Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Malmö brinner på Moderna museet i Malmö

Detalj ur Jacques Zadigs installation ”Muren” från 1976.
Detalj ur Jacques Zadigs installation ”Muren” från 1976. Foto: Jaques Zadig

”Malmö brinner” handlar om stadens progg- och punkkultur, från sent 60-tal och två decennier framåt. Dan Jönsson fängslas av en egensinnig utställning med trådar till i dag.

Utställning

”Malmö brinner”

Moderna museet, Malmö. Visas t o m 10/9

 

Med sitt hotfulla mumlande och hackande fyller Jacques Zadigs installation ”Muren” ett eget rum på Moderna Museet i Malmö. Byggd 1976 framkallar apparatens komplicerade analoga mekanik med tryckluft, fotoceller och diaprojektioner kusliga minnen av hur man dåförtiden tänkte sig den datoriserade dystopin – en omänsklig vägg där ett övervakande öga följer våra rörelser medan stela kroppsdelar famlar i mörkret och en maskinröst rabblar personuppgifter ur tomma intet. Ett sällan visat verk av en originell men underskattad konstnär, och bara det ett skäl att se den här utställningen.

Det finns fler. ”Malmö brinner” är en fängslande och egensinnig vandring genom Malmös subkulturella underjord från sent sextiotal och tjugo år framåt – alltså från progg till postpunk, ungefär. Curatorerna Clemens Altgård och Ola Åstrand var själva en del av scenen och har gjort en personlig och subjektiv sökning, ofta i de upproriska marginalerna, för att försöka komma åt vad den radikala kärnan egentligen bestod i.

Politik? Protest? Identitetskonflikt?

Resultatet är en essäistisk, associativ utställning som blandar konstnärligt och dokumentärt material med en självklarhet så skarvarna knappt märks. Intill Allan Friis agitatoriska tuschlaveringar hänger Lars Hejlls fotografier från den alternativa musikfesten i Pildammsparken. Bakom Pernilla Frykholms trashiga designtröjor sitter sidor ur punkfanzinet Spunk, gjort av de då femtonåriga Ninni Benediktson och Anne Nummila Rosengren.

Och en gränslös helväggsinstallation av den expansive Art Bomba (Åke Dahlbom), där en kraschad bil plöjer fram ur ett expressionistiskt färghav, får sitt motstycke i en filmdokumentär från den legendariska nattklubben Trocadero, inredd med spegelväggar och zebragolv av arkitekten Abelardo Gonzalez.

Det fungerar suveränt. Att urvalet är både spretigt och konstnärligt ojämnt ligger förstås i sakens natur och blir närmast en fördel för helheten, som just på så vis lyckas förmedla mycket av den oslipade energi som bar fram den subkulturella scenen.

Utställningen använder ord som ”passage” och ”gråzon” för att beskriva Malmö dessa år: den blåsiga hamn- och invandrarstaden med sina trista ”bombhål” och utdömda rivningskåkar, där det fria kulturlivet ständigt motarbetades av misstänksamma myndigheter och experimenten just därför alltid fick något provisoriskt över sig – närda av en antiauktoritär och antikonformistisk glöd som i mångt och mycket satte sin färg på hela perioden, från proggens antikapitalistiska paroller till åttiotalets dekadenta glitter. Där någonstans har vi den, kärnan. Den tränger fram på olika sätt i den här utställningen – lågmält och lyhört som i Lena Mattssons film om punkpionjären Stry Terrarie, ilsket och ironiskt som i Lars Hejlls kulturpolitiska parafras på Socialstyrelsens brödkampanj. Till dagens motsägelsefulla Malmö, klämt mellan bilderna av bilbränder och blanka skyskrapor, känns det på en gång mycket långt och mycket nära.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.