Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fotboll

Allsvenskan ska inte handla om mörker

Gamla Ullevi.
Gamla Ullevi. Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Dold cynism, brottslighet och mörker har dragits fram ur skuggorna, överskuggat och flyttat en allsvensk klassiker.

Det är då det behövs en påminnelse om vad vår allsvenska och vår fotboll egentligen handlar om.

Eller ja – åtminstone för alla som är en del av den.

Förväntan, spänning, ovisshet, frustration, ilska, besvikelse, sorg, glädje, eufori.

Alla är de klassiska, slogankompatibla och abstrakta substantiv och de alla fyller sin funktion i den helhet som är fotbollen.

Oavsett om det handlar om de största arenorna eller de mest nedslitna grusplanerna är alla orden en del av alla fotbollsspelare och ledares bild av vad fotboll är.

De hör till funktionärer, mediemänniskor och supportrars bild av vad fotboll är.

De hör till min bild.

De hör till din bild.

De är alla en del av den känslostorm som kanske bara en fotbollsmatch kan framkalla.

Förväntan inför en match som kan definiera en hel säsong.

Spänningen när samma match tickar till övertid med ett oavgjort resultat på tavlan.

Frustrationen när den misslyckade anfallsvärvningen bränner ännu ett gyllene läge.

Ilskan när man känner sig förfördelad efter att den där domaren, allt för ofta ackompanjerat på en läktare eller i en TV-soffa av ett högst opassande adjektiv, missat en enligt dig solklar hands i straffområdet.

Besvikelsen när motståndarna gör ett sent segermål.

Sorgen när nedflyttningen är ett faktum.

Glädjen när det istället är ens eget lag gör det där viktiga målet.

Euforin när just det målet leder till seger eller guld.

Passionen för fotbollen.

Alla är de ingredienser i den sport jag, du och alla inblandande älskar så fruktansvärt mycket.

Även om det finns vissa som gör allt annat än att älska den.

Även om de tror att de är en del av sporten.

Om det svenska fotbollförbundet, AIK, IFK Göteborg, och varenda skrymsle av fotbollssveriges meddelande till er under torsdagen inte gick fram så får ni nu höra det igen.

Ni är inte, och har aldrig varit, en del av oss.

Ni känner inte förväntan, spänning, ovisshet, frustration, ilska, besvikelse, sorg, glädje, eufori och passion.

Det enda ni ser är chansen att bli ”rikare” genom smutsiga sedelbuntar.

Än vet vi inte hur många sedlar ni faktiskt sitter med.

Hur många fotbollsmatcher ni faktiskt redan har hunnit förstöra.

Hur många fotbollsspelares gnistor och karriärer som ni brutalt har släckt med hot mot de som inte har samma mod som den eller de AIK-spelare som ni försökte dra med er ner i smutsen nu senast.

Men de markerade, vi markerade – att ni inte har i vår fotboll att göra.

Vi behöver också ständigt kritisera och ifrågasätta saker som felaktiga domslut, filmningar, tvåfotstacklingar och tröjdragningar i straffområdet.

Men de debatterna, oavsett vad man tycker i frågorna, är fortfarande en del av vår sport. Det är en del av känslostormen och en del av passionen.

Att med mutor och hot bestämma utgången av en fotbollsmatch för egen vinning är inte ens en del av en debatt. Det är inte en del av en sport.

I torsdags på Gamla Ullevi uteblev debatten, sporten och alla dessa underbara slogankompatibla och abstrakta substantiv.

För att det inte var säkert att de kunde existera på den grund som de ska.

Läs mer: DN-elvan omgång 9

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.