Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Därför skapar slöjan sådan frustration i väst

Illustration: Stina Wirsén

Slöjförbud, hotad aborträtt, antifeminism. Kontrollen över kvinnokroppen fyller en nyckelfunktion i den högerpopulistiska rörelsen. I en artikelserie gör DN Kultur nedslag i en könskamp med auktoritära övertoner. Del 3: Pernilla Ouis om den avklädda västvärldens syn på den påklädda muslimska världen.

Foto: Det torde inte vara obekant för någon att den kulturkonflikt som pågår mellan väst och den muslimska världen har kvinnokroppen som projektionsyta. Det franska burkiniförbudet är ett exempel på hur förment västerländsk liberalism inte omfattar den som inte delar uppfattningen om att det finns ett självklart samband mellan kvinnlig frihet och avkläddhet. Förbudet kan bara ha symbolisk betydelse – riktat mot muslimer förstås – eftersom det är mycket oklart av vilken praktisk anledning en stat behöver gå in och reglera graden av påkläddhet hos kvinnor.

Gita Sahgal och Nira Yuval Davies har framfört idén om att fundamentalism består av tre element: kontroll av kvinnors kroppar, avvisande av mångfald och sammanblandningen av religion och politik. Fundamentalism är därför ingenting annat än en reaktion på feministiska landvinningar, menar de. Den amerikanska anti-abortrörelsen hos den kristna extremhögern blir då ett klockrent exempel på fundamentalism enligt deras definition, liksom tvånget att bära heltäckande kläder för kvinnor i Iran, Saudiarabien eller hos IS skulle kunna ses som belägg för fundamentalistiska regimer. Men hur ska vi tolka förbuden mot heltäckande klädsel, är inte det också en kontroll över kvinnokroppen? Enligt denna definition är således Frankrike en fundamentalistisk, om än sekulär, stat.

Påkläddhet eller avkläddhet? Den avklädda (läs: västerländska) kvinnan ser på den påklädda (läs: muslimska) och ser ett kvinnoförtryck. Men det motsatta sker också: med den påklädda kvinnans stränga moraliska blick ses den avklädda som sexuellt exponerad, exploaterad och tillgänglig.

Den muslimska slöjan har en lång historia av att skapa frustration hos västerlänningen.

Fördomarna är kanske som starkast när vi betraktar ”den Andra” kvinnan. Genom att fokusera på andras kvinnors kroppar, glömmer vi fråga oss vilket krig som utspelas på och i vår egen kropp, då som nu. 1800-talets korsettbärande kvinnor kunde känna sig friare än sina beslöjade muslimska systrar. Vi förfasas över traditionell ”könsstympning”, medan dagens växande intimkirurgi på hemmaplan passerar ganska obemärkt förbi utan större diskussioner. I båda fallen handlar det om kulturella normer om hur en kvinnas underliv ska se ut, normer som kontrollerar och reglerar.

Läs också – Slaget om kvinnokroppen del 1:
Högerextrema paketerar fascism i flickaktig form

Den muslimska slöjan har en lång historia av att skapa frustration hos västerlänningen. En förklaring är att det som slöjan döljer, är ett territorium som västerlänningen inte lyckades kolonisera. Denna tes har framförts bland annat av Malek Alloula i boken ”The colonial harem” (1986). Den västerländska mannen blir utestängd från ett rum han tycker sig ha rätt att ha tillträde till. Rummet är haremet, eller den beslöjade kvinnans kropp för att vara mer precis. Kolonisatörerna var obekväma i att bli betraktade av kvinnorna bakom slöjan, utan att själva kunna betrakta och härska över dessa kvinnors kroppar.

För att kunna bibehålla sin maktposition, måste kolonisatören till varje pris klä av den muslimska kvinnan, menar Alloula. Detta gjordes i arrangerade foton där muslimska kvinnor (oftast prostituerade kvinnor som stod modell) lyfte på slöjan och visade sina nakna kroppar. Myter fabricerades därtill i erotiska noveller om haremets sexuella utsvävningar och diverse perversioner. Haremsdamernas omättliga sexualitet stod i stark kontrast till den viktorianska, kontrollerade, ”civiliserade” sexualiteten hos kolonisatörerna.

