Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

Rojda Sekersöz: Jag förstår behovet av att bryta sig loss

– Vi förlade filmen till Alby för att det är så vackert och grönt där, säger Rojda Sekersöz.
– Vi förlade filmen till Alby för att det är så vackert och grönt där, säger Rojda Sekersöz.

Vänskap, lojalitet och systerskap står i fokus för bioaktuella ”Dröm vidare”. Möt långfilmsdebuterande Rojda Sekersöz som värjer sig för begreppet förortsfilm. ”Min film handlar om relationer, inte om platsen”, säger hon.

Det går en febrig rytm, som snabba hjärtslag, genom öppningsscenen i regissören Rojda Sekersöz långfilmsdebut ”Dröm vidare”. Mirja, spelad av Evin Ahmad, är nyss utsläppt från fängelset och drömmer om en långsemester i Montevideo med kompisgänget. En lungsjuk mamma sätter dock stopp för Mirjas drömmar om den sista stora stöten. Snart slits hon mellan lojaliteten med kompisgänget och att försöka hitta försörjning åt sin familj.

– För mig har det varit jätteviktigt att inte döma någon i filmen. Jag förstår dem allihop. Jag förstår Mirjas behov av att bryta sig loss, men jag förstår också hennes besvikna vän Sarah. De definierar varandra. Många tycker att Sarah är orättvis mot Mirja, men det tycker inte jag. Det är okej att förvänta sig saker av sina vänner, säger den 27-åriga Rojda Sekersöz som är uppvuxen i samma trakter som filmen utspelar sig i, Hallunda och Fittja.

Arbetet med ”Dröm vidare” började för fyra år sedan när filmens producenter, Annika Hellström och Agneta Fagerström-Olsson, frågade den nyblivna regissören om hon ville göra en film på temat systerskap. Rojda Sekersöz beskriver det hela som en kollektiv process där hon och manusförfattaren Johanna Emanuelsson mejslat fram historien och karaktärerna.

– Jag uppfattar det som att Sarah intagit rollen man förväntar sig att en mamma ska ha. Att vännerna tar ett socialt ansvar för Mirja eftersom hennes familj har slutat att fungera.

Det är väl det som gör det eventuella uppbrottet mellan vännerna så smärtsamt?

– Precis. Vi talade mycket om det här med blodsband när vi gjorde filmen. Hur man definierar en familj. Det är inte mamman som hämtar upp henne utanför fängelset. Det är ju kompisarna.

Så småningom får Mirja ett jobb som hotellstäderska. Där lär hon känna den äldre kollegan Edit, spelad av Anna Bjelkerud, som lär henne hantverket. Mirjas gesällprov blir att vika en perfekt handduksblomma som sedan läggs på den nybäddade sängen. Något som Mirja genast stolt demonstrerar hemma i sovrummet för sin mamma.

– Filmen handlar om arbete. Jag är jättestolt över det. Jag ville att arbetet skulle vara som en fond framför vilken relationerna spelas upp. Men det är också en klasskildring. En intressant sak när det gäller maktförhållandena i filmen är att ingen journalist frågat mig om det faktum att hotellägaren Paul begår en kriminell handling när han anställer Mirja utan kontrakt och sedan betalar henne svart. Det enda folk frågar om är tjejernas kriminalitet.

Hur gör man för att undvika schabloner när man gestaltar klass i bilder?

– Jag kommer själv från arbetarklassen och när jag växte upp skulle man ha hela och rena kläder. Köptes det kläder på rea fick ingen veta det. Därför var estetiken viktig för mig. När Mirja har trasiga byxor så har hon betalat för att de ska vara trasiga. Tjejerna klär sig på ett sätt som de tycker är snyggt, säger Sekersöz.

– Sedan hade vi en massa diskussioner kring sådant som att de till exempel äter solrosfrön. Reproducerar vi stereotyper om vi låter dem göra det? Någon av karaktärerna bär tofflor. Känns det klyschigt? Vissa klyschor är ju sanna, men det handlar om vad man sätter dem i för sammanhang, menar hon.

Rojda Sekersöz bodde som barn några år i Dalarna där föräldrarna drev en pizzeria. Hon kom tillbaka till Stockholm som femtonåring för att gå på Kulturamas filmgymnasium. Fyra år senare kom hon, som yngsta eleven någonsin, in på Stockholms dramatiska högskolas regilinje. Den första tiden på skolan beskriver hon som en kulturkrock.

– Det fanns de som sa att jag var inkvoterad. Jag var ju ung tjej och rasifierades. Första året var ganska tufft. Många hade pluggat filmvetenskap tidigare och jag hade inte ens sett Ingmar Bergmans filmer. När vi åt lunch sa folk: ”Har du sett den och den filmen?” och jag hängde inte riktigt med.

– I en sådan miljö utvecklar man vissa överlevnadsstrategier. Som att man går på toa precis när någon namedroppar någon, för att man inser att man står näst i tur. Det började kännas som att gå på gymnasiet igen. Fast sedan bestämde jag mig bara för att strunta i det där. Jag var ju där för att lära mig att göra film. Sedan hjälpte det också att jag hittade några i skådespelarklassen som delade min upplevelse. Då kändes det lättare.

Många har jämfört ”Dröm vidare” med Ivica Zubaks ”Måste gitt”, som kom i början av året, och refererat till dem som förortsfilmer. Men även om Rojda Sekersöz själv säger sig vara inspirerad av den franska kultklassikern ”Medan vi faller” (1995), om tre unga män från Paris förorter, värjer hon sig mot begreppet förortsfilm.

– Vad är en förortsfilm? Min film handlar om relationerna och inte om platsen. Det är sorgligt att det finns så få berättelser att man genast måste referera till den handfull man känner till. Vi förlade filmen till Alby för att det är så vackert och grönt där. Mitt minne av att växa upp i förorten är ju att det är jättemycket natur överallt.

Rojda Sekersöz söker nu pengar till sitt nästa långfilmsprojekt, men är hemlighetsfull om vad filmen kommer att handla om. När det gäller ”Dröm vidare” hoppas hon att filmen kommer att inspirera andra att vilja göra film.

– Jag höll i en regiworkshop i Rinkeby och tjejerna där bara skrattade åt mig när jag sa att jag arbetade som regissör. De trodde inte att det var sant. I deras värld såg en regissör inte ut som jag. Det är något jag har burit med mig.

– Min film är politisk bara genom det faktum att jag har gjort den och genom de estetiska och konstnärliga val jag gjort. Och sedan självklart för att det är en film som handlar om klass. Jag hade själv inga förebilder när jag började. Jag hoppas därför att den här filmen kan göra skillnad. Det har faktiskt redan hört av sig folk som frågat hur man gör för att bli skådespelare och det gör mig väldigt glad.

Poet och filmare.

Rojda Sekersöz är född 1989 och har bland annat gjort kortfilmerna ”Selvi ska sova” (2011), ”Fittbacka – ett jävla ungdomshem” (2012) och ”Fast” (2015) med Evin Ahmad i huvudrollen.

Hon är också poet och spoken word-artist och har bland annat uppträtt på Dramatens spoken word-föreställningar.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.