Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

De kanske har vapen, men vi har blommor

Drottninggatan 09.12.

– Jag är rädd, säger sjuåringen och kramar min hand.

Vi passerar över de silverglänsande Strindbergscitaten i höjd med Barnhusgatan.

– Tänk om det händer igen.

Det är första gången han promenerar längs Drottninggatan sedan terrordådet, en händelse som har hemsökt hans medvetande. Min tanke var att det skulle lugna både honom och mig om vi återerövrade gatan tillsammans. Nu är jag nära att ångra mig. Jag försöker säga något klokt men trasslar in mig i ett krångligt resonemang om sannolikhet som jag inte ens själv begriper.

Så minns jag ett nyhetsinslag från fransk tv där en pappa pratar med sin son om terrorattacken mot Paris 2015. Den minutlånga sekvensen är en lågmäld uppvisning i konsten att tala med barn om ohyggligheter. När pojken, uppenbarligen omskakad, säger att världen är full av onda typer med vapen så nickar pappan.

– De kanske har vapen, men vi har blommor, svarar han.

Och det fungerar. Efter en stund säger pojken att det känns bättre.

Jag och sjuåringen går över Mäster Samuelsgatan och blir stående framför drivorna av rosor, nallar, ljus och handskrivna brev. Jag stödjer mig mot den franska pappans visdom och säger att varenda liten blomma är ett tecken på hur många snälla människor det finns, trots allt. Vi kommer alltid att vara fler än de onda typerna.

Först tänker jag att det låter som lökig inredningspoesi. Men så märker jag att det fungerar. Sjuåringen ler. Jag med.

Andreas Nordström är webbredaktör på DN Sthlm och är pollenallergiker.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.