Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Känner du dig som en bluff på jobbet? Du är inte ensam

Foto: Mito Images/Rex

Är du orolig för att dina kollegor och chefer snart ska komma på att du inte alls är så kompetent som de tidigare trott? Då är du inte ensam. Termen ”bluff-fenomenet” myntades redan på 70-talet i USA och det finns sätt att komma tillrätta med den obehagliga känslan.

Bluff–syndrom eller på engelska ”imposter syndrome” är en term som myntades redan 1978 av två psykologer i USA. Begreppet innebär att man som drabbad känner sig som en bluff på sin arbetsplats och oroar sig för att cheferna och kollegorna tids nog kommer att inse att man inte alls kan det jobb man är där för att utföra.

– Det här fenomenet är vedertaget inom psykologiska kretsar, men viktigare ändå är att det är känt även bland de som inte vet att det är beforskat. Det vill säga de flesta upplever den här känslan av att vara en bluff någon gång, säger Mattias Lundberg, docent i psykologi vid Umeå universitet.

Fenomenet, som inte är en psykiatrisk diagnos, är enligt American Psychological Association ett slags intellektuellt självtvivel.

– Fenomenet är i grunden känslan av att jag är en bluff och någon kommer att komma på mig. Det kan ta sig till uttryck i att man tror att man inte kan utföra en särskild uppgift, att man fuskat sig genom sin utbildning, att man inte förtjänar sin lön. Det handlar helt enkelt om tanken på att man inte förtjänar den uppmärksamhet man får, eller den rang man har, säger Mattias Lundberg.

När de två psykologerna Pauline Clance och Suzanne Imes först myntade begreppet i en studie från 1978 såg de att syndromet till hög grad drabbade högpresterande kvinnor i arbetslivet. För kvinnorna som led av bluffsyndromet spelade det ingen roll hur mycket beröm de fick av kollegor och chefer, hur bra det gick på tentor eller hur de klättrade i arbetslivet – känslan av att allt snart skulle avslöjas fanns kvar.

”Kvinnor som upplever bluff-fenomenet fortsätter ha en stark tro på att de inte är intelligenta: de är i stället övertygade om att de lurat alla som tror annorlunda. Till exempel fantiserar studenter ofta om att de av misstag kommit in på universitetet på grund av något fel hos antagningskommittén,” skriver de i den ursprungliga studien.

Generell ångest, bristande självförtroende, depression och frustration över att man inte nådde upp till sina egna höga mål var några av symtomen på fenomenet. Men från att till en början framför allt ha fokuserat på högpresterande kvinnor har senare forskning visat att bluffsyndromet kan vara lika vanligt bland män som bland kvinnor.

En anledning till att man drabbas skulle enligt forskningen kunna vara att man kommer från en bakgrund där mycket fokus har lagts på prestation, och där ens prestationer har definierat hur lyckad man är.

Maarit Johnson är docent och lektor i psykologi vid Stockholms universitet och har forskat kring självkänsla. Hon menar att det finns en stor skillnad mellan en grundtrygghet som ger inre självkänsla, och den yttre självkänslan som skapas av andra människors bemötande av en.

– Med den ovillkorliga bekräftelsen vi får under det första levnadsåret grundas den inre tryggheten. Som barn kan det vara viktigt att få möjlighet att vara ensam och lära sig att vara trygg i sig själv, säger hon.

Senare sammanförs den inre bilden av en själv med den yttre självkänslan, som snarare definieras av människor i ens omgivning, menar hon.

– Den yttre självkänslan formas så småningom när man ska leva upp till samhällets förväntningar och människor säger till en när man gör bra och mindre bra saker. Där kan det bli ett glapp mellan olika självbilder om man har brister i den inre grundtryggheten, säger Maarit Johnson.

Mattias Lundberg, docent vid Umeå universitet, menar att det kan finnas olika anledningar till att man får ”bluffkänslor”.

– Det skulle kunna bero på barndomsupplevelser, inlärning under vuxenåren eller gener. Det kan också bero på specifika stimuli som inte kan kopplas till något bakomliggande. Men det är viktigare att diskutera hur vi hanterar det här problemet än att leta efter orsakerna, säger han.

Men hur gör man då för att sluta tro att man ska bli påkommen med att vara en bluff? Enligt Suzanne Imes och Pauline Clance handlar mycket om att börja tänka på ett nytt sätt. Eftersom bluffsyndromet ofta går hand i hand med perfektionism kanske man måste sänka sin egen standard för att kunna känna sig nöjd med det man presterar. Suzanne Imes menar att en sak man kan göra är att inse vad man är bra på.

