Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Skolans och mediernas syn på källkritik är problematisk”

I skolan uppmuntrar man eleverna att tänka själva. Men kritiskt tänkande utan kunskap blir inget annat än tyckande. Det krävs en bas av solid kunskap för att kunna vässa tänkandet och värdera ett arguments rimlighet, skriver artikelförfattarna.
I skolan uppmuntrar man eleverna att tänka själva. Men kritiskt tänkande utan kunskap blir inget annat än tyckande. Det krävs en bas av solid kunskap för att kunna vässa tänkandet och värdera ett arguments rimlighet, skriver artikelförfattarna. Foto: TT

I flödet av påhittade nyheter och med en faktaresistens som sprider sig är skolans träning av elever i kritiskt tänkande avgörande. Men den måste göras på rätt sätt och här finns skäl att oroa sig. Målet med källkritik är inte att få en allsidig bild av hur människor uppfattar världen utan att närma sig sanningen, skriver tre forskare och en författare.

Vi drabbas nu dagligen av ett flöde av hårt vinklade historier och påhittade ”nyheter” i sociala medier och så kallade ”alternativa” medier. Och faktaresistensen breder ut sig. USA har med Donald Trump fått en president som inte bryr sig om huruvida det han säger är sant och kallar massmedier för ”det amerikanska folkets fiende”.

Vi ser liknande tendenser i Sverige. Nyligen försökte Sverigedemokraterna sprida desinformation om klimatfrågan genom att, kanske, medvetet misstolka en rapport från Kungliga Vetenskapsakademien.

Det är lätt att beklaga sig, men det är inte bara populistiska rörelser som drabbats av farsoten. Också resten av det offentliga samhället har anfrätts av samma sjuka. Polariseringen är ett faktum, även i Sverige. Frågan är vad vi kan göra.

För att hantera situationen krävs två typer av insatser: Vaccinera och korrigera. Dessvärre fungerar inte någon av dessa särskilt bra i dag. Forskning visar att det kan vara mycket svårt att korrigera en felaktig uppfattning, särskilt om det är en uppfattning som är central för individens känsla av grupptillhörighet. Det finns till och med en risk för bakslag. Om man konfronteras med evidens mot uppfattningen klamrar man sig fast vid den ännu mer.

Dålig faktakontroll är i detta perspektiv direkt skadlig. Det räcker inte att stämpla en uppgift som falsk utan man måste också förklara varför och reda ut hur det verkligen förhåller sig. Låt oss ta ett aktuellt exempel.

Den elev som väljer två polariserade och ”subjektiva” källor får betyg A. Den elev som väljer Nationalencyklopedin med motiveringen att den granskats av experter och är mest sanningsenlig får ett C.

För ett par veckor sedan förfasade sig Trump över något som skulle ha hänt i Sverige. Han hänvisade till en misslyckad migrationspolitik och tog stöd av ett inslag på Fox News. Medier korrigerade och påpekade att ingen terroristattack ägt rum. Man påpekade dessutom att det var inkorrekt att 160 000 migranter skulle ha kommit till Sverige år 2016. Det var snarare 30 000. Men Trump hade aldrig påstått att det rörde sig om en terroristattack, och eftersom det faktiskt kom 160 000 migranter år 2015 rörde det sig förmodligen om en slarvig felsägning. Högerextrema bloggare fick vatten på sin kvarn, och plötsligt framstod Trumps ogrundade påståenden som ett ”alternativt perspektiv”, inte mindre vinklat än medias. När faktafel korrigeras bör inte själva korrigeringen vara vilseledande.

Men det helt avgörande på längre sikt är vaccinering. Att vaccinera mot faktaresistens handlar om att stärka individens immunförsvar mot ogrundade påståenden, desinformation och propaganda. Man måste se till att det blir rätt från början och därmed förhindra att en förvrängd verklighetsbild kan få fäste. Hur gör man det?

Skolans träning av elever i kritiskt tänkande är avgörande och från alla håll höjs röster för betydelsen av att träna elever i källkritik. Men det måste göras på rätt sätt och det finns skäl att oroa sig när man ser till dagens skola.

