Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

På jakt efter sardernas rötter

Det är drygt 150 år sedan Italien och Sardinien blev ett, men särskilt italiensk har ön aldrig blivit. Här är naturen dramatisk och bitvis karg, men också mjuk med lena sandstränder. Följ med DN Resors Jörgen Ulvsgärd och upptäck en ö full av uråldrig kultur och inte minst – ett spännande kök.

Sardinien rymmer mer än tre miljoner får, men bara drygt hälften så många människor. Landskapet är kargt och stenigt, en plats för överlevare. Fåren är det utan all tvekan, men också alla de sarder som i årtusenden lärt sig att handskas med denna robusta natur.

Foto: Jörgen ulvsgärdSardinien rymmer mer än tre miljoner får, men bara drygt hälften så många människor. Foto: Jörgen Ulvsgärd

Få turister gör sig omaket att ta sig an den östra sidan av ön sidan genom bergstrakterna Barbagia och Gennargentu med sin dramatiska kuststräcka, den jungfruliga kustregionen Golfo di Orosei.

Det är här vi börjar närma oss de sardiska rötterna och det är här den sardiska kulturen är som mest bevarad. Tidens gång har präglats av långsamma rörelser och förändringar. Traditioner från antikens Europa har bevarats väl, ett arv efter fenicier, kartager, romare, araber, bysantiner och spanjorer. Kusten vetter mot Italien vilket i hög grad präglat matkulturen. Sarderna har ofta känt sig åsidosatta, men 1962 fick de samma autonoma ställning som Sicilien.

– I fastlandets ögon är vi nog alltför reserverade, fåordiga och tillbakadragna, men inget kan vara mer fel, säger Liviana Murghia som är vår ciceron på resan söderut. Vi är inga bortkomna lantisar eller kusiner från landet, utan stolta, envisa och mycket generösa människor. Vi är sarder helt enkelt. Det är vårt isolerade läge som har bidragit till att bevara vår enkla livsstil, som dessutom sägs gynna ett långt liv.

Det faktum att Sardinien har flest 100-åringar i världen, tillsammans med Japan, förvånar henne därför inte.

– Hårt arbete och starka släktband är grundstenen i vårt liv. Här är det barnen eller släktingarna som tar hand om sina föräldrar. I vår kultur har den sardiska kvinnan rykte om sig att ta stort ansvar för familjen och så är det nog än i dag, åtminstone i bergsbyarna här på östra sidan av ön.

Första anhalt på vår resa längs östkusten och jakten efter sardernas rötter blir Costa Smeralda i Olbiaprovinsen, eller smaragdkusten som den kallas, med staden Porto Cervo som knutpunkt. Hit kom den stenrike fursten Aga Kahn på 1950-talet, köpte upp nästan hela kustområdet och börja bygga upp ett semesterparadis för rika utlänningar. Det var de vackra stränderna som lockade. I dag är det här tummelplatsen för jetsetfolk från hela världen.

Resan från norr till söder tar bara fyra timmar om man tar den i ett svep, större än så är inte Medelhavets näst största ö. Men på denna sträcka växlar landskapet dramatiskt.

På vägen från Smaragdkusten söderut gör vi ett stopp i Oliena vid foten av Supramonte. Här ligger ett elegant gömställe, som nyttjats av en rad kändisar allt sedan det byggdes i mitten av 1960-talet. Stjärnor som Madonna, Richard Gere och Claudia Schiffer har tagit in här för att koppla av och komma bort ifrån den mediala kändisjakten. Restaurangen är en av de mest omtalade på ön. Än i dag driver ägaren madame Pasqua sin gamla släktgård på bergssluttningen, en personlig resort som passar väl in i konceptet agroturism.

Foto: Jörgen Ulvsgärd– Långt innan ekoturism blev ett begrepp, hade vi klart för oss att allt vi gjorde på Su Gologone skulle vara i samklang med naturen och redan då började vi arbeta med närproducerad mat från trakterna här omkring, säger madame Pasqua.

Hennes intresse för smak och stil, inredning och konst har präglat hotellet. Interiören är full av textilier i en blandning av gammalt sardinskt hantverk och modern design. I restaurangens gigantiska öppna spis står spädgrisspetten uppställda på rad. Vi äter av husets specialiteter pasta, lamm och get och serveras närproducerat vin.

Gastronomin på ön kännetecknas av mat som tillagas efter urgamla recept uppblandade med inslag av det moderna italienska köket. Nationalrätten är helstekt spädgris, maialetto, som tillagas på myrtenbädd.

