Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”De svarta filmer som existerar är mirakel”

Foto: Alexander Mahmoud

Dokumentären "I am not your negro" är hyllad och Oscarnominerad. Men dess skapare anser inte att det blivit lättare för svarta filmskapare som han att göra film trots framgångarna på senare år.

Först dansar Gary Cooper och Doris Day färgglatt i bild. I nästa scen, i nästan samma andetag, klipps bilden över till ett kollage från samma tid föreställande lynchade svarta människor som hänger i snaror från trädgrenar. Betydelsen tydliggörs av ett citat av den svarte, homosexuelle författaren James Baldwin: att Coopers och Days filmer skildrade ett lyckligt, korkat USA som tapetserade över det rasistiska våld som samtidigt pågick i landet.

Scenen kommer från den Oscarsnominerade dokumentären "I am not your negro", som nyligen vann pris för bästa dokumentär på filmfestivalen Tempo i Stockholm. Det är en udda film, en essä mer än renodlad dokumentär. Det är en skildring av James Baldwin. Det är en skildring av medborgarrättsledarna Malcolm X, Martin Luther King Jr och Medgar Evers. Det är en skildring av filmens betydelse som medium, och av svartas liv i USA över flera årtionden. Men Baldwin finns hela tiden där som en ram: hans essäer och korrespondens, och manuskriptet från den ofullständiga boken "Remember this house", läses upp i stycken av skådespelaren Samuel L Jackson, och varvas med arkivmaterial från pratshower, paneldebatter och offentliga framträdanden.

På Scandic Malmen, i ett konferensrum vänt ut mot Götgatans gråslask och taxiköer, sitter jag med filmens regissör, Raoul Peck. Vi börjar genast prata om scenen ovan, och Baldwins uttalanden om att televisionen har förstört vår verklighetsuppfattning. Att de människor vi ser i rutan – deras etnicitet, deras handlingar – blir representationen av vad som anses verkligt.

– Och tänk då att han skrev det för 50 år sedan! Han använder frasen att "nöjesindustrin påminner om narkotikabruk”. Då fanns bara tre kanaler, medan vi i dag befinner oss i en värld av stimuli, vi har inte ens tid att injicera alla de drogerna, vi har inte nog med mobiler och datorer för att hinna ta till oss hela utbudet... hur ska vi då finna tid till oss själva, vår egen reflektion över världen?

Men riktar man blicken bortom utbudet så rymmer Baldwins ord en ännu större sanning i dag. Reality-tv har blivit vår nya verklighetsuppfattning. Vilket möjligtvis var en bidragande orsak till att vi i dag har en realitykändis i Vita huset, som uppfinner sin egen alternativa verklighet. Peck suckar när jag för Trump på tal.

– Det är en uppochnervänd värld, där man tror på en verklighet som är motsatsen till verkligheten, och de nya populistpolitikerna säljer enkla lösningar: ”Livet är enkelt, låt oss göra America great again, låt oss bygga en mur, låt oss isolera oss så blir vi lyckliga!” Men hur ska man bygga en mur när kapitalet redan rör sig överallt? Ska du bygga en liten by och avsäga dig dina telefoner, dina bilar? För de produkterna tillverkas i andra länder. Tänker du gå naken? För till och med kläderna du bär tillverkas någon annanstans.

Under Obamas presidenttid gjordes flera filmer om medborgarrätt och svart historia i USA, som ”13th”, ”Fruitvale station”, ”12 years a slave”, ”Moonlight”. Jag frågar Peck vilken roll han tror Obama spelat i det, och vad det i så fall innebär för filmskapande framöver när han inte längre är president.

– Nej, för det vore att påstå att det finns en hemlig sammansvärjning som orkestrerar detta. Snarare är det resultatet av att flera individuella filmskapare har överlevt systemet. De filmerna är fortfarande väldigt svåra att få gjorda. De som faktiskt existerar är mirakel. De är inte resultatet av en strukturell förändring i Hollywood. Jag har fortfarande svårt att få göra filmer där huvudpersonen inte är vit.

Peck formar handen till en pistol och håller upp lång- och pekfingrets pipa.

– Som svart filmskapare har jag en revolver med fem sex skott, så få chanser har jag – varje skott måste göra avtryck, för de låter mig inte få fler chanser. Det finns ingen studio jag kan gå till och säga att jag vill göra en film om James Baldwin. De frågar bara vem det är. Så på mitt halvtimmesmöte måste jag lägga 20 minuter på att förklara vem det är, varför han är viktig, och sedan har jag två minuter över till att pitcha min faktiska story jag vill berätta. Det finns så få svarta filmskapare att jag känner alla: jag känner Ava DuVernay som gjorde ”13th”, jag känner Barry Jenkins som gjorde ”Moonlight”, jag var lärare åt Steve McQueen som gjorde ”12 years a slave”.

Du arbetade med ”I am not your negro” i tio år. Mycket har hänt sedan 2007: två mandatperioder med en svart president, Black lives matter-rörelsen, upploppen i Ferguson och Baltimore, dödskjutningen av Trayvon Martin…

– Det var skrämmande, för ju längre vi höll på desto mer hann verkligheten i kapp. Baldwins ord blev allt verkligare. Redan på 60-talet säger han: "Den verkliga frågan är inte vem den första svarta presidenten blir, utan vilket land han kommer att styra.” Därför kan Obama inte göra mer än han gjorde – allt beror på hur vi, kollektivt, väljer att agera. Om vi bara tittar på tv och twittrar kommer inget att hända. Ta de unga i Black lives matter, av någon anledning tittade alla på deras kamp från soffan. Det är en fråga som alla borde vara delaktiga i. Men vi är inte det. Det är en svår tid där människorna som säljer enkla lösningar har det lättare.

James Baldwin

Född 1924, död i magcancer 1987. Amerikansk författare, poet, dramatiker och essäist som hade stor betydelse i samhällsdebatten och medborgarrättsrörelsen på 50-, 60- och 70-talen. Bland hans romaner är "Giovannis rum" (1956) mest berömd, en skildring av homosexuella relationer som väckte stor uppmärksamhet och ansågs kontroversiell när den kom. Filmen "I am not your negro" baseras delvis på Baldwins sista, oavslutade verk "Remember this house".

Raoul Peck

Född 1953 på Haiti men flydde Papa Doc-regimen vid åtta års ålder. Har gjort flera dokumentärer och spelfilmer, bland annat "Lumumba" (2000) om Patrice Lumumba, den förste demokratiskt valde ledaren i Kongo. Pecks senaste verk är en spelfilm om Karl Marx, "The young Karl Marx", som nyligen hade premiär på filmfestivalen i Berlin.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.