Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Global Utveckling

Bönder stämmer Världsbanken för inblandning i mord och tortyr

2010 ockuperade den honduranska bondeorganisationen MUCA gården El Tumbador, i Bajo Aguán, Honduras. På indirekt order av Dinant Corporation tvingade militären bort bönderna. Fem bönder dödades. Än i dag har ingen utrett dödsfallen. Foto från 2012.
2010 ockuperade den honduranska bondeorganisationen MUCA gården El Tumbador, i Bajo Aguán, Honduras. På indirekt order av Dinant Corporation tvingade militären bort bönderna. Fem bönder dödades. Än i dag har ingen utrett dödsfallen. Foto från 2012. Other: Erik Halkjaer

Världsbanken vill ge privat kapital en större roll inom globalt utvecklingsarbete.

Samtidigt stämmer en grupp bönder i Honduras bankens organ för investeringar i den privata sektorn, IFC, för inblandning i mord och tortyr. IFC har stöttat ett palmoljeföretag med miljardbelopp samtidigt som bolaget varit inblandat i en blodig markkonflikt.

Chef för IFC under den aktuella perioden var en välkänd svensk finansman.

I en exklusiv intervju med DN berättade tidigare i år Världsbankens ordförande Jim Yong Kim att han ska ta organisationen genom en stor förändring: från att med lån ha finansierat utvecklingsprojekt i de fattigaste länderna till att i stället lösa finansieringen med en stor andel privat kapital, bland annat från pensionsfonder.

Samtidigt måste Världsbankens ledning och ägare, däribland Sverige, nu hantera en stämningsansökan mot bankens organ för finansiering i den privata sektorn, International Finance Group (IFC).

Enligt en amerikansk organisation som företräder 16 honduranska bönder ska IFC, genom att investera hundratals miljoner dollar i ett honduranskt palmoljeföretag, ha bidragit till mord och tortyr.

Chef för IFC under delar av den period när övergreppen enligt stämningen ska ha skett var den svenska finansmannen Lars Thunell, tidigare vd för bland annat SEB och Trygg-Hansa och idag ordförande för Afrikanska unionens försäkringsbolag African Risk Capacity Limited.

IFC beslutade 2008 att investera 30 miljoner dollar i den honduranska företagsgruppen Dinants palmoljeproduktion i Bajo Aguán i Honduras. Beslutet föregicks av en studieresa till området i juli samma år.

Honduras var förra året världens sjunde största palmoljeproducent. En stor del av palmoljan utvinns på vidsträckta plantager med afrikansk palm längs de nedre delarna av floden Aguán, som rinner genom regionen Colón ut i Atlanten, i norra Honduras.

Foto: Erik Halkjaer

Området, som kallas Bajo Aguán, är på grund av palmoljan centrum i en blodig markkonflikt. Såväl Dinant, ägt av en av landets mest förmögna och politiskt mäktigaste familjer, som tusentals bönder organiserade i kooperativ gör anspråk på den.

Organisationen Earth Rights International (ERI), som står bakom stämningen för 16 honduranska bönders räkning, beskriver situationen som ”ett av de värsta övergreppen på mänskliga rättigheter och finansiell vårdslöshet kopplat till den privata sektorn de senaste tio åren”.

Både militären och Dinants säkerhetsstyrkor anklagas i stämningen för allvarliga övergrepp. Av de 16 bönderna är sju anhöriga till personer som uppges ha dödats av personal från Dinants eget säkerhetsbolag i markkonflikten kring palmoljeplantagerna. Enligt stämningsansökan ska Dinants säkerhetspersonal även ha skadat, torterat, misshandlat och trakasserat fler bönder i området.

IFC:s studieresa 2008 skedde i skuggan av att fler än tusen bönder ockuperat två av Dinants plantager. I ett fall tvingades bönderna bort av militären med våld. På en annan plantage dödades tolv bönder vid våldsamma konfrontationer med säkerhetsstyrkor.