– Italienarna från fastlandet åker ofta över till Sardinien bara för att få njuta av denna mat, säger madame Pasqua med stolthet i rösten.

Huvudingredienserna i den sardiska matlagningen är av naturliga skäl allt vad fåren ger, som till exempel mjölken som används för att göra pecorinoosten. Till den serveras helst det klassiska lövtunna flatbrödet, pane carasau, doppat i olivolja.

Nästa dag är luften krispigt klar. Vi beger oss från kusten in i landet där vi passerar öns hjärta, staden Nuoro vid foten av bergsmassivet Monte Ortobene. Staden är känd för att ha fött en Nobelpristagare i litteratur, Grazia Deledda, som 1926 fick Nobelpriset för ett författarskap rotat i Barbagias bergsbyar runt staden Nuoro. Att en ung flicka i denna miljö kände sig kallad att bli författare är redan det märkvärdigt. Att hon därtill lyckades förverkliga sina ambitioner är anmärkningsvärt.

Efter en timmes resa på slingrande serpentinvägar passerar vi det sista krönet på den sista bergsryggen och ser den lilla fiskebyn Cala Gonone långt där nere i dalen. Den ligger i slutet av den brant stupande vägen som vrider och bänder sig mellan pinjeträdsbevuxna raviner och till slut mynnar ut i havet. Där nere i hamnen kommer den fläktande vinden emot oss, en fuktig men frisk vind fylld av salt havslukt. Himlen är blå, havet lugnt och sikten sträcker sig mot horisonten. Det är nästan så vi kan skönja Golfo di Oroseis klippiga strandformationer genom soldiset.

Foto: Shutterstock Mjuka sandstränder och turkost. Stranden Cala Luna omges av höga berg och karaktäristiska grottor. Foto: Shutterstock

Byn ligger utsträckt i en båge längs hela bukten med berget i ryggen. Mitt i bukten ligger Costa Dorada, ett litet familjehotell beklätt med murgröna och vinrankor, en naturens egen paketering à la konstnären Christo. Det drivs av en kraftfull italienare. Här serveras fisk och havets alla läckerheter. Med utgångspunkt från Cala Gonone kan man ta båten bort till nästan orörda stränder med fantastiska bad, suverän snorkling, häftiga klippformationer och grottor.

Till sist når vi Posada på vår resa söderut. Vi slår oss ned på den lilla tavernan Sa Rocca i en av byns smala gränder och ser ut över dalen. Långt där bortom pinjeskogen ser vi havet. Plötsligt hör jag det karaktäristiska knattret från en liten mopedbil. Ett ljud som förstärks när det studsar mellan husväggarna i de smala gränderna.

Det är Mario, Livianas pappa, som är på väg hem från sin kolonilott. På flaket har han lastat aubergine, apelsiner, en korg med fikon, lök och sallader av olika slag. Han är smutsig och dammig efter hårt arbete, men strålande glad. Han skjuter upp kepsen, torkar svetten ur pannan och bjuder oss sedan på några färska fikon.

Det håller på att dra ihop sig till oväder. Åskan mullrar och östanvinden, il grecale, driver havet i höga vågar långt upp på stranden in bland pinjeträden, som står som en skyddande mur framför husen längre in på land. En boskapshjord stretar i blåsten på en smal landtunga som riskerar att sköljas över av de stora vågorna. Vinden är förvisso allestädes närvarande på Sardinien. Inte konstigt att sarderna genom århundraden har skytt havet, även om de främsta orsakerna har varit rädslan för pirater och angripare från andra länder.

I värmen inne på restaurang Su Nuraghe kan vi beskåda skådespelet på tryggt avstånd. Bakom spisarna i det rymliga köket sätter kocken Ignazio genast i gång med att förbereda en fisksoppa, minosho, med färsk fisk från floden Posada, andra skaldjursdelikatesser som boccone, ett slags snäckor från trakten, och nyfångad bläckfisk som en fiskare just har levererat.

Ju längre dagen lider desto fler familjemedlemmar, släktingar och bekanta sluter upp och snart är festen i gång. De bästa vinerna plockas fram och i köket börjar kvällsmaten förberedas, den består av hemlagade pastakuddar fyllda med riccotta och mynta.

Foto: Jörgen UlvsgärdKocken Ignazio i byn Posada lagar alltid sin egen pasta. Gastronomin på ön kännetecknas av egenproducerad mat som tillagas efter urgamla recept med inslag av det moderna italienska köket. Foto: Jörgen Ulvsgärd

– Inget fusk här inte. I det här köket är snabbmaten bannlyst, likaså halvfabrikaten, säger Ignazio och plockar fram den handdrivna pastamaskinen och knådar ut pastadegen på marmorbänken.