Varför är det så spännande under slöjan? Det verkar som där är självaste platsen för Orientens mystik, som ska upptäckas, avslöjas och erövras, helst genom att riva av slöjan helt.

Medan väst genomgick en sexuell revolution i mitten av 1900-talet och framåt, verkar den muslimska världen samtidigt ha genomgått en utveckling i motsatt riktning – mot en mer repressiv och kontrollerande sexualmoral. Kanske har dessa två tendenser förstärkt varandra dialektiskt. Rollen som den översexuella kvinnan har nu övertagits av den västerländska kvinnan. Inom islamistisk retorik är idén om det moraliska kaos som följer med kvinnors sexuella frigörelse en viktig komponent i kampen mot västerländskt inflytande. Må vara att västvärlden är överlägsen när det gäller tekniska och ekonomiska framsteg, men när det kommer till sexuell moral och kontroll över kvinnokroppen så finns en självförhärligande känsla av överlägsenhet hos islamisterna gentemot väst!

Läs också – Slaget om kvinnokroppen del 2:
Politik in på bara kroppen

Men tillbaka under slöjan: Varför är det så spännande där? Det verkar som där är självaste platsen för Orientens mystik, som ska upptäckas, avslöjas och erövras, helst genom att riva av slöjan helt. Åtskilliga är de berättelser och reportage i nutid med titeln ”Bakom”, ”Bortom” eller ”Under slöjan” som skrivits av västerländska reportrar, såväl män som kvinnor. Men förlåt; muslimska kvinnor är inte mer spännande än andra kvinnor under sina slöjor. Att begära att kvinnor ska kasta sina slöjor och upptäcka det fördolda är en symbolisk kolonisation som aldrig verkar upphöra.

För muslimska kvinnor brukar sällan slöjan omfattas av denna fascination; de flesta ser dem som ett praktiskt vardagsplagg. Jag har själv använt slöjan dagligen i 18 år under den tid jag var praktiserande muslim. Den är visserligen en religiös ”identitets-markör”, men också ett plagg som gav mig frihet att slippa fixa mig i håret och kanske också en känsla av att slippa bli bedömd efter mitt utseende. Muslimsk klädsel kan vara en radikal manifestation och avståndstagande mot allt fokus på kvinnokroppen och dess förtryckande ideal, även om det kanske inte är nåt annat än en feministisk illusion? Men kanske kan man låta bli att alltid tolka muslimska kvinnors klädsel som ett förtryck, och istället tillåta sig se att en möjlighet skapas för att slippa underordna sig en kritisk, utseendefixerad blick.

”Alla måste få se ut som dom vill”, säger vi gärna. Visst, men hur vill vi se ut? Och kan man se ut ”som man vill”, helt oberoende av alla andra, som individualismens ideologi säger oss? Människor är sociala varelser, och det är svårt att tro att det verkligen existerar individer som är opåverkade av sina kulturella, religiösa och politiska sammanhang. Och hur man än väljer att hantera sin kropp och klädsel, tolkas dessa uttryck av andra, även när man försöker vara ”neutral” i sin framtoning.

För 15 år sedan intervjuade Stina Dabrowski Dolly Parton. Stina kunde inte låta bli att fråga om Dolly om hennes utseende och många plastikoperationer. Dolly sa helt obekymrat att ”sånt som stör mig fixar jag till”, och la senare till att detta kanske är något även Stina borde fundera på.

En liknande diskussion hade jag med en av mina döttrar och hennes frekventa hårfärgande. Hon tittade mig rakt i ögonen och sa frågande: ”Varför ska man behålla sin naturliga färg när man kan byta?” Jag hade inget svar på den frågan mer än att den svenska normen för kvinnor verkar vara att man ska vara ”naturligt vacker”, utan hjälp av extra färg eller operationer. Tala om förtryckande normer!

Illustration i text: Stina Wirsén

Texten och skribenten.

Foto: Fotograf Martin Magntorn”Slaget om kvinnokroppen” är en artikelserie om hur nationalistiska och populistiska krafter riktar in sig på att motverka kvinnors fri- och rättigheter.

Dagens skribent: Pernilla Ouis.

Yrke: Docent i hälsa och samhälle, inriktning etniska relationer, Malmö högskola. Vikarierande föreståndare för Centrum för Sexologi och sexualitetsstudier, Malmö högskola.

Foto i text: Martin Magntorn

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.