Trots de våldsamma konfrontationerna såg IFC inga hinder för att bevilja lånet på 30 miljoner dollar till Dinant. Personal på IFC:s avdelning för Latinamerika och Afrika har i en tidigare intervju med DN Global Utvecklings reporter, som då arbetade för tidningen Omvärlden, sagt att det inte fanns något som tydde på att Dinant inte skulle vara ägare till den omstridda marken.

En första andel av lånet, 15 miljoner dollar, betalades ut till Dinant i november 2009. Fem månader tidigare hade Honduras president Manuel Zelaya störtats i en statskupp. Han hade kort tid före kuppen sagt att bönderna hade rätt till stora delar av den omtvistade marken.

Kuppmakarna och den nya regeringen placerade ut den honduranska militärens specialstyrkor i Bajo Aguán, runt plantagerna.

Efter statskuppen eskalerade konflikten i Bajo Agúan snabbt. Snart ockuperade 2 500 bönder organiserade i 28 kooperativ 20 000 hektar plantager med afrikansk palm. Flera försök av militär att tvångsförflytta bönderna ledde till våldsamma konfrontationer.

Bondeledare, människorättsaktivister och journalister hotades, trakasserades och dödades. 2012 räknades området till en av de farligaste platserna i världen.

USA:s utrikesdepartement har sedan 2009 registrerat fler än hundra fall av dödade bönder med koppling till markkonflikten kring Dinants plantager. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch handlar det om närmare 150 mord, varav inget har utretts.

De levde inte upp till hållbarhetspolicyns nyckelkrav.

I december 2013 underkändes IFC:s investering i Dinant av Världsbankens eget oberoende granskningsorgan CAO. Enligt CAO borde pengarna aldrig ha betalats ut över huvud taget (Läs rapporten här.)

”I en sektor och ett land där risker för konflikter och våld kring markfrågor är kända eller skulle ha varit kända, tog inte IFC:s utredning tillräcklig hänsyn till riskerna och de levde inte upp till hållbarhetspolicyns nyckelkrav”, skriver CAO i sin rapport.

CAO:s rapport utgör ett av underlagen till stämningsansökan mot IFC. Earth Rights International skriver också i stämningen att konflikten har fortsatt efter 2013, samtidigt som IFC-stödet till Dinant löpt vidare. Den andra hälften av de pengar som utlovades 2008 har ännu inte betalats ut, men enligt ERI har IFC kunnat stödja företaget genom andra kanaler.

Bland annat har IFC stått för lånegarantier när Dinant lånat pengar av Honduras största bank, Ficohsa. Mellan 2008 och 2014 har IFC dessutom lånat närmare 100 miljoner dollar till Ficohsa och gjort två direktinvesteringar i banken på sammanlagt 75 miljoner dollar.

ERI skriver i stämningsansökan att ”eftersom produktion av afrikansk palmolja är en kapitalintensiv verksamhet hade det kapital som Dinant fick från försvararnas [IFC, red:s anm.] direktinvesteringar, investeringar i Ficohsa och lånegarantierna en väsentlig effekt på Dinants verksamhet och lät företaget ta kontroll över och expandera sin kontroll över palmplantagerna”.

– IFC ignorerade medvetet den allvarliga situation som gäller för sociala, politiska och mänskliga rättigheter i det område som Dinant verkar i. Istället för att agera mot Dinant hittade IFC sätt att stödja Dinant via mellanhänder. Man valde tillväxt framför människor, säger en av ERI:s advokater till DN Global Utveckling på telefon från Washington.

Både advokaterna och de 16 bönder som de företräder har valt att vara anonyma av rädsla för hot och i värsta fall mord.

– Jag är rädd varje dag, men det är så här livet har blivit. Efter varje attack sa vakterna och militären att de visste var jag bodde och att de skulle söka upp mig om jag anmälde dem, berättar ett av vittnena på ERI:s hemsida om fallet.

Vi såg hur de slog folk, inklusive barn. Vi skrek att de skulle sluta.

