Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Lola Doillon: Fannys flykt

Barnflyktingar under andra världskriget.
Barnflyktingar under andra världskriget.

Fantasifullt om judiska krigsbarn på flykt.

3

BARNFILM
”Fannys flykt”
Regi: Lola Doillon
Manus: Anne Peyrègne, Lola Doillon. I rollerna: Léonie Souchaud, Juliane Lepoureau, Cécile de France, med flera. Längd: 1 timme, 34 minuter (från 11 år). Språk: franska.

En grupp judiska barn på flykt i den icke-ockuperade delen av Frankrike försöker 1943 ta sig till neutrala Schweiz. Jagade av både fransk polis och tyska soldater. Fransyskan Lola Doillon har gjort en dramatisk, lite otäck, spännande barnfilm om vår tids kanske mest avgörande politiska fråga, Europa och flyktingarna.

För att försöka ge oss och barnen ett lite annorlunda, bättre, perspektiv tar Lola Doillon ett kliv tillbaka i historien, filmens berättelse bygger på den självbiografiska romanen med samma namn, ”Fannys flykt”, skriven av judinnan Fanny Ben-Amid.

Den lilla gruppen flyktingar kommer så småningom att ledas av den tolvåriga Fanny (Léonie Souchaud), som får ta ett gigantiskt ansvar inte bara för sina två yngre systrar i gruppen, utan också för alla de övriga, i varierande åldrar.

Det är ett motvilligt, tungt, ansvar, Fannys resa är också en inre – och Lola Doillon har gjort en ambitiös, välvillig, innehållsmässigt invändningsfri film som får våra hjärtan att slå i kapp av sympati, kärlek och förståelse.

Fanny är en flicka som får plocka fram allt sitt mod och all sin påhittighet, hon får lära sig mota bort alla sina rädslor, här byggs vänskap, här får man tröst och hjälp när man minst anar – här finns goda vuxna beredda att offra sina liv för den lilla gruppen, här finns de djävulskt onda som vill fånga in alla judiska barn och förmodligen skicka dem mot en säker död.

Lola Doillon ställer sig självklart på barnens sida, tyvärr med lite för mycket cineastisk överambition, det blir för många symboliska små sidohistorier som skall förklara – de många sagomomenten hon valt att förtydliga historien med överbelastar hela filmen. Barnen ser det förhoppningsvis helt annorlunda – att de behöver en vuxen att prata med efteråt kan vi nog däremot ta för givet.

Se mer. Tre andra filmer om barn och krig: ”Hope and glory” (1987), ”Solens rike”, (1987), ”Gå och se” (1985).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.