Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Vardagsliv, tv-serier och äventyr – när barn leker är allt möjligt

Mamma-pappa-barn är fortfarande populärt, liksom att leka affär, polis eller doktor. Men många lekar på Björkbackens förskola i Gnesta är också inspirerade av nya tv-serier. Och ofta ger sig barnen ut på långväga äventyr i sin lek.

Tilde, Thea, Sam och Sixten är på väg till djurparken. De sätter sig i bilen och åker i väg. Sixten har med sig en liten baby. Till en början är allt lugnt, men plötsligt börjar babyn bråka och ger Thea en liten knuff. Det är lite spänt för ett ögonblick, men så stannar bilen plötsligt.

Sixten säger att babyn fryser och nog är hungrig. Det var därför babyn gav den där knuffen. Som storasyster måste Sixten nu se till att babyn blir varm och mätt. Det är dags för picknick. Det dukas vid bordet och så serveras hett kaffe, man måste blåsa på koppen innan man dricker.

Foto: Anette Nantell
Sixten förklarar för Thea att bebisen han har i famnen var hungrig och att det var därför hon var så arg och bråkade. Hon blir lugnare när hon får lite mat. Foto: Anette Nantell

Tilde Göthe, Sam Gustavsson, Thea Göthe och Sixten Blom går på Björkbackens förskola. Barnen är helt uppe i vad de gör för tillfället, först djurparken och så picknicken. Och titta där, en myra! Nu bygger vi ett hus åt den!

Den kommunala förskolan ligger i Gnesta, åtta mil sydväst om Stockholm. Här går 36 barn mellan ett och fem år. Förskollärarna hämtar inspiration från den pedagogiska filosofin Reggio Emilia där alla barn ses som nyfikna, kunskapstörstande och kreativa.

Medan barnen fortsätter att försöka bygga ett hus åt myran sätter vi oss på mattan vid ena väggen för att samtala med förskollärarna Amanda Askeljung och Jenny Hellqvist. Den senare arbetar på Skogsbäckens förskola som så småningom ska flytta in i nya lokaler tillsammans med Björkbacken.

– I leken blir allt möjligt. För mig är lek en förmåga att gå in i något annat, att förflytta sig till en annan plats eller bli någonting annat. Det kan vara ett djur eller en människa, säger Jenny.

– För mig handlar lek om berättelser, säger Amanda. Om en förmåga att leva sig in i någon annans situation och liv.

Medan Amanda har arbetat som förskollärare i fem år har Jenny mer än tjugo års erfarenhet av yrket. De talar båda om olika typer av lek. Där finns den fria leken, sedan en lek där pedagogen är med och styr och så lustfyllda aktiviteter. Under en vanlig dag på förskolan går allt in i vartannat.

Foto: Anette Nantell
Amanda Askeljung och Jenny Hellqvist, förskollärare i Gnesta. Foto: Anette Nantell

– Ingen lek på förskolan, inte heller den fria, är fri från vuxnas närhet. Den är inte opåverkad av miljö och material, inte fri från påverkan av normer och värden. Vi tänker hela tiden på vad både vi som pedagoger, miljö och material signalerar och hur det påverkar leken. Därför gäller det att vi som pedagoger funderar på hur vi vill påverka, påpekar Jenny.

Vad leker barnen här på förskolan?

– Familjelekar är vanliga, typ mamma-pappa-barn. Barnen är ofta ute på äventyr i sina lekar och hämtar inspiration från tv-serier som ”Pyjamashjältarna” eller ”Stop”. När det handlar om kamplekar försöker vi pedagoger bredda och förändra lekens inriktning snarare än att stoppa den, svarar Amanda.

– Många lekar hämtar inspiration från barnens liv, säger Jenny. Lekar där barnen är olika djur är också vanliga, de leker också ofta affär eller att de är poliser eller kör ambulans.

Varför leker barn?