Enligt stämningsansökan är sju av de 16 bönderna anhöriga till organiserade bönder som mördats i konflikten. Tre av dem har överlevt attentatsförsök. Ytterligare tre blev nedslagna och misshandlade i sina hem av honduranska säkerhetsstyrkor och Dinants säkerhetspersonal. Två kidnappades och hotades av Dinants personal. Så sent som i oktober förra året mördades en bondeledare med koppling till konflikten.

– Polisen slet ut folk från deras hem. Militärer, poliser och vakter. Vi såg hur de slog folk, inklusive barn. Vi skrek att de skulle sluta. En kula träffade mig och jag har fortfarande svårt att andas. Jag förstod inte att jag blivit träffad, men när jag kände efter såg jag blod. En annan person blev skjuten i magen, vittnar en av bönderna på ERI:s hemsida.

ERI har i sin stämningsansökan inte skrivit ut några namn på enskilda IFC-anställda, utan stämningen är riktad mot organisationen som helhet.

Som chef för IFC 2006-2012 stod den svenska finansmannen Lars Thunell dock bakom alla beslut om stöd till Dinant och Ficohsa.

Av granskningsorganet CAO:s rapport framgår också att Lars Thunell i december 2010 skickade ett brev till Dinants ledning och bad dem att ”lägga band” på sig. Bara några veckor senare mötte han även företagsledningen på plats i Honduras. Det bör alltså inte råda något tvivel om att han var medveten om vad som pågick.

Vidare framgår det av rapporten att Lars Thunell i januari 2011 skickade ett brev till Honduras dåvarande president Porfirio Lobo Sosa, som svarade honom en månad senare. Kommunikationen har också bekräftats av IFC:s dåvarande chef för tillverkningsindustri- och jordbruksinvesteringar i Latinamerika och Afrika, Oscar Chemerinski.

I en e-postkonversation med DN Global Utvecklings reporter 2012 redogjorde Oscar Chemerinski för hur Lars Thunell i augusti året innan reste till Honduras för möten med president Porfirio Lobo Sosa och bland andra Dinants och Ficohsas ledningar. Resan nämns även i CAO:s rapport.

Thunells besök i Honduras är också väl dokumenterat av honduranska medier, men det framgår inte exakt vad han talade om med de personer han träffade. Oscar Chemerinski skrev dock 2012 att Lars Thunell bland annat ska ha uppmuntrat till ”en fredlig lösning på konflikten i Aguán”.

Lars Thunell har per telefon med DN Global Utveckling avböjt att kommentera stämningsansökan.

Han hänvisar vidare till en skriftlig kommentar han gav i samband med att CAO:s rapport blev offentlig. Då skrev han: ”Jag har för länge sedan bestämt mig för att inte yttra mig om IFC och särskilt om enskilda affärer. I detta fall pågår dessutom utredningar så det vore inte lämpligt. Men man ska komma ihåg att det var ett post conflict country. Alltid svårt att verka i men viktigt om landet ska komma igång igen.”

ERI:s advokater vill i dagsläget inte närmare kommentera Lars Thunells eventuella ansvarsroll. På direkt fråga svarar de bara att om stämningen leder till rättegång är det inte omöjligt att han kallas som antingen ansvarig eller vittne.

Om det blir rättegång avgörs av en domstol i Washington D. C. som gett IFC möjlighet att svara på stämningen. Det svaret väntas lämnas in den här veckan. Först efter det kan stämningsansökan prövas, vilket kan dröja flera månader, enligt ERI.

I mars förra året avslog en domstol i Washington D. C. en annan stämningsansökan från ERI mot IFC. Den ansökan hade lämnats in nästan ett år tidigare. IFC hävdade då som internationell organisation åtalsimmunitet i USA. För att komma runt detta har ERI i den nya stämningsansökan om palmoljeinvesteringen inkluderat en avdelning av IFC som är registrerad i USA.

– Det här fallet skiljer sig också från det andra fallet där stämningsansökan avslogs. I det här fallet handlar det om en grupptalan om grova människorättsbrott. Det andra fallet rör IFC inblandning i miljöbrott i Indien och vi överklagade för övrigt nu i februari domstolens avslag i det fallet, säger en av ERI:s advokter.

