Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

5 Folk Festival i Kungsträdgården i Stockholm

”Konserten med det fantastiska romska bandet Romengo från Ungern känns som ett hett tomtebloss, och tar slut alldeles för fort”, skriver Åsa Veghed.
”Konserten med det fantastiska romska bandet Romengo från Ungern känns som ett hett tomtebloss, och tar slut alldeles för fort”, skriver Åsa Veghed. Foto: Oskar Zander/Rockfoto

Temat för festivalen är Sveriges fem nationella minoriteter; sverigefinnar, samer, tornedalingar, romer och judar. Det är tydligt att behovet finns att få berätta om sin kultur och arvet av den på publik plats på det språk som inte för så länge sedan var förbjudet att använda i Sverige.

4

5 Folk Festival
Kungsträdgården, Stockholm

Numera skyddas språken på olika sätt. På festivalen spelas naturromantiska vemodiga finska visor och tangos. Det följs av berättelser om mötet mellan björn och människa i Sápmi, jojk och spelmansmusik från Norrland och melodisk rock på meänkieli från Lainio (tystnaden) i Tornedalen.

Jag har främst kommit för att festivalen bokat ett av världens bästa klezmerband The Klezmatics, och som förväntat levererar de en oemotståndlig festmusik från de judiska kvarteren i New York. Den östeuropeiska judiska folkmusiken på jiddisch blandas med amerikanska influenser, inte minst storbandsjazzen.

The Klezmatics klezmer låter också amerikansk, utan att låtarna för den del framförs på engelska. Här är det jiddisch som gäller. Dansgolvet framför scenen fylls snabbt på av människor med glada ansikten som snurrar runt i judiska ringdanser. Musiken är rolig och teatral med smak av amerikansk showbiz och underton av protest. De får publiken att sjunga ”Ale Brider” som de spelat på konserter i trettio år.

Men det är inte The Klezmatics som får mitt hjärta att rusa denna iskalla julikväll. Konserten med det fantastiska romska bandet Romengo från Ungern känns som ett hett tomtebloss, och tar slut alldeles för fort. Sångerskan Mónika Lakatos hår går ner till vaderna och den tunna kroppen levererar en lagom hes sång som går rakt igenom märg och ben och får mig att rysa av välbehag. Att den andalusiska flamencon är besläktad och har påverkat den här ungerska varianten i någon form verkar given.

Romengo spelar en speciell typ av ungersk-romsk musik som de kallar för olah, en tradition som inte är vanlig, och sticker ut bland romsk musik. Mónika Lakatos tilldelades Anna Lindh-priset 2007 och bandet turnerar över hela världen.

Därför blir jag imponerad av att de lyckats behålla ett så otyglat sound. Musiken känns lika rå och oförstörd som The Klezmatics musik är polerad. Slagverket spelas på en mjölkkanna av aluminium. Trälådan byts ut mot ett trätråg som vänds upp och ner och fungerar bra som trumma. Kontrabasen pumpar på och fiolspelet är så vackert, tonen så fin. Tempot ökar, handklappen, ett oemotståndligt klös i musiken tar vid och herrarnas stämsång kompletteras med ungersk-romsk knäböjdans.

Att musik som är skapad för dans spelas på scener där möjligheten för offentlig spontandans finns är så välbehövlig. Det låter logiskt men inte sällan sitter man fast i en bänkrad. Inte här. Dansgolvet fylls snabbt på och plötsligt känner jag igen en romsk kvinna som jag sett sitta och tigga. Hon följer rytmiskt med i musikens intensiva svängningar. Där och då känns Stockholms gratiskonserter så oändligt viktiga.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.