– Jag tror att de leker för att skapa mening här och nu, svarar Jenny. Vi pedagoger kanske ibland ser det som ett lärande, men barnen leker inte för att lära sig utan för att ha roligt.

Jag brukar ta upp att familjer kan se olika ut. Där finns de med två pappor eller mammor, med en mamma eller en pappa och så vidare. Det är lätt att traditionella normer förs vidare.

Nu ska Sixten sätta på babyn en jacka och då vill Sam hjälpa till, men det gillar inte Sixten.

– Jag hade babyn, säger han.

– Men det går lättare om vi gör det ihop, säger Sam.

– Jag håller själv, fortsätter Sixten.

– Fast om jag tar här och du drar hårt går det bättre, säger Sam.

Hela tiden följer pedagogerna vad som händer, är beredda att gripa in om något skulle gå på tok. Amanda säger att det är viktigt att vara observant på normer och värderingar som kommer till uttryck i leken.

– Ta det här med mamma-pappa-barn, säger Amanda. Jag brukar ta upp att familjer kan se olika ut. Där finns de med två pappor eller mammor, med en mamma eller en pappa och så vidare. Det är lätt att traditionella normer förs vidare.

Jenny säger att hon och de andra pedagogerna också behöver vara lyhörda för när leken är intensiv. Då gäller det att ta ett steg tillbaka.

– Det handlar om att observera för att vara beredd på att kanske bjudas in i leken eller själv gå med för att stötta, berika och kanske reflektera med barnen. Hela tiden finns syften och mål i läroplanen i bakhuvudet.

Amanda berättar att hon ofta använder sagor som pedagogiska verktyg, både moderna sådana som ”Babblarna” och mer traditionella folksagor.

– ”Babblarna” är språkinriktade sagor för de minsta. Folksagorna kan vara ”Tre små grisar och vargen” eller ”Törnrosa”.

Du talade om att bryta normer, hur passar ”Törnrosa” in i den bilden?

– Jag brukar fråga om det är okej för någon att pussa en som sover, och ibland ändrar jag också lite på berättelsen så att prinsessorna kan bli modiga och prinsarna är hemma med barnen. När vi läser sagor av Elsa Beskow brukar jag tala om att det finns killkläder och tjejkläder, och om det behöver vara så.

– Lek kan bli sagor och sagor kan inspirera och levandegöras i leken. Tjejer och killar kan ju ha olika kläder i olika tider och länder eller kulturer.

I dag ligger fokus i debatten om skola och förskola allt mer på lärandet, det vill säga att även för de minsta barnen ses kunskaper som något särskilt viktigt. Får leken stå tillbaka för lärandet?

– Nej, det tycker jag inte, menar Jenny. Vi som arbetar i förskolan vet att lek och lärande sker samtidigt och hänger ihop.

Jenny jämför med vuxna som till exempel går på en rockkonsert. Målet är inte att lära sig och bandet kan inte heller sätta upp ett mål ”att lära” publiken något.

– Jag speglar mig själv i musiken utifrån mina förutsättningar och befinner mig i musiken. Ändå lär jag mig saker under konserten, kanske att socialisera med andra lyssnare, att dansa, slappna av. Jag kanske blir nyfiken på att spela själv och köper en gitarr och börjar leka, och nu har leken plötsligt fått målet att lära mig spela gitarr.

Foto: Anette Nantell
Efter fikastunden är det dags för besök hos doktorn. Tilde lyssnar på Sams hjärta. Foto: Anette Nantell

När Thea, Tilde, Sam och Sixten hoppat, gått och sprungit en hinderbana är det snart dags för lunch. Men först åker doktorsväskan fram. Där finns både stetoskop och en spruta. Barnen lyssnar på sina hjärtan och så ska Jenny få en spruta. Hon säger att hon är lite rädd.

– Inte farligt, säger Thea.

– Vi sprutar i pannan, i benet och armen och så blir det plåster, säger Tilde.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.