Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

Museilagen riskerar att bli ett slag i luften

Alice Bah Kuhnke tar ett stort kulturpolitiskt steg i småländsk kulturarvsmiljö.
Alice Bah Kuhnke tar ett stort kulturpolitiskt steg i småländsk kulturarvsmiljö.

KOMMENTAR. En samlad nationell politik på kulturarvsområdet har länge efterfrågats av museisektorn. I december kom den tunga lagrådsremissen ”Kulturarvspolitik”, som nu med juridiska finslipningar överlämnats till riksdagen i propositionsform.

”Hurra!” skrev Alice Bah Kuhnke på Instagram och tog ”ett stort kulturpolitiskt steg” vid en småländsk stengärdesgård – i den kulturarvsmiljö där kulturministern själv är uppväxt. Kulturarv är enligt propositionen ”spår och uttryck från det förflutna som tillskrivs värde och används i samtiden”.

Själv blev jag positivt överraskad av det ambitiösa helhetsgreppet i vad som faktiskt är vår första breda kulturarvspolitiska proposition någonsin, hela 240 sidor lång.

Till de tyngsta förslagen hör en ny museilag, liksom flera ändringar i kulturmiljölagen och ett förenklat regelverk vid utförsel av kulturföremål. Därtill ges Riksantikvarieämbetet ett kraftigt utökat uppdrag, med ansvar för samordning av kulturarvsfrågor, massdigitalisering av samlingarna, fördelningen av forskningsmedel och en strategi för världsarvsarbetet.

Museilagen formaliserar de allmänna museernas status som självständiga kunskapsinstitutioner. Alla statliga, regionala och kommunala museer innefattas, plus offentligfinansierade stiftelser. I paragraf 4 heter det att museerna ska bidra till samhällsutvecklingen genom ”att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning”. Dessutom ska de ”ha ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll”.

Behovet av en museilag bottnar i ökade spänningar i samhället. Vi har redan sett exempel på klåfingriga lokalpolitiker som velat styra innehållet på museer och konsthallar.

I klartext lagstadgas principen ”armslängds avstånd”, vilket ska hindra politiker från att blanda sig i museernas perspektiv och program. I höstens heta debatt om normkritik och krisen på Världskulturmuseerna bestred kulturministern anklagelsen om en statlig politisering av verksamheten just genom att avisera detta lagförslag.

Behovet bottnar förstås i en tilltagande polarisering och ökade spänningar i samhället. Vi har redan sett exempel på klåfingriga lokalpolitiker som velat styra innehållet på museer och konsthallar. Likaså extremistgrupper som vantolkat kulturarven (i plural) och försökt strypa yttrandefriheten genom hot och vandalisering.

Propositionen beskriver ingående de samhällsförändringar som gjort kulturarvshanteringen viktigare än någonsin. Intressant nog ges även en historisk bakgrund till sektorns framväxt, som en del av kulturpolitiken. Det börjar sent 1500-tal med att runstenar och mynt samlas in och tar fart på 1800-talet med de stora museerna och engagemanget i fornlämningar, folklig kultur och lokal kulturminnesvård.

Frivilliginsatser i exempelvis hembygdsföreningar lyfts ovanligt nog fram och belönas här med mer pengar, liksom de nationella minoriteternas kulturarvsarbete.

Delaktighet och tillgänglighet är prioriterade mål, i linje med fri entréreformen på centralmuseerna. Museilagen reglerar dessutom att museerna ska samverka, för att i större utsträckning ge alla i hela landet tillgång till kulturarvet.

Museiutredningens kontroversiella förslag att tillåta gallring i samlingarna har i samma anda utmynnat i en paragraf om att ”de statliga museerna får överlåta föremål ur sina samlingar till andra allmänna museer”.

Ska jag sia utifrån borgerliga kommentarer till lagrådsremissen så verkar stödet tillräckligt brett för att museilagen kan träda i kraft den 1 juli. För mig förefaller de flesta förslagen i propositionen både vettiga och välförankrade, och bygger på tre statliga utredningar, ett tjugotal rapporter och åtskilliga remissrundor.

Några saker kan dock diskuteras, som gränsen 75 år för fri utförsel av kulturföremål. Varför inte istället 50 år? Det tycker jag vore rimligare sett till utvecklingen i antik- och auktionsbranschen.

Och är det verkligen klokt att centralisera kulturarvsfrågorna till RAÄ, att ge så mycket makt till en enda myndighet? Eller som föreslaget att inordna Livrustkammaren och Skokloster slott med Hallwylska museet i myndigheten Statens historiska museer?

Syftet sägs vara att ”skapa bättre förutsättningar att belysa Sveriges historia”. Men man kan fråga sig om två i dag välfungerande myndigheter blir bättre av att slås samman till en jätte? Särskilt som det ändå finns fler museer på området och samarbete nu ska regleras i lag.

Fast det enda som gör mig riktigt upprörd i denna proposition är att kulturdepartementet inte tar ansvar för de strukturella och ekonomiska problemen på Statens museer för Världskultur, där just ihopbuntadet av tre olika sorters museer i Stockholm med ett fjärde i Göteborg aldrig har fungerat.

Kulturdepartementet sanktionerar tvärtom myndighetschefens omdiskuterade rapport från i höstas, med det helt orimliga påståendet att en samlokalisering av de tre Stockholmsmuseerna skulle innebära ”utveckling och förnyelse av verksamheten” och ”inte en avveckling av befintlig museiverksamhet”. Regeringen meddelar bara att man inte tar ställning ”till i vilka lokaler verksamheten ska bedrivas”.

Det är sällsynt fegt. Staten har ju skapat de mångåriga problemen med den kontroversiella sammanslagningen, tillsammans med ständiga hyreshöjningar! Myndighetens största enskilda knäckfråga är Statens fastighetsverks marknadsanpassade hyror, där Världskulturmuseet i Göteborg blivit en ”gökunge” som suger så mycket näring att Stockholmsmuseerna hotas av svältdöd.

Jo, jag vill också hurra för museilagen och stadfästandet av museet som en kunskapsinstitution. I propositionen görs dock bedömningen att den inte ska kosta något. Men om man som Världskulturmuseerna dramatiskt tvingats skära ner på forskartjänster och hyreshöjningar gör att verksamheten åderlåts, så riskerar lagen att bli ett slag i luften.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.