Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Mormor överlevde i alla fall

Wollmar Yxkullsgatan 08.20.

Hon släpade sig långsamt fram längs gatan. När värkarna kom fick hon stanna upp. Hon hade aldrig känt sådan smärta förut och var livrädd. Men också fruktansvärt generad, det kändes så pinsamt att stappla fram med den stora magen medan byggjobbarna på gatan skämtade och visslade.

Som tur var hade hon inte så långt hemifrån till Södra barnbördshuset i hörnet av Rosenlundsgatan och ”Wollmariskullgatan”, som hon brukade säga. Men förlossningen blev både lång och mycket svår. Någon graviditetskontroll hade hon aldrig varit på, och den barska barnmorskan konstaterade att barnet låg i säte, alltså med rumpan först.

Smärtorna tog inte slut när barnet var fött. Hon drabbades av kraftig urinvägsinfektion med hög feber och blev kvar en hel månad. Antibiotika fanns inte ännu, men hon fick insprutningar med silvernitrat i urinblåsan. Inte så skönt.

Det här vet jag för att hon själv berättade om det många gånger, men också för att jag har den noggrant handpräntade förlossningsjournalen från 1927.

Jag tänker på mormors plågor varje gång jag passerar den pampiga byggnaden från början av 1900-talet, där kvinnor födde ända fram till 1969.

Mormor överlevde i alla fall, det var inte självklart även om mödradödligheten redan då hunnit sjunka rejält i Sverige, till ungefär tre på tusen. I dag är den knappt en på 100.000. Men i världen dör nästan en kvinna varannan minut i samband med graviditet och förlossning, varav 99 procent i låginkomstländer.

Malin Nordgren är redaktör för Insidan och föddes samt löpande band-döptes på Allmänna BB, nedlagt 1975.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.