Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Framtidens trafik är deprimerande

Teknikutvecklingen går rasande snabbt. Om 20 år får vi spår till Östberga.

Sverigeförhandlingens avtal om Stockholms kollektivtrafik skrevs under på fredagen. ”En glädjens dag!” utbrast det moderata landstingsrådet. ”Historiskt!” jublade finansborgarrådet (S).

Och visst, det är naturligtvis utmärkt med utbyggd kollektivtrafik. Alternativet, att inte bygga ut kollektivtrafiken trots att befolkningen växer kraftigt, vore helt klart mindre lyckat.

Själv har jag dock lite svårt att svara upp mot entusiasmen, och fastnar i stället mest vid tidshorisonterna. De är nedslående, på flera sätt. Det är ju inte direkt någon pendel till Nya Vintergatestaden på Uranus som vi pratar om.

Spårväg syd – en vanlig, hederlig spårvagn på Södertörn – ska vara klar om 17 (sjutton) år. På den tiden hinner imperier resa sig och falla. Ytterligare ett år senare – i bästa fall, märk väl – kommer du, om du lever och har intresse för det, att kunna åka tunnelbana till Östberga. Bra och viktigt förstås, i alla fall för Östberga, men ändå.

Känslan infinner sig: Är framtiden inte mer spännande än så här?

Ursäkta, jag glömde: Roslagsbanan, denna museala konstruktion, ska förlängas också. Någon kilometer. Om 21 (tjugoett) år.

Den tekniska utvecklingen sägs gå framåt i rasande fart, men bortsett från det där återkommande pr-stuntet om att åka vakuumkapsel till Sankt Petersburg via Åland är trafikpolitiken kliniskt fri från spännande visioner. Nej, att sparka konduktörerna och ersätta dem med blippande lådor räknas inte.

Men, säger någon – självkörande bilar då! Jo, visst, det är ju något slags innovation. Men de enda som blir verkligt till sig över den tanken är väl vissa borgerliga partier och Stockholms Handelskammare, som äntligen tror sig ha hittat ett 2010-talsargument för att fortsätta bygga de motorvägstunnlar de velat bygga hela tiden. Trots att både framkomlighet, klimat, stadsbyggnadsmässiga behov och rena kostnader talar emot.

Var är de flygande mattorna? Helikopterbussarna? Svävarbåtar i 60 knop? Eller bara – vansinniga tanke – en ny bro någonstans?

Nej, det kanske aldrig skulle hända. Men man kunde ju, som regeringen så ofta gör, tillsätta en utredning för att åtminstone hålla drömmen levande.

Spårvagn till Segeltorp och en extra kilometer Roslagsbana kan man ju alltid bygga under tiden. Helst då lite snabbare.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.