Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Äntligen har vi slagit hål på tabut kring mens

Tunnelbanan 08.15.

Heeej, Åhhh. Alltså, nu måste jag berätta om i går kväll. Alltså, det har hänt så mycket.

De unga tjejerna är på väg till gymnasiet på morgonen och deras röster hörs väl över den morgontysta tunnelbanevagnen.

Vi spetsar öronen. Vad är det som har hänt? Vad är det hon har varit med om som är så omtumlande?

”Alltså, jag fick mens i går igen och har haft världens mensvärk. Alltså, jag har inte kunnat sova.”

Min besvikelse över att detta vardagliga var den stora händelsen, drunknar i ren, bubblande glädje: Vi har alltså äntligen nått fram. Hösten 2017 har vi slagit hål på tabut.

När jag fick mens på 70-talet skulle man också se det som något naturligt, inget att skämmas för. Eller så sade i alla fall progressiva vuxna och sexfrågespalterna i Kamratposten. Men det kunde omöjligt tränga igenom alla tabun som omgärdar kvinnors mens (associationer till sex, barn, död, smuts, slem och äckel). Vi skulle aldrig ha pratat högt om mens på tunnelbanan, eller jo, om vi ville provocera (vilket vi ville ibland).

Javisst, menstabu har varit en fråga högt på kulturens dagordning de senaste åren. Men bara för att ”Kobra” gör mensprogram, Clara Henry har skrivit en uppmärksammad bok eller att en mens-emoji är på gång, behöver det inte betyda mer för attitydförändringar i samhället än ett mensfrågesvar i Kamratposten 1975.

Men nu verkar det ha hänt på riktigt. När unga kvinnor pratar naturligt om mens på tunnelbanan bubblar förhoppningen inom mig om att tabut äntligen kan vara borta.

Helena Sjödin Öberg saknar redan Mosebackes sommarkonserter.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.