Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

De deltar i ett susande linjelopp, ett Tour de Västerbron.

Hornstull 08.23.

Cyklist Ett kör fort, han visslar förbi alla oss andra på bron i riktning Marieberg. Alla utom Cyklist Två. Denne ligger med sitt framhjul två decimeter bakom C1:s bakhjul och håller exakt samma tempo. Exakt. Det är som om de två sitter sammankopplade med en osynlig kedja. Tillsammans men var för sig deltar de i ett susande linjelopp, ett Tour de Västerbron där förstapriset är … äh, ingen aning, förmodligen känslan av att ha kommit först.

C2 fascinerar mig. Så mycket vet jag om cykling att han har en position där han kan dra nytta av C1:s fartvind. C2 har gjort mycket annat för att vinna hastighet; hans hjälm har ungefär samma luftmotstånd som en ordinär ringklocka, han har plockat bort alla onödiga detaljer – som stänkskärm bak.

(En gång ställde jag frågan på Twitter varför vissa cyklister gjorde så. Jag fick svaret att lerig rygg i urbana cykelkretsar anses mycket snyggare än cykel med stänkskärm.)

Men C2 ligger verkligen bisarrt nära. Kanske är de bästa vänner som varje morgon turas om att växeldra i detta livets linjelopp? Men jag tvivlar. Jag ser snarare C2 som en frifräsare, en man som tar sig rätten att snylta på C1:s fart. Hur ser etiketten ut? Hur nära får man ligga i denna sport? Vad säger Magdalena Ribbing?

I veckan kom ny statistik som visar att nästan dubbelt så många män som kvinnor dör i cykelolyckor. ”Varför det är så är svårt att säga”, kommenterar Camilla Ekström, forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut.

Erik Helmerson är ledarskribent på DN. Han har redan reproducerat sig och cyklar därför oftast utan hjälm.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.