Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

Det är helt meningslöst att försöka stå emot ”Line of duty”

På måndagskvällen inleddes en ny säsong av tv-thrillern ”Line of duty”. Som vanligt lekte Jed Mercurio - en av världens just nu bästa tv-dramatiker – katt och råtta med tittarna. 

Så fort du tror att du äntligen förstått, och nu är du rätt så säker och väldigt svårövertygad om motsatsen – då vänder historien och travar i väg åt ett helt annat håll. Lurad. Blåst.
Personen du sett som seriens huvudfigur springer plötsligt rakt in i ett kulregn, redan i första avsnittet, och faller ut ur handlingen. Stendöd.
”Vad fan nu?! Han kan väl för helvete inte försvinna redan? Men…”.
Inga men. Inga problem. Ingen logik. I alla fall inte som vi känner den sedan tidigare i genren.

Britten Jed Mercurio har skrivit sin fjärde säsong av ”Line of duty” (SVT1, måndagar), och precis när jag halvslött sitter och inbillar mig att han definitivt kan få problem med att lura med mig den här gången, gör han ett litet, närmast osynligt motryck och har mig fast ordentligt. Man sprattlar till, men det är helt meningslöst att bjuda motstånd. Krokad. Som vanligt.

I första avsnittet till säsong fyra bjuder han på en rätt traditionell inledning (bara för att jävlas ordentligt): Stressade, pressade poliser tror sig äntligen ha rätt man, som mördat två och försökt ha ihjäl en tredje. DCI Roseanna ”Roz” Huntley (iskallt spelad av Thandie Newton) kan äntligen fira med sina medarbetare – om det nu inte var för en påstridig, enveten satans krimtekniker, Tim Ilfield. Han springer givetvis raka vägen upp till internutredarna på AC-12 och tjallar på Roz. Hon har undanhållit fakta.

Och värre: Hon struntar i bevis som pekar i en annan riktning, av en eller annan anledning – något politiskt kanske (hennes chef trycker på), något eventuellt personligt (hennes man har något skruvat över sig), något dolt motiv kanske (kan du skriva upp).
I första avsnittets sista ögonblick (!), i dess absolut sista tiondel av en sekund, lägger dessutom Jed Mercurio ut en cliffhanger som ger oss iskalla kårar.

Ingenting är vad det ser ut att vara.

DCI Roz Huntley får däremot upp ögonen i sista sekund, eller rent av i sin sista sekund – de flesta av er får svettas en vecka i väntan på svaret. Inledningen av avsnitt två ger ett klart och tydligt sådant, och ställer fyra fem nya frågor som får allt att blekna.

Ni skall inte tro att ni fattat. Något. Enda. Litet.

Hemligheten med Jed Mercurios karaktärer är att de har lika många lager som livs levande människor, lika många lager som Jed Mercurio själv, inte de tre, fyra, fem en tv-polis brukar ha, utan oändligt många fler, ja, hundra gånger fler än du kan säga.

Vid det här laget känns de impopulära internutredarna Steve Arnott, Kate Fleming och Ted Hasting på AC-12 som gamla kompisar – som man inte alls vet så mycket om. Under det första avsnittet kan vi också förstå att allt inte står helt rätt till mellan Steve och Kate, plötsligt krigar de om samma utrymme, de står på samma pinne på karriärstegen – och där är det trångt och inte så trevligt och inte alls så mycket plats över för att visa hänsyn. Än mindre vara vänner.

Några av förhören under de tre första säsongerna av ”Line of duty” har blivit tv-krimhistoria. I det första avsnittet av säsong fyra är förhöret med den unge misstänkte mördaren så obehagligt nära verkligheten att man tror sig ha klivit rätt in i dokumentären ”Making a murderer”. Minns ni de helt störda, de riggade och de olagliga förhören med den lätt förståndshandikappade Brendan Dassey?

Här tangeras de, för att inte säga citeras de, av en av världens just nu skickligaste tv-dramatiker, alla kategorier, Jed Mercurio. I bakgrunden sitter en försvarsadvokat och småsnarkar.

Man är dömd till beundran.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.