Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Alla tiders kvinnor av Mike Mills och med Annette Bening

Billy Crudup, Elle Fanning, Annette Bening, Greta Gerwig och Lucas Jade Zumann.
Billy Crudup, Elle Fanning, Annette Bening, Greta Gerwig och Lucas Jade Zumann. Foto: Scanbox

Småtrevligt men väl tunt. Annette Bening räddar ”Alla tiders kvinnor” från platt fall.

2

Drama
”Alla tiders kvinnor”
Manus, regi: Mike Mills
I rollerna: Annette Bening, Greta Gerwig, Lucas Jade Zumann, Elle Fanning med flera. Längd: 1 timme, 59 minuter (från 15 år).

En mamma lever ensam med sin son i Santa Barbara i punkens tidevarv. Hon är född 1924, han 1964, så det fattas både en man och en generation i mitten för att det ska likna en normal sjuttiotalsfamilj.

Som kompensation har hon köpt ett stort gammalt hus och en vacker gammal bil som självantänder i filmens lovande upptakt. Hon har också inneboende; en ung konststudent och en snäll, tystlåten snickare som hjälper henne med huset. Eftersom sonen själv ständigt har sällskap av sin kärlek, en melankolisk flicka som ligger med alla utom honom, är det fullt hus.

Ändå tränger ensamhetskänslan igenom. Och oron. Mamman ber de två unga kvinnorna att hjälpa till med uppfostran, vilket sårar sonen. Han får konststudentens feministiska litteratur och blir teoretisk expert på kvinnlig orgasm och strukturellt förtryck men vill egentligen mest dra runt på sin skateboard som en friskare version av sonen i Bertoluccis ”Månen” (som verkar ha inspirerat filmen). Om den mamman kom sin son alldeles för nära ser den här på sin med bekymrad distans medan hon blossar på sina Salem.

Mike Mills förra film ”Beginners” handlade om en melankolisk tecknare och lyckades berätta ganska mycket om döden, livet, kärleken och amerikansk historia med avspänt regisserade, känsligt skrivna scener interpunkterade av montage med teckningar och arkivbilder och av en humoristisk voice over.

Han försöker ett liknande grepp här, men konstigt nog betydligt mer valhänt och filmstudentaktigt. Handlingen strosar fram i en sträng av små samtal utan riktig början och slut och i ett gränsland mellan humor och drama – ofta blir det varken eller. Då och då avbryts handlingen av glimtar från mammans barndomsvärld. Louis Armstrongs trumpet, propellerflygplan och krig ska stå i talande kontrast till livet i den sorglösa kuststaden. De förklarar något av mammans lite förundrade blick på de unga människornas bekymmer; hon är rustad för så mycket mer.

I epilogen, när en voice over snabbt summerar huvudpersonernas vidare öden, framgår det att berättaren har försökt skriva en bok om sin mamma, ”vilket visade sig omöjligt”. Man kan ana att det finns en verklig mamma i bakgrunden som Mills försöker porträttera.

Det skulle verkligen ha varit omöjligt, om det inte vore för Annette Bening, som på ett helt mirakulöst sätt får fram en levande människa ur det skissartade manuset, vaskar fram den humor som finns och lyckas hålla en dramatisk puls vid liv trots att scenerna ofta verkar ligga i slumpartad ordning.

Skådespelarna är över lag fina. Greta Gerwig, avmagrad och ovanligt skör, är överrumplande som vanligt och även Elle Fanning ger sin roll en viss mystik tack vare ett intressant rörelsemönster och en hormondrogad blick.

Det är småtrevligt, lätt poetiskt men alldeles för tunt. De två vilda och modiga musikstilar som slåss om herraväldet i filmen, tjugotalsjazz och punk har massor gemensamt, men filtrerad genom regissörens svalare, mer syntpopiga temperament kommer den energin nästan helt av sig.

Se mer. Tre andra med Annette Bening: ”Presidenten och miss Wade” (1995), ”American beauty” (1999), ”The kids are all right” (2010).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.