Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Man förflyttas till Skinnskattebergs Folkets park 1969

Årstaviken 16.30.

Det bor 130.000 människor på Södermalm, men om man traskar ner från Hornsgatan in i Tantolundens nordvästra hörn, promenerar åt sydost och följer vattnet har man mycket spenat omkring sig.

Järnvägsbrons mäktiga graffitiprydda pelare i höjd med Årsta holmar ger förstås ett otvetydigt storstadsintryck, men även nedanför de krökta jättehusen i brf Tanto och Södersjukhuset kan man höra fågelkvitter och känna sig rätt långt från suset och duset. Man passerar bryggor med småbåtar. Strax syns under trädkronorna en gammal uteservering i trä, och man förflyttas till, säg, Skinnskattebergs Folkets park 1969. Sedan kommer Skanstull, och då blir det betong och buller, som i någon mån fortsätter hela vägen runt Söder. Men då har man ändå vandrat i två och en halv kilometer.

Jag skrev nyligen om svindlande planer på att bygga bostäder för 340.000 på ett litet ingenmansland mellan Serbien och Kroatien. Hur galet tätt skulle inte det bli, tänkte jag och googlade fram att landsnutten i fråga är aningen större än Söder. Varje kvadratkilometer skulle behöva befolkas med 48.000 människor.

Längs Katarina Bangata bor 29.000 per kvadratkilometer, vilket är folktätare än på Manhattan, men annars är Stockholms största ö, som sagt, bitvis rätt luftig.

Å andra sidan har stadsdelen Mong Kok i Hongkong 130.000 invånare per kvadratkilometer, så det är klart att det går. Finns det hjärterum, och så vidare. Fast om hjärtat ska orka med behövs det kanske några knippen spenat också.

Anders Bolling är reporter på DN och är svag för både trädkronor och skyskrapor.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.