Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

”Allt prat om starka kvinnor tröttar ut mig”

”Jag hade svårt att anpassa mig till den tävlingsanda som rådde på jobbet”, säger Nadia som 2013 sjukskrevs för utmattningssyndrom.
”Jag hade svårt att anpassa mig till den tävlingsanda som rådde på jobbet”, säger Nadia som 2013 sjukskrevs för utmattningssyndrom. Foto: Emil Hammarstrom

På en ny arbetsplats, där hon hela tiden tvingades byta avdelning, kände Nadia att hon ständigt behövde bevisa att hon dög. Stressen över att inte passa in gav henne sömnproblem och influensasymtom. Först efter fyra år med stressrehabilitering börjar hon äntligen må bättre.

 

– Jag brukade vakna mitt i natten av hjärtklappning och av att jag badade i svett. Sedan kunde jag ligga sömnlös i timmar, med en odefinierbar oro över saker som skulle gå dåligt, säger Nadia om sömnlösheten hon lidit av sedan hon blev sjukskriven för utmattningssyndrom för fyra år sedan.

Vi träffas i en ljus lägenhet i en närförort där hon bor med maken. Nadia, som kommer från Pakistan, heter egentligen något annat och vill inte att hennes ansikte fotograferas. Att bli ihopkopplad med en stressrelaterad sjukskrivning tror hon kan påverka hennes framtida yrkesliv.

– I Sverige verkar det finnas en syn på svaghet som något negativt. Framförallt i arbetslivet där det ständigt pratas om värdet av att vara stark och att orka mycket – inte minst som kvinna. Jag är självklart för jämställdhet, men allt prat om starka kvinnor tröttar ut mig. Jag är ingen stark kvinna utan en människa med svagheter. Och det är väl inget konstigt med det? Svaghet hör ju till livet.

Foto: Emil Hammarstrom

Resan till Nadias sjukskrivning började egentligen långt innan hon fick sin diagnos 2013. Hon hade då arbetat som ingenjör på ett stort svenskt företag – där hon kunde kommunicera på engelska – sedan hon kom till Sverige 2007. Hon trivdes bra med sina uppgifter och de ofta hektiska arbetsdagarna hade hon heller inget emot. Mer än stress kände hon förväntan och pepp inför det nya jobbet och landet.

Dessvärre stod företaget inför nedskärningar vilket innebar att Nadia tvingades flytta runt på olika avdelningar. Att hela tiden starta om och anpassa sig till nya grupper var tärande. Den extrema tröttheten, sömnproblemen och ”värken som skar som ett svärd i huvudet” kom allt oftare. Nadia förklarar att hon tyckte det var problematiskt att hitta en given plats i företagskulturen.

– Jag hade svårt att anpassa mig till den tävlingsanda som rådde på jobbet. Trots att jag gjorde mitt bästa, kändes det som om jag alltid behövde överbevisa mig. Att jag var en stark kvinna som dög till arbetsuppgifterna jag tilldelats.

För mig har diskussioner om religion varit naturligt i vardagen, men det funkade inte på jobbet. På lunchen kunde vi prata hur mycket som helst om sex, men sa jag något om Gud tyckte folk att jag var konstig.

Ovanpå prestationskraven stressades Nadia över att hon var olik sina arbetskamrater på många sätt. I viljan av att passa in började hon ändra på saker – som att byta klädstil och ändra sitt sätt att tala - som utåt sett kan tyckas triviala, men som satte spår inombords. Nadia beskriver det som att hon anammade en personlighet som inte var hon: en stark kvinna som tränade på gym och gick i Zara-kläder.

– För mig har diskussioner om religion varit naturligt i vardagen, men det funkade inte på jobbet. På lunchen kunde vi prata hur mycket som helst om sex, men sa jag något om Gud tyckte folk att jag var konstig. Och råkade jag spontant säga ”Inshallah” började folk skratta. Jag fick sluta med mycket av det som var jag helt enkelt.

Nadia beskriver de fysiska problemen som följde på stressen som värk i hela kroppen – eller som en influensa som aldrig tog slut. Som självklart inte blev bättre i kombination med sömnproblemen. Men att symtomen var ett tecken på utbrändhet hade Nadia ingen tanke på alls – ett sådant begrepp fanns inte ens i kulturen hon kom ifrån. Och inom vården kunde man inte heller förstå vad som var fel – raden av läkare hon träffade skrev ut allt från astmamediciner till preparat mot magsår. Efter två år av sömnstörningar och kronisk värk i leder och huvud kunde en ögonläkare till slut konstatera att värken inte gick att lokalisera – den satt i hela kroppen och orsaken stavades stress.

– Han sjukskrev mig på heltid och sa att jag borde ha blivit det två år tidigare.

Efter fyra år av möten med psykologer, psykiatriker och fysioterapeuter börjar Nadia så sakta må bättre. Hon går dagligen på SFI och lär sig svenska och skulle gärna börja jobba på 25 procent till att börja med. Men ett arbete där hon hela tiden förväntas topprestera värjer hon sig för. Efter tiden som sjukskriven har hon börjat omvärdera saker i livet – en är idén om att alltid vara bäst.

– Jag vill varken vara bäst på jobbet eller den bästa frun. Det räcker med att jag gör mitt bästa. Det svenska ordet lagom tycker jag så mycket om. För mig räcker det om jag är lagom.

Läs mer: Fler delar i DN:s artikelserie om stress.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.