Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Milo Yiannopoulus och Alt-högerns andra buspojkar vill vara farliga

Milo Yiannopoulus.
Milo Yiannopoulus. Foto: Drew Angerer

Jonas Thente om Milo Yiannopoulus och Alt-högern.

För statsvetare och politiska kommentatorer är den amerikanska extremhögerns väljarbas ett svårgripligt väsen. Majoriteten – de ”bortglömda” – tycks styra med blind övertygelse mot sin egen ruin. Paradoxalt nog hatar de bittert den rovgiriga ekonomiska elit som Trump och hans administration själva är primärexempel på. Men de kan identifiera sig med hans förakt mot etablissemanget.

Att de allra rikaste satsar på Trump är enklare att förstå.

Läs mer: Anklagas för att försvara pedofili – blir av med bokkontrakt

Basens tredje del, däre mot, diskuteras sällan eftersom den är så främmande för traditionella analytiker och forskare. Den består av – raljant uttryckt – yngre män som bor i sin mammas källare och betraktas som förlorare överallt utom på nätet, där de tillbringar sin vakna tid.

Ibland uppmärksammas denna ganska stora grupp, som nu senast i en förnämlig artikel av Dale Beran på essäsajten medium.com. Men för att begripa sig på denna subkultur som också är grogrund för alternativhögern, måste man nog studera det ökända nätforumet 4chan.

På 4chan frodas grabbkulturen. Om du använder uttryck som ”epic fail” och ”lame” så kan du tacka 4chan och dess vokabulär. På det kaotiska forumet möts populärkulturella fanatiker av alla kulörter; misogyni och andra provokationer mot etablissemanget är självklara.

Själv har jag följt forumet sedan det avknoppade från den legendariska sajten Something awful, och sett hur det börjat användas som rekryteringsbas för extremgrupper på jakt efter marginaliserade unga män som vill känna sig farliga och ställa till rabalder, ”for the lulz” – dvs för asgarvets skull.

För finns det något mer vansinnigt crazy och omstörtande än den morotsfärgade tölpen Trump? Tänk om den sorgliga figuren blir USA:s president!? Sanslöst kul! Världens största prank!

I nya numret av Galago (nr 126) diskuterar Fredrik Jonsson och Pontus Lundkvist svenska- och klassaspekter av denna subkultur, som rubriceras JVVF: Jag Vill Vara Farlig. Det är ett uttryck som också ekar i Niklas Orrenius bok om Lars Vilks, ”Skotten i Köpenhamn”.

På amerikansk mark kan man påminna sig 1960-talets yippierörelse, med förgrundsfigurer som Jerry Rubin och Abbie Hoffmann, som insåg mediernas betydelse och spektaklets politiska kraft. Numera är buspojkarna produkter av ressentimentet – unga förlorare i ett samhälle som lägger skulden på dem själva. Reaktionen: nej till samhället, hämnas, jävlas med det, riv ner det.

En viktig del av Trumps väljare har helt enkelt röstat ”for the lulz”. För finns det något mer vansinnigt crazy och omstörtande än den morotsfärgade tölpen Trump? Tänk om den sorgliga figuren blir USA:s president!? Sanslöst kul! Världens största prank!

Traditionellt har denna grupp utanförskapsmän haft en hållning någonstans mellan anarkismen och libertarianismen – Jerry Rubin gick vidare till att bli miljonär på Wall Street – men i dag rekryteras de av trollsajter, radikaliseras högerut och slutar skratta. Mer sammanbitet och mot lite betalning driver de forum och kommentarsfält till vansinne, upprör godhjärtade liberaler, provocerar tabubevakare och saboterar det offentliga samtalet.

Svenske Pewdiepie, som i det offentligas ögon flirtar med antisemitismen, är en produkt av denna kultur. Breitbarts tech-redaktör, alt-högerns pojkidol Milo Yiannopoulos, kommer från den miljön. I dagarna försvarade han pedofili. Medan han bara propagerade för misogyni, antisemitism och rasism godkändes han av republikanerna. Men nu har han överträtt också deras gräns och sparkats.

Något ytterligare har hänt. Yiannopoulus anställdes av förre Breitbart-redaktören Steve Bannon, som nu är presidentens närmste man. Hans apokalyptiska agenda rimmar väl med 4chans traditioner.

Kanske står vi inför något så snöpligt som en termonukleär utplåning ”for the lulz”.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.