Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Mysteriet i Slack Bay av Bruno Dumont

En parad av franska stjärnor.
En parad av franska stjärnor. Foto: Njutafilm

Burlesk och målerisk deckare i sirlig sekelskifteskostym.

2

Dramakomedi
”Mysteriet i Slack Bay”
Regi, manus: Bruno Dumont
Med: Juliette Binoche, Valéria Bruni-Tedeschi, Fabrice Luchini, Brandon Lavieville med flera. Längd: 2 timmar, 2 minuter (från 15 år).

Var är Bruno Dumont och vem har tagit över hans kropp? Den franske regissören slog igenom i slutet av nittiotalet med sina nordfranska, långsamverkande dramer ”Jesu liv” och ”Mänsklighet”. Obekväma och ibland besvärande tystlåtna, men också impregnerade av en stark civilisationskritik färgad av avfolkning, arbetslöshet och social nöd.

Det var i och för sig ett tag sedan. Sedan dess har han gjort det dystra krigsdramat ”Flandern”, USA-baserade ”Twentynine palms” och brevbaserade ”Camille Claudel 1915” med Juliette Binoche i titelrollen som den kvinnliga skulptrisen. Men ingen av dessa förbereder en för ”Mysteriet i Slack Bay”, ett burleskt kriminaldrama parat med kannibalinslag...

Liksom den förra filmen utspelar sig ”Mysteriet...” i början av förra seklet och Binoche är med här också. Det är sommar vid havet. En dolskt blickande fiskarfamilj i skimrande blå tröjor ser sommargästerna, en borgerlig familj full av konstifika figurer, anlända till sitt semesterresidens. Samtidigt ansluter en mycket, mycket tjock polis med tokrolig dialekt, som ständigt drattar på ändan.

En av fiskarsönerna med det smeksamma namnet Ma Loute (filmens franska titel) fattar tycke för sommargästernas döttrar, klädd i pojkkläder. Den klass- och könsöverskridande unga kärlekssagan utvecklas i stilla mak, medan vuxenvärlden beter sig alltmer, vad ska man säga? Fantasifullt?

Jacques Tati möter ”Delikatessen” står det på vissa ställen om filmen, vilket är mer än lovligt yxigt. Bruno Dumonts spretiga sinne för humor är knappast hans bästa egenskap och hans högstanivå är väldigt långt under sina franska kollegors. Paraden av franska stjärnor som plötsligt utövar den bullrigaste sortens privatteaterskådespeleri är smått deprimerande.

Bildskaparen Bruno Dumont har dock utvecklats på ett fascinerande sätt sedan jag senast stiftade bekantskap med hans filmer. Här är det som att se impressionistklassikerna komma till liv på duken i täta, skarpa, välkomponerade, guldgula bilder. Mycket läckert.

Se mer. Tre andra filmer med Juliette Binoche från senare år: ”Tusen gånger godnatt” (2013), ”Moln över Sils Maria” (2014), ”I väntan på ett mirakel” (2015).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.