Under flera decennier har den svenska skolan präglats av en skepsis mot traditionell kunskapsförmedling. Inom ramen för teorin om ”konstruktivistiskt inspirerad inlärning” har värdet av faktakunskap ifrågasatts. Man uppmuntrar visserligen eleverna att tänka själva men kritiskt tänkande utan kunskap blir inget annat än tyckande. Det krävs en bas av solid kunskap för att kunna vässa tänkandet och värdera ett arguments rimlighet.

I skolvärlden uppfattas ofta ”kritiskt tänkande” som enbart synonymt med ”förmåga till källkritik”. Men kritiskt tänkande är så mycket mer; det innebär också insikter om våra kognitiva begränsningar och falluckor, liksom förståelsen för vetenskaplig metod och vad som utgör rationella och rimliga argument.

Ser man till hur dessa idéer tillämpas vid betygsättning blir man verkligt orolig. I ett dokument från Skolverket (nationellt prov i religion årskurs 9 år 2012/13) anges hur en elevs källkritik bör betygsättas vid nationella prov.

Om motparten presterar ett dåligt argument är det närmast en plikt att korrigera och förbättra argumentationen och sedan ge sig i kast med att bemöta det nya argumentet.

Den elev som väljer två polariserade och ”subjektiva” källor får betyg A. Den elev som väljer Nationalencyklopedin med motiveringen att den granskats av experter och är mest sanningsenlig får ett C. Synen på källkritik framstår med all tydlighet: Det handlar om att ta in olika perspektiv, inte om vad som är sant. A-eleven väljer bort NE, sägs det, eftersom den är neutral (och inte en förstahandskälla) och väljer de två subjektiva källorna för att ”få en så allsidig bild som möjligt”. Eleven vill skildra två olika sidor och poängterar vikten av att ”tänka själv”.

Målet med källkritik är inte att få en allsidig bild av hur människor uppfattar världen utan att närma sig sanningen. Att söka sanning handlar i sin tur inte om att vara rättvis utan om att försöka förstå hur världen är beskaffad. Den som vill tänka själv är inte hjälpt av två opålitliga källor. Den som använder sig av expertgranskade källor, och motiverar varför, ska få ett A. Inte den som söker sig till subjektiva ytterligheter. Om den ena källan är seriös klimatvetenskap, och den andra klimatskeptisk pseudovetenskap, så når man inte sanningen genom att söka en position mitt emellan dem. Att något är en förstahandskälla har inte heller ett värde i sig – källan måste vara tillförlitlig.

Det nationella provets sätt att se på källkritik samspelar dessvärre med en alltför vanlig medielogik: Den falska balansen. Ett exempel är ”Studio 1”:s debatt om mässlingsvaccin nyligen, då man bjöd in en forskare och en vaccinskeptiker. Detta är möjligen god underhållning men det spär på faktaresistensen. Det ger intryck av att det bara handlar om olika perspektiv och att alla perspektiv är lika giltiga.

För att råda bot på det rådande debattklimatet finns skäl att dra lärdom av hur vetenskapliga diskussioner förs när de är som bäst. En vinst över en motpart blir meningslös om den inte grundar sig i en god argumentation och faktiskt leder närmare vad som kan betraktas som rätt eller sant. Om motparten presterar ett dåligt argument är det närmast en plikt att korrigera och förbättra argumentationen och sedan ge sig i kast med att bemöta det nya argumentet. Man förväntar sig också att motparten skall agera på samma sätt.

I den offentliga och politiska debatten har det väl aldrig gått till riktigt på det sättet, men vad vi nu ser är en utveckling som fjärmar sig alltmer från det man kan betrakta som ett ideal. Man delar upp i termer av god eller ond, smart eller naiv, stark eller svag, där ändamålet, den kortsiktiga vinsten över motståndaren, går före allt annat.

Om utvecklingen inte vänder riskerar vi alla, oavsett övertygelse eller politisk färg, att bli till faktaresistenta populister.

DN Debatt. 23 mars 2017

Debattartiklar

Tre forskare och en författare:
”Skolans och mediernas syn på källkritik är problematisk”

Repliker

Anders Sigrell, professor retorik, Lunds universitet:
”Blir själva offer för blind autktoritetstro”

Björn Kindenberg, lärare i Stockholms stad och doktorand i språkdidaktik vid Stockholms universitet:
”Långtgående slutsatser på lösa grunder”

Slutreplik från tre forskare och en författare:
”Tron på experter är det enda rationella" 

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.