Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Hur ska jag få mobbningen i barndomen att släppa greppet?”

Foto: TT

Måste mobbning och utfrysning i barndomen sätta spår hela livet? Veckans frågeställare blir nedslagen av att googla och undrar hur man bäst kan bearbeta de negativa upplevelserna.

Fråga:

Jag har en fundering om livet som vuxen efter en skolgång präglad av mobbning och utfrysning, som jag gärna skulle vilja ha någon annans perspektiv på. När jag var nio år flyttade min familj. I min tidigare skola hade jag många vänner som jag umgicks med varje dag, både i och efter skolan.

Min situation i den nya skolan blev helt annorlunda. Den nya klassen var nära sammansvetsad och jag blev omedelbart utfrusen. Jag hade det också kämpigt med att lära mig det nya språket och komma ikapp med nivån på den nya skolan.

Systemet var annorlunda i detta land och jag var kvar i samma klass tills jag tog studenten. Det blev därmed många år av att bli vald sist på gympan, ensamma raster och att se alla andra få inbjudningar till fester.

Jag fick ingen hjälp av de vuxna på skolan och skämdes så över min sociala situation att jag aldrig berättade om den för mina föräldrar. Trots detta gick jag ändå ut med bra betyg och när jag började på universitet blev allting mycket bättre och jag fick, för första gången på många år, vänner.

Nu börjar jag närma mig 30 och inser att jag inte har bearbetat, eller fått perspektiv på, det jag har varit med om. Jag har ett bra liv i dag med jobb och förhoppningsvis så småningom även en egen familj.

När jag googlar hur mobbning påverkar en i vuxen ålder blir jag nedslagen när jag ser alla negativa konsekvenser det kan ha långt efteråt. Jag märker att det fortfarande påverkar en del aspekter i mitt liv så som att jag är tillbakadragen och försiktig i nya sociala situationer.

Jag tackar även ofta nej till fester och middagar för att jag ibland är rädd för att bli en belastning. Jag har ofta blivit beskriven av chefer som försiktig och duktig och med åren har jag blivit bättre på att uttrycka min åsikt.

Min fråga, eller snarare fundering, är hur man ska bearbeta en sådan här upplevelse? Hur gör man för att bli av med tankar och känslor som inte har något med nuet att göra utan bara är ett eko av tankar jag tänkte dagligen för mer än ett decennium sedan? Är det skrivet i sten att mobbningen alltid kommer att påverka mig? Hur ska jag göra för att denna upplevelse ska släppa sin makt över mig?

Fundersam

Mitt råd är att acceptera att du har dessa sår samtidigt som du lägger din kraft på att njuta av det du har.

Svar:

Hej! Nej, det är inte ”skrivet i sten” att dina erfarenheter av mobbning som barn alltid kommer att påverka dig. Tack och lov har vi människor stora möjligheter till återhämtning. Problemet är att man vill bli av med sina jobbiga tankar och känslor. Man kämpar för att få bort dem och man förlorar kraft och energi med att fokusera på det liv man vill leva.

Därför är mitt råd att acceptera att du har dessa sår samtidigt som du lägger din kraft på att njuta av det du har. Att vara människa innebär att vi har olika sår inom oss hela tiden. Konsten är att leva våra liv i den riktning vi vill med dessa sår.

Mitt råd är att du börjar gå i psykoterapi. Terapi brukar beskrivas som ett sätt att lära oss att förändra vår syn på oss själva och det som hänt oss. Nya perspektiv och, framför allt, nya möjligheter öppnar upp sig. Vi slutar att vara så psykologiskt insnärjda i det förflutna. Eller för att använda dina ord, vi kan få smärtsamma upplevelser att ”släppa sin makt” över oss.

Att gå i psykoterapi handlar i mycket om att skaffa sig färdigheter att hantera svåra erfarenheter som finns bakom en, och som blir till hinder här och nu. Men också att kunna tolerera, till och med acceptera, sina svagheter, och sluta vara så upptagen med dem. Kanske den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa.

