Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

Matt Damon blir lilleputt i Alexander Paynes hyllade komedi

Venedig. Den 74:e Venedigfestivalen öppnade med ett komiskt sci-fi-drama där Matt Damon krymper ner sig till lilleputt. Alexander ­Paynes ”Downsizing” får ett entusiastiskt mottagande på Venedigfestivalen.

Även om det råder svår svensktorka på årets Venedigfestival så blev det ändå en svensk filmstjärna som först mötte premiärpubliken på Lido. ”Downsizing” börjar med ett Heurekaögonblick där Rolf Lassgårds professor Jørgensen lyckas krympa en labbråtta.

Kille­vippen! Och snabbspolning till fem år senare då den norska vetenskapsmannen också lyckats krympa sig själv till ett slags Nils Karlsson Pyssling-liknande figur – eller för att vara helt exakt 0,0364 procent av sin ursprungliga kroppshydda – allt i syfte att rädda mänskligheten på en planet som hotas av över­befolkning och klimatkris.

– Trots de vetenskapliga premisserna så tycker jag att filmen har samma sorts tonläge och humor som mina tidigare – fast på en betydligt större skala, sa Alexander Payne när han mötte världspressen i Venedig efter den första visningen.

Och visst, det är lätt att känna igen den varmhjärtade och vassa mixen av humor och humanism från Paynes tidigare filmer, från ”About Schmidt” och ”Sideways” till ”The descendants”, ”Nebraska” och ”The election”.

Filmen kretsar kring ett pressat medelsvenssonpar från Omaha, spelade av Matt Damon och Kristen Wiig. Tillsammans bestämmer de sig för att lämna sitt ekonomiskt stressade vardagsliv i Omaha för att låta krympa ner sig och leva ett billigt lyxliv i den idylliska småputte­staden Leisureland. Det blir ett livsavgörande beslut som triggar i gång en överraskande handlingskedja. Branschtidningen Variety kallade filmen för ”ett slags Pixar-film med levande skådespelare för vuxna. Det är ’Älskling, jag krympte barnen’ gjord av en allvarlig social satiriker”.

– Jag är visserligen beredd att filma telefonkatalogen med Alexander Payne, men manuset till ”Downsizing” är så originellt, vackert och unikt, säger en mycket avspänd och brunbränd Matt Damon, som tycks vara kvar i ett slags ­semesterbubbla.

– Paynes filmer är som perfekta pussel, eller schweiziska urverk, vilket gör det väldigt lätt för en skådespelare. Jag vet exakt var vi är och vad som krävs av mig i varje scen. Och jag tror fortfarande att filmen är det största empativerktyget vi har. För mig är detta Alexanders mest optimistiska film – och då handlar den ändå om apokalypsen, skrattar Matt Damon.

I filmen spelar han bland annat mot Christoph Waltz som obetalbar, övermogen serbisk playboy och Hong Chau som en nedkrympt vietnamesisk miljöaktivist som tvingats amputera ena benet sedan hon tvingats fly till USA i en platt-tv-kartong.

Från början var filmen tänkt som uppföljare till Paynes rödvindoftande kompiskomedi ”Sideways” (2004), men sedan produktionen hamnade i långbänk kom ”The descendants” (2011) emellan. Under tiden har världen hunnit i kapp många av de frågor och scenarier som målas upp i filmen – från klimatkris och överbefolkning till migration. Titeln till trots, så är ”Downsizing” – ironiskt nog – Alexander Paynes mest storskaliga och påkostade film.
– Redan från början ville vi att filmen skulle ha en internationell smak och fungera över hela världen. Det har ju blivit än tydligare att vi alla sitter i samma båt – trots att vi lever i en väldigt delad värld, säger Alexander Payne som passade på frågan om hur Trump och hans anhängare skulle reagera på filmen.

Den grekiskättade regissören från Nebraska var betydligt mer intresserad av att utveckla hur den ryska pjäsförfattaren Tjechov inspirerat honom som filmskapare.

– Jag är ett stort Tjechovfan. Utan att jämföra mina filmer med en sådan mästare, så är jag mycket tacksam för hans satiriska skisser i början av karriären, för att sedan fördjupa sina teman och rollfigurer alltmer med humor och humanism, säger Alexander Payne och gör en liten paus:

– Och han lärde oss en viktig sak: Om man vill framkalla stora känslor så måste man placera dem mot en kall bakgrund.

Han tycks ha lyckats. ”Downsizing” tas emot med öppna armar på Lido, även om vissa anser att den är i längsta laget med sina 135 minuter. Paynes nya får också ses som ett startskott på Oscarsracet som brukar inledas på Lido. Under de senaste åren har Venedigfestivalen prickat in flest Oscarsvinnare; ”Gravity”, ”Birdman” och ”Spotlight”, medan ”La la land” föll på mål­snöret mot Barry Jenkins ”Moonlight”.

En sak är i alla fall säker: Alexander Payne lär knappast ha förminskat sina Oscarschanser genom att låta ”Downsizing” ha världspremiär i lagunstaden.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.