Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Någon släpper en röd ballong formad som ett hjärta.

Sergels torg. 14.53.

Det är lite som i en film. Tusentals människor har samlats för att hedra offren för terrordådet i Stockholm och vi står inklämda bland främlingar snett bakom scenen vid Kulturhusets fot. Det är mamman med sina småflickor som bär långa vita rosor i händerna, det är den unge mannen med den textade skylten som säger ”Kärlek för alla, hat mot ingen” och så den vithåriga farbrorn med plakatet där ”Stockholm i mitt hjärta” står textat i tusch. Det klappande Stockholmshjärtat som är temat för dagen, och som också återkommer i initiativtagaren Damon Rastis inledningstal.

När Damon Rasti ropar ut mot folkhavet låter det bekant men ändå nytt. Han och farbron med plakatet använder sig av samma fras, den som fram till nu mest varit förknippad med gemytliga uppträdanden på Skansen – och så denna spalt. Men nu är innebörden djupare, nu är det på allvar. Orden ”Stockholm i mitt hjärta – nu och för alltid” möts av ett öronbedövande jubel.

Sarah Dawn Finer sjunger sedan så innerligt att det gör ont och vi uppmanas alla att göra armkrok med vår närmsta granne inför den kommande tysta minuten. Jag krokar i den lilla flickan från barnfamiljen med de vita rosorna. Så står vi tysta – främlingar, men ändå inte. Det är overkligt tyst, nästan som i en välregisserad film. Och som en slumpens egen dramaturgi, släpper någon en röd ballong format som ett hjärta. Upp, upp mot himlen över hustaken. Bort från Stockholm.

Catia Hultquist är chef på DN Stockholm.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.