– De flesta högpresterande personer är ganska smarta, och många smarta människor önskar att de var genier. Men de flesta är inte det. Vi har områden där vi är ganska smarta och områden där vi inte är så smarta, säger hon till American Psychiatric Association.

Mattias Lundberg menar att man kan försöka jämföra sig med personer som inte har de specifika kompetenserna som man själv har, för att förstå att man kan mer än man tror.

– Titta lite neråt. Jag som psykolog kan titta på de som inte har min utbildning, och tänka att jag nog är ganska mycket bättre än dem inom mitt område – även om jag kanske inte är bäst i världen, säger Mattias Lundberg.

Enligt Suzanne Imes vill få som upplever bluffkänslan prata om den, vilket kan göra det svårt att komma tillrätta med problemet.

– De flesta pratar inte om det. En del av upplevelsen är ju att de är rädda att bli påkomna. Men känslan är inte ovanlig. Och med ansträngningar kan man sluta känna sig som en bluff och lära sig att njuta av sina prestationer, säger Suzanne Imes, en av psykologerna som myntade begreppet, till American Psychiatric Association.

Mattias Lundberg vid Umeå universitet menar att ett sätt att hantera problemet är just att prata om det.

– Ta hjälp av kamrater som du litar på och dryfta det här. Då kommer du få bekräftat att det inte stämmer att du är en bluff. Och be dem gärna vara specifika: vad är du bra på och varför.

Att man börjar reflektera kring känslan kan också vara ett första steg till att ta sig ur den.

– Det omvända problemet finns också, där man aldrig tror att man är en bluff och därför inte har någon självinsikt om vad som är rimligt att göra. Men det blir så klart ett problem om känslan hindrar en från att uttala sig eller arbeta i sociala sammanhang. Att läsa om problemet och förstå det kan vara ett första steg, säger Mattias Lundberg.

Om man har svårt att få ordning på sina problem med hjälp av egen reflektion eller personer i ens omgivning kan det också löna sig att söka professionell hjälp, menar Lundberg.

– Det här är ju ingen diagnos, men känslan skulle kunna läggas i ett kluster av allmän oro. Då finns tekniker för hur man kan hantera allmän oro, och där kan man ta hjälp av kbt-behandling. Men de allra flesta hamnar inte i en så allvarlig situation att de behöver professionell hjälp, säger han.

Maarit Johnson på Stockholms universitet menar att bristande självkänsla kan skapa problem både i arbetslivet och i privata relationer. Om grundtryggheten saknas kan det göra att man blir konflikträdd eller överpresterar och börjar kompromissa med sin egen vilja.

För den som har problem med sin grundtrygghet i vuxen ålder är det viktigt att få insikt om drivkraften bakom ens vanemässiga beteenden, enligt Johnson.

– Man anpassar sig så att man ska få den bekräftelsen man behöver. Då är man inte fri och det kan leda till både problem med den fysiska hälsan och den psykiska. Man ökar inte sin egen självrespekt genom att inte våga säga nej och inte våga bli arg, säger Maarit Johnson.

Så kommer du tillrätta med känslan av att vara en bluff

– Tänk på att du inte är ensam. De flesta människor får någon gång samma känsla. Att ibland reflektera över hur bra man är på något kan till och med vara positivt då det skapar självinsikt.

– Läs på om fenomenet. Då kan du förstå varför du drabbas och vad det innebär.

– Ta hjälp av kamrater. Prata med någon du litar på om känslan. Då kan du få bekräftelse på att du visst duger. Be vännerna att vara konkreta med vad du faktiskt är bra på.

– Jämför dig inte bara med personer som är bättre än dig. Titta i stället på personer som inte har samma kompetens som du, för att inse att du faktiskt kan mer än du tror, även om du inte är bäst i världen.

– Reflektera över dina invanda beteenden. Om du saknar grundtrygghet kan du behöva ändra på dina beteenden, så att du själv blir fri från behovet av bekräftelse.

– Skaffa professionell hjälp. För de allra flesta går det inte så långt att man behöver kontakta en psykolog. Men om känslan skapar stora problem i vardagen kan du få kbt-behandling för att förstå hur du ska hantera situationen.

Källa: Maarit Johnson och Mattias Lundberg

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.