Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

Amma Asante: Hjältar gör det vi andra inte klarar av

Köpenhamn. Amma Asantes ”A united kingdom” är en berättelse om mod, kärlek och hur det demokratiska Botswana föddes. Filmfredag har träffat regissören och pratat om ett par som skrev historia.

Amma Asante berättar linjärt och kronologiskt om verklighetens Seretse Khamas (David Oyelowo) och Ruth Williams (Rosamund Pike) långa kamp för både äktenskapet och hans hemland. En provokation mot konventionerna som de växt upp med, de koloniala myndigheterna i England liksom Sydafrikas just etablerade apartheidsystem. Politikerna konspirerar skamlöst mot dem och tvingar Khama till sex år i exil, men lyckas ändå inte stoppa honom från att till slut, 1966, bli Botswanas folkvalda president.

Amma Asante ser parets orädda trots som ett särdeles bra exempel på hjältemod:

– En del frågar mig varför jag kallar Seretse och Ruth för hjältar. Men jag gör det för att det är så ovanligt med riktiga hjältar: Hjältar är bara de som står upp för vad de tror på också under de mest förfärliga förhållanden. Hjältar gör det som vi andra inte klarar av, klargör hon när vi ses i en förmiddagsgles hotellobby intill Rådhuspladsen, och överför i nästa andetag sitt resonemang till vår Trumpska era.

– I dag i de svåra förhållanden som råder behöver vi på samma sätt journalister som vågar granska makten och söka efter sanningen. Den information som de kan få fram är ofta också sådan som vi andra aldrig skulle kunna finna.

Hennes sanningslidelse är möjligen nedärvd. Asantes far, som immigrerade till England från Ghana, ägnade varje söndag åt att lusläsa tjocka buntar av dagstidningar av skilda politiska färger för att ”få alla sidor av sanningen belysta”. Att hans dotter skulle göra filmen ”A united kingdom” tackar hon huvudrollsinnehavaren/producenten David Oyelowo för – uppmärksammad för sin roll som Martin Luther King Jr i Oscarsnominerade ”Selma”. Han insisterade på att hon skulle läsa Susan Williams bok ”Colour Bar: The triumph of Seretse Khama and his nation” (2007) och skickade pressklipp kring paret Khamas extraordinära livsöde, en inspirationskälla också för Nelson Mandela.

– Bilderna gav mig hela tidsandan och landskapet, men det var Williams fantastiska bok som avgjorde saken. Den är så tät och rik, inte minst i beskrivningen av alla nivåer i dåtidens politik och de lokala stammarnas och familjernas motstånd. Den är så matig att jag bara kunde läsa arton sidor om dagen för att hinna smälta allt.

Varför har den här historien till nu varit så relativt okänd?

– Det finns flera förklaringar. När vi filmade i Botswana så visste många där inget alls om allt det svåra som Seretse och Ruth var med om i England. De har i alla år koncentrerat sig på det positiva som de åstadkom och det är ett skäl till att hela historien varit okänd. Ett annat är förstås att vi alltid ser och berättar om det förflutna ur de starka ledarnas perspektiv. Kolonisatörernas, de som hade språket och pennan i sin makt, inte de fattigas. Dessutom är Botswana ett litet land i skuggan av Sydafrika, de små ländernas historia berättas ju sällan.

Din film är också en skildring av kvinnornas betydelse för maktskiftet i Botswana.

– Den delen var avgörande för mig. Jag kan inte regissera om jag inte också får berätta kvinnornas historia tredimensionellt. Under den här tiden befann de sig i en väldigt mansdominerad kultur och var utan rösträtt, men det betydde inte att de saknade åsikter om politiken. Och deras misstro mot Ruth – ”vem är du, vad vet du om oss?” var ju lika giltig som hennes position – ”jag är här för att jag blev kär i den här mannen”.

Regissör Asante hyllar särskilt hur Rosamund Pike (”Gone girl”, ”Stolthet och fördom”) gestaltar Ruth Williams mod och missmod i sitt nya liv i södra Afrika.

– Ruths stora kliv ut ur sin komfortzon var helt exceptionell: hon reste till ett land, dåvarande Bechuanaland, och en värld som hon inte visste någonting om. Hur många böcker hade skrivits om den delen av Afrika då? Dessutom kom hon dit som en representant för det brittiska imperiet, men var själv som lägre medelklass och behandlades nedlåtande av de brittiska kvinnorna där som hade makt.

Asante växte upp i Streatham, London, och tillbringade somrarna i Ghana. Först som tonåring förstod hon att det fanns människor som utifrån hennes hudfärg ”var obekväma med att jag var britt”.

– I dag kan jag se att allt det där är andra människornas problem, inte mitt. Men då var det väldigt förvirrande och tufft.

Du tycks ändå återkomma till filmer om det som förenar men också särskiljer oss – som i 1700-talsfilmen ”Belle” (2013) om en illegitim dotter till en brittisk sjöofficer och en svart slav och din kommande ”Where hands touch” om relationen mellan en SS-officer och en färgad kvinna. Ett segregationstema i tiden också i dag.

– Jo, det är väldigt aktuellt just nu, men jag är faktiskt väldigt hoppfull ändå. Jag tror att det vi ser i dag är en övergångsperiod och i sådana genereras de dödsryckningar i samhället som pågår nu. Det är våldsamma angrepp på det som är oundvikligt. Det goda segrar, till slut i alla fall.

– Jag har den övertygelsen, den är skälet till att jag över huvud taget gör film.

Amma Asante

Amma Asante är född 1969 i London och började sin karriär som barnskådespelare i tv-serien ”Grange hill” (1986).

Vid sidan av sina egna långfilmer har hon bland annat skrivit manus till tv-serien ”Brothers and sisters” (1998).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.