Fakta. Markkonflikten i Bajo Aguán

Markkonflikten i Bajo Aguán beror på att stora arealer mark i området under 1970-talets jordreform delades ut till bondekooperativ. Enligt lagen får marken inte säljas på den öppna marknaden, utan bara köpas tillbaka av staten.

1992 instiftades en ny lag, efter rekommendationer från Världsbanken, som gjorde det möjligt att sälja marken utan statlig inblandning. Den gamla jordreformslagen annullerades dock inte, varför två lagar med olika innebörd existerar.

Företaget Dinants ägare köpte upp stora arealer mark av företrädare för bondekooperativen i Bajo Aguán. Ofta skedde det över huvudet på kooperativens medlemmar och i strid mot jordreformslagen, vilket ledde till den pågående konflikten.

Fakta. Earth Rights International

Earth Rights International grundades 1995 som en organisation för att dokumentera och lagföra näringslivets brott mot miljö och mänskliga rättigheter i Sydostasien, men har sedan dess expanderat till andra delar av världen.

Organisationen är framför allt känd för att 1997 ha lyckats få en domstol i USA att första gången ta sig an ett fall där ett amerikanskt företag stod anklagat för människorättsbrott i ett annat land, Burma. Företaget, som anklagades för mord, tortyr och slaveri valde att ersätta de drabbade bönderna i Burma, hellre än stå till svars inför rätten.

Företrädare för Amnesty International beskriver ERI som en seriös aktör och dess advokater som duktiga.

Fakta. IFC - International Finance Corporation

IFC är en del av Världsbanken och grundades 1956. Ägare av Världsbanken och därmed även IFC är de 184 medlemsländerna, däribland Sverige. Ägarna utser i sin tur 25 styrelseledamöter som var och en representerar en grupp länder. Sverige ingår i den nordiska och baltiska gruppen och representeras just nu av en ambassadör från Danmark.

Under åren 2009-2013 var den svenska ambassadören Anna Brandt representant för den nordiska och baltiska gruppen. Hon kan inte påminna sig om att Honduras var uppe till diskussion i styrelsen under hennes tid. Däremot vet hon att alla CAO:s rapporter presenteras för styrelsen, som sedan fattar beslut om en åtgärdsplan, vilket också skedde i fallet med palmoljeinvesteringen i Honduras 2014. Anna Brandt är idag Sveriges ambassadör i Irland.

På det svenska finansdepartementet är man medveten om stämningsansökan, som ska ha diskuterats med Världsbanken under våren. Sverige stödde under åren 2009-2015 IFC med 240 miljoner kronor, men inget stöd utgick direkt till palmoljeprojektet i Honduras.

IFC har aldrig avbrutit samarbete med Dinant Group i Honduras. Den åtgärdsplan som antogs för investeringen 2014 pågår fortfarande.

Fakta. Lars Thunell

Lars Thunell har haft flera tunga positioner i svenskt näringsliv innan han 2006-2012 var chef för Världsbankens International Finance Corporation (IFC). Han var koncernchef för SEB 1997-2005, vd för Trygg Hansa 1994-1997 och vd för Securum 1992-1994.

Sedan 2013 är Lars Thunell ordförande i African Risk Capacity Limitied, ett försäkringsbolag inriktat mot naturkatastrofer kopplat till Afrikanska Unionen. Han sitter även i Afrikanska utvecklingsbankens högnivåpanel.

Thunell var tidigare rådgivare till Blackstone Group, ordförande för Global Water Development Partners, ordförande för Standard Chartered Bank och satt i styrelsen för Kosmos Energy.

Han är doktor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Född: 1948.

Källa: LinkedIn

Om. DN Global utveckling
  • Denna artikel publiceras på DN Global utveckling, en temasajt om FN:s nya hållbara utvecklingsmål som syftar till att skynda på den den globala utvecklingen i världen.
  • Fler artiklar från DN Global utveckling hittar du här.
  • Du kan också läsa mer om satsningen här.
  • Redaktionen för DN Global utveckling nås på globalutveckling@dn.se om du vill skicka nyhetstips eller inbjudningar till seminarier.
  • Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.