Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Konsert: The Sisters of Mercy

”The Sisters of Mercy, they are not departed or gone”, sjöng Leonard Cohen. Och helt borta är heller inte det brittiska depprockbandet som tog sitt namn efter samma sång i början av 1980-talet. 

3

The Sisters of Mercy
Scen: Arenan/Fryshuset, Stockholm

Åtminstone inte om man anser att en originalmedlem räcker. Andrew Eldritch är konstanten, vars humör allting hänger på. Nuvarande gitarristerna Chris Catalyst och Ben Christo är jämngamla med bandet (inte med sångaren) och Doktor Avalanche – trotjänaren till trummaskin – är uppgraderad till laptop.

Jag minns ett gig på Amphifestivalen i Köln 2012 som rätt bedrövligt och sist jag skulle se The Sisters of Mercy i Berlin ställde de in på grund av sjukdom. Dagsformen är således högst varierande. Att Eldritch är en blek skugga av frontmannen han en gång var behöver i och för sig inte vara helt fel i glåmiga gothsammanhang. Men om man jämför med The Cures makalösa maratonspelning i Globen förra året blir det knepigare. Den stora svagheten är ofrånkomligen rösten. Kvar finns mest ett morrande eller grymtande läte som emellanåt försvinner i den svajiga ljudbilden på Arenan.

Mer givande att höra ett gäng drivna depprockklassiker med snärtig svärta

I stabbiga ”Vision thing” och ”Walk away” funkar det, andra gånger låter det hopplöst berövat på den där Bowiedramatiska nerven. Ändå känns den här konserten överraskande inspirerad, från inledande ”More” till sista extranumret ”This corrosion”. Att det är sex år sedan The Sisters of Mercy senast spelade i Stockholm räcker också för att fylla lokalen med både folk och förväntningar. Många fans började hoppas på nytt material när Eldritch inför fjolårets amerikanska presidentval sa att en Trumpseger skulle vara inspiration nog för en ny skiva.

Men ”Arms” från 2009 är fortfarande den färskaste låten de lirar live och det lätt hårdrocksriffande soundet gör mig i ärlighetens namn inte särskilt sugen på en ny Sistersplatta. Då är det mer givande att höra ett gäng drivna depprockklassiker med snärtig svärta. För att vara The Sisters of Mercy 2017 är det trots allt en bra spelning, där Eldritch åter utstrålar någon sorts värdighet i solbrillor och kostym.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.