatellit byggde de två nästan likadana: spionsatelliten Zenit, och Vostok, som kunde användas som ett bemannat rymdskepp, och som Jurij Gagarin flög ett varv runt jorden i 1961. De hade samma grundkonstruktion. Men den ena användes för propaganda och den andra militärt, säger Sven Grahn.

Den 4 november 1957 skjuter Sovjetunionen upp sin andra satellit, Sputnik 2, ombord är hunden Lajka som blir den första levande varelsen som gör en rymdfärd kring jorden.
Den 4 november 1957 skjuter Sovjetunionen upp sin andra satellit, Sputnik 2, ombord är hunden Lajka som blir den första levande varelsen som gör en rymdfärd kring jorden. Foto: PRESSENS BILD

Det fanns också militära anledningar till att Sovjet lyckades med Sputnik. Efter andra världskriget började stormakterna att utveckla interkontinentala raketer för kärnvapen.

– Träffsäkerheten var ganska dålig, men när man fick vätebomben gjorde det inte så mycket om man missade målet lite. Och det var mycket smartare än att skicka bombplan, säger Sven Grahn.

Raketerna kunde nå de hastigheter som behövs för att få upp en satellit i omloppsbana.

– Andrej Sacharov räknade fel på hur stor vätebomben skulle bli, och därför gjorde ryssarna raketen för stor. Men det passade bra för satelliterna, säger Sven Grahn.

Både Sovjetunionen och USA hämtade raketingenjörer från Tyskland. Mest känd är Wernher von Braun, som var avgörande för det amerikanska rymdprogrammet.

Som en direkt reaktion på Sputnik grundades flera amerikanska myndigheter, däribland rymdstyrelsen Nasa och Advanced Research Projects Agency, Arpa, en forskningsorganisation för militär teknologi. Trots att Sovjet hade ett försprång, och blev först både med Lajka och Gagarin, lyckades USA till slut komma ifatt. Kulmen på rymdkapplöpningen nås när Neil Armstrong tar första steget på månen den 21 juli 1969.

Från Arpa kom en mycket viktigare men inte lika känd konsekvens av Sputnik: Arpanet, föregångaren till internet.

– Tanken var att skydda kommunikation och data genom att distribuera den över ett nätverk av datorer, så att all information inte skulle ligga samlad på ett ställe, säger Nina Wormbs.

Få saker har förändrat vårt liv så mycket som satelliter och internet.

– Så mycket av det vi gör är beroende av satelliter. Vi använder rymden för våra dagliga göromål här nere på jorden, säger Nina Wormbs.

Rättelse 2017-09-10 10:00
Luna 2 kraschlandade på månen 13 september 1959 och Jurij Gagarin blev första människan i rymden 12 april 1961. I grafiken anges tyvärr andra åtal.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.