Sardernas rötter har vi åtminstone fått en glimt, och smak, av under den här resan i österled.

Fakta. Sardinien

Foto: Jörgen UlvsgärdFornlämningar och kyrkorum från antikens Europa har bevarats väl på Sardinien, ett arv efter fenicier, kartager, romare, araber, bysantiner och spanjorer. Foto: Jörgen Ulvsgärd

Att resa dit

Det går reguljärflyg från Stockholm, Göteborg och Malmö till Cagliari, Olbia eller Alghero på Sardinien med en rad olika flygbolag. De flesta av dessa flyg har mellanlandning. Flera charteroperatörer har Sardinien som destination. Det går även färjor från flera städer i Italien till hamnar på Sardinien.

Bo

Costa Dorada. Litet familjehotell med bra restaurang i Cala Gonone på den sardinska östkusten. Hotellet är beklätt med murgröna och vinrankor, drivs av en engagerad italienare och är mycket populärt. Det är ett ställe som man måste vara ute i god tid för att boka under högsäsong. Här serveras fisk och havets alla läckerheter. Pris cirka 1.500 kronor. Lungomare Palmasera Cala Gonone. www.hotelcostadorada.it

Su Gologone. Resort belägen i en charmig villa i Oliena vid foten av Supramonte. Det har varit ett romantiskt gömställe för kändisar sedan det byggdes i mitten av 1960-talet, och restaurangen är känd som en av de bästa på Sardinien. Pris cirka 2.500–3.500 kronor Loc. Su Gologone 08025 Oliena Sardegna www.sugologone.it

Hotell Cervo. Ett lyxigt femstjärnigt hotell med stor pool mitt i centrum av Porto Cervo och med fantastisk utsikt över havet. Pris cirka 1.500 kronor. Costa Smeralda, Porto Cervo. www.hotelcervocostasmeralda.com

Äta

Il Pomodore. En enkel men mycket trevlig italiensk familjerestaurang som ligger lite i utkanten av Porto Cervo, men som är en riktig hit. Deras vedugnsbakade pizzor är berömda. Costa Smeralda, Porto Cervo. www.ristoranteilpomodoro.com

Sa Rocca. I en liten gränd i Posada ligger denna lilla taverna med bedårande utsikt över havet. Ett enkelt och charmigt ställe och med den förmodligen bästa maten. Inte långt därifrån på samma gata ligger en liten mysig bar. Piazza Eleonora D’Arborea, Posada. www.hotelsarocca.com

Su Nuraghe. Familjerestaurang i utkanten av Posada, strax intill stranden. Stället drivs av en duktig kock och är en utmärkt plats för en måltid på vällagad italiensk mat med inhemska specialiteter hämtade från havet och floden Posada. Viale Sardegna, 1, San Giovanni, Posada 

Sevärt

För den som är intresserad av historiska lämningar är de förhistoriska nuragborgarna på Sardinien intressanta.

Dessa mytomspunna konformade små stenhus är spridda över hela ön. De byggdes av ett folkslag som fortfarande tillhör ett av de stora mysterierna i Medelhavsområdet.

Nuragfolket tros härröra från så långt tillbaka i tiden som 1800- till 300-talet före Kristus. De har inte lämnat några skriftliga dokument efter sig och fortfarande känner man till väldigt lite om dem.

Men ett är säkert: de måste ha haft stor kunskap i byggnadskonst och varit väldigt välorganiserade.

Vid Su Nuraxi, nära Barumini en avstickare från väg E25 mot Cagliari, finns en ansamling av dessa hus att beskåda.

Tågupplevelse

För tågfantaster är ånglokståget Trenino Verde en upplevelse. Det följer gamla rutter på olika ställen runt om på ön med varierande längd. Ett par exempel är från staden Bosa på västkusten in i landet till Macomer eller mitt på ön från Sorgone till Isili eller från Mandas mitt på ön till Arbatax vid östkusten.

Fina stränder på östra Sardinien

Några av de finaste stränderna på östsidan av Sardinien hittar du runt Cala Gonone vid Golfo di Orosei som till exempel Cala Luna, Cala Mariolu och Galoritzé. Stränderna nås bäst med båt från Cala Gonones eller Galettas hamn. Eftersom flera av dessa bara kan nås med båt så är de oexploaterade och ganska orörda.