Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Somna inte om, säger han, ler snett och går vidare

Gubbängen 23.30.

– Du, hallå!

En kille i övre tonåren med svart luvtröja står lutad över mitt säte på tunnelbanan, knackar mig hårt på axeln och väcker mig från någon diffus dröm. I en sekund blir jag rädd, det är ändå sen fredagskväll och ganska tomt på linje 18.

– Var ska du av? frågar han bryskt.

Jag svarar omtöcknat.

– Eeeh, Hökarängen.

– Okej, det är två stationer kvar – somna inte om, säger han, ler snett och går vidare genom vagnen.

Jag har en tendens att somna på tunnelbanan. På morgnarna byter jag tunnelbanelinje vid Slussen och tar bussen sista biten. Allt för att inte somna ifrån rusningstrafiken och vakna i Hässelby strand, trots att jag kan sitta still i 29 minuter för snabbast väg till jobbet. På kvällarna är min tunnelbanenarkolepsi ännu värre, och inte bara en gång har jag funnit mig själv sittandes ensam i Farsta strand medan någon städar vagnarna innan tåget ska vända.

Men träd in, vardagsväckarna! Killen i luvtröja den där fredagskvällen är bara en i raden av folk som sett till att jag sluppit sova mig igenom en hel tunnelbanelinje. En annan häromveckan jobbade mer proaktivt och väckte mig redan i höjd med Medborgarplatsen.

– Jag ska av i Gubbängen, jag väcker dig där, sade en välklädd yngre kille till en tacksam tröttmössa.

Jag har börjat göra samma sak för mina besläktade sömntutor. Äldre tanter, tonårstjejer, överförfriskade gubbar. ”Var ska du av?”, frågar jag när jag ser dem sovande. Alltid med tacksamhet som reaktion.

Evelyn Jones är sömnig reporter på DN som tycker att ALLA ska väcka den som sover på tunnelbanan.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.