I dag är det vanligt att gå i psykoterapi. Var fjärde svensk har någon gång gått i psykoterapi, enligt en Sifoundersökning. I boken ”Jag tror att jag måste prata med någon - en guide till terapi” av psykologen Jenny Rickardsson listar hon några situationer där det kan finnas skäl att gå i psykoterapi. Jag har valt några som jag tror att du kan känna igen dig i:

1. Man har ett bekymmer som begränsar tillvaron.

2. Trots att lång tid har passerat har man svårt att acceptera något som hänt.

3. Man ägnar lång tid varje dag åt sådant som man vet är ologiskt, känns konstigt eller är ångestväckande.

4. Man har tröttnat på ett problem som har funnits med en under en längre tid, upplevelsen är att det får vara nog nu.

Som du säkert vet så finns det olika former av psykoterapi, som lutar sig mot olika psykologiska teorier och där terapeuterna har ganska olika arbetssätt. Så hur ska du då välja om du beslutar dig för att gå i psykoterapi, eller i varje fall i ett första steg, prova om det känns rätt för dig, och verkar kunna bli till hjälp? Mitt råd här är att du skaffar dig boken av Jenny Rickardsson, och läser om de olika terapiformerna, och härigenom får en bild av dem och utifrån det väljer den som verkar vara intressant för dig, och verkar kunna passa dig.

Att hitta en terapeut handlar inte bara om att välja en terapiform och en psykoterapeut som är legitimerad (eller är legitimerad psykolog), utan också att fundera på vem terapeuten ska vara. Till exempel, hur viktigt är det att terapeuten är en kvinna eller en man, är äldre eller yngre, och har några särskilda erfarenheter? I Jenny Rickardssons bok finns handfasta tips om hur man kan leta efter en terapeut, och vad som är viktigt att tänka på.

Låt mig också stanna kvar ett tag vid mobbning som företeelse. För visst är det mobbning som du har varit utsatt för. Mobbning definieras som att upprepat bli kränkt av andra, att bli retad, utfryst eller slagen. I dag sker det allt oftare på nätet.

Mobbning är ett samhällsproblem som drabbar 60.000 barn och unga varje år i Sverige i dag. Men mobbning är också ett problem bland vuxna på arbetsplatser runt om i landet.

Forskning bekräftar din erfarenhet av hur mobbning i barndomen kan ge senare psykiska konsekvenser i vuxenlivet. Och för många på ett allvarligt sätt.

Nyligen publicerades resultaten av en stor undersökning i Storbritannien kring konsekvenserna av mobbning i skolan och misshandel i hemmet som barn. Närmare 5.300 barm har följts från början av 1990-talet till vuxen ålder. Frågor ställdes när barnen var åtta, tio och tretton år om huruvida de utsatts för mobbning av jämnåriga. Mellan 16 och 30 procent uppgav att de varit utsatta.

Forskarna kartlade också i vilken omfattning som barnen farit illa i hemmen genom misshandel eller försummelse. Undersökningen visade att de som mobbats, eller misshandlats och försummats, som barn hade en hög grad av psykiska problem som vuxna, och att störst problem hade de som mobbats!

Samtidigt vet vi att de som hittar en mening i sitt lidande har ett bättre liv, därför är ett annat förslag att du tar kontakt med Friends som är en icke vinstdrivande organisation som arbetar med att stoppa mobbning och diskriminering. Friends utbildar och stöder skolor och idrottsföreningar, och baserar det arbetet ganska mycket på volontärer. Vad säger du, kanske kan du genom att bli volontär inom Friends eller någon likande verksamhet hitta en möjlighet att förebygga att andra behöver uppleva det som du fick göra?

Liria

Läs fler frågor här

Fråga Insidans experter

Legitimerade psykologen och psykoterapeuten Liria Ortiz svarar på frågor om självhjälp, förändring och parrelationer. Legitimerade psykologen och forskaren Martin Forster, Karolinska Institutet, svarar på frågor om familjeliv, barn och ungdomars utveckling, föräldraskap, skola och förskola. Du kan vara anonym. Utvalda frågor och svar publiceras här och eventuellt i papperstidningen. Mejla till: fragainsidan@dn.se

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.