Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Paolo Virzi: Galna av lycka

Valeria Bruni Tedeschi och Micaela Ramazzotti i ”Galna av lycka”.
Valeria Bruni Tedeschi och Micaela Ramazzotti i ”Galna av lycka”. Foto: Paolo Ciriello

Levande och varm roadtrip på italienska. Eva af Geijerstam recenserar ”Galna av lycka”, en film om frihetslängtan.

4

Dramakomedi

”Galna av lycka”

Regi: Paolo Virzi

Manus: Francesca Archibugi, Paolo Virzi. I rollerna: Valeria Bruni Tedeschi, Micaela Ramazzotti, Valentina Carnelutti, Luisanna Messeri m fl. Längd: 1 tim 58 min (från 11 år).

Grindarna öppnas till en solbelyst toskansk villa som klippt och skuren ur en glansig turistbroschyr. I trädgården paraderar en viss Beatrice, ständigt maniskt pratande och domderande, med sidensjalen svept över axlarna och parasollet uppspänt mot solen som vore hon fortfarande Villa Biondis härskarinna. Det är hon inte längre – om hon ens någonsin varit det. Kvinnan är mycket irriterande och påstridigt högljudd.

Villan är omvandlad till en vårdanstalt med terapeutiska ambitioner förstår vi inom kort, av det halvprivata slag som följde i spåren när Italien avskaffade den slutna psykiatriska sjukhusvården – med undantag av de som dömts som allmänfarliga, som fortfarande spärras in under mycket hårda förhållanden.

Till villan kommer en ny och yngre patient, Donatella. Haltande efter ett fall, tatuerad, tigande, med huvan uppdragen signalerar hon tydligt att hon ingenting annat önskar än att få vara i fred.

Beatrice låter sig inte hindras. Som motsatser dras till varandra, som såg hon sin egen djupt depressiva sida förkroppsligad, bryter hon med list och livslustig envishet igenom försvaret.

Vänskapen ska ta dem på en frihetstörstande rymningstur, som ett slags Thelma & Louise-resa på italienska. De reser genom den italienska konsumistiska drömmen men resan färgas också av deras egna – av män – svikna önskedrömmar och mardrömmar.

Det är inte första gången en vårdanstalt som denna får fungera som kritisk metafor för samhällsförhållandena utanför murarna.

Men här finns sprickor av ljus och värme från de mest oväntade håll mellan den stillsamma kritiken av otäcka bältesspänningar och övermedicinering i mentalvården och den betydligt mindre stillsamma kritiken av de extrema italienska klasskillnaderna.

Här finns också en form av ömsint humor, som regissören Paolo Virzi behärskar till nära nog fulländning, redan demonstrerad i ”Girighetens pris” som för några år sedan faktiskt hittade till Sverige.

Men framför allt vilar ”Galna av lycka” på de två kvinnornas axlar: Valeria Bruni Tedeschi med sitt oavbrutna, självupptagna pratande och skickligt serverade överklassmanér när utflykten hotas av penningbrist – intill det ögonblick hon står ansikte mot ansikte med Donatellas betydligt allvarligare sorg.

Det är en uppvisning av pendlingen mellan ensamhet och kontakt som heter duga och som sagt, till att börja med djupt irriterande men så småningom starkt intagande och rörande.

Micaela Ramazzotti som Donatella, med sina skingrade barndomsminnen, sin allvarliga vilja att göra rätt för sig är lika skicklig i en kanske ännu svårare och mer återhållsam roll.

Utan dem hade ”Galna av lycka” nog aldrig kunnat bli ett sådant levande och oförutsägbart vittnesmål om att ingen är ”normal”.

  • Se mer.

Tre andra filmer med Valeria Bruni Tedeschi: ”Nenette och Boni” (1996) ”En dag i taget” (1999), ”Girighetens pris” (2013).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.