Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

En Wallenbergare utan stresshormon, tack

Marieberg 11.14.

En matsal nära mig har insett att det är besvärligt när alla gäster kommer samtidigt, klockan 12.02. Därför finns ett erbjudande: fram till 11.15 kostar lunchen 90 kronor i stället för ordinarie pris, 105.

Resultatet är att vi alla anländer samtidigt, klockan 11.08. Där ser vi kön till kassan och svär över att vi inte varit fem minuter snabbare. Sedan våndas vi i kön med ett öga på klockan och ett på kassaapparaten längst fram.

”Om man missar 11.15 är ju halva dagen förstörd”, sa en röst bakom mig härom veckan. Röstens kompis svarade, med irritationen som en ärgig beläggning på stämbanden:

”Hur långsamt kan det gå? Kom igeeeen!”

Människor rör sig ryckigt, ögon fixerar tiden på mobilskärmar och försöker sakta ned den, doften av Havets Wallenbergare blandas med stresshormoner.

Detta fenomen fascinerar mig. Här har vi folk som tjänar kanske 40.000 i månaden. De är Stockholms unga pärlor, civilingenjörer har lagt ned mansår för att laborera fram ytskiktet på deras 8.000-kronorsjacka. Om två timmar kanske de köper en liten decaf kardemumma-och-havstång-cappuccino för 39 spänn. Men de där 15 kronorna som står på spel i lunchkön riskerar att förstöra halva deras – och min egen – dag.

Det finns garanterat ett Nobelpris i ekonomi att vinna för den som kan sätta ord på detta märkliga psykiska fenomen. Eller finns det redan ett, som stavas ”snålhet”?

Erik Helmerson är ledarskribent på DN och lyckas fan alltid glömma matlådan.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.