Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Så kan en nation utradera sitt humanistiska arv på bara några år

Levande historia. Karlsbron i Prag.
Levande historia. Karlsbron i Prag. Foto: MARTIN DIVISEK EPA TT

Tjeckiens utveckling från upplyst demokrati till auktoritär populism utgör ett varnande exempel för resten av världen. Och även här spelar Sverige en stor roll i den rasistiska propagandamaskinen, skriver Tjeckienkännaren Peter Larsson.

Den 17 november 2015 framträdde Tjeckiens president Milos Zeman på studentcampuset Albertov i Prag inför en jublande folkmassa. I talet slog han fast att islam utgjorde det största hotet mot den europeiska civilisationen och avvisade alla former av flyktingmottagning. Mötet anordnades av det högerextrema Blok proti Islamu, på svenska Blocket mot islam.

26 år tidigare, den 17 november 1989, startade på samma plats en studentdemonstration för att uppmärksamma den Internationella Studentdagen, instiftad till minne av nazisternas stängning av de tjeckiska universiteten. Upplösningen av studentdemonstrationen 1989 slutade i blod på gatan Narodni Trida – en händelse som kom att betyda slutet för den kommunistiska regimen en vecka senare. 

2015 var scenen en annan. I stället för att studenterna skulle få fira årsdagen befolkades podiet på Campus Albertov av rasister, antisemiter och Putinkramare. Arrangörerna hade aktivt valt att blockera platsen så att inga officiella ceremonier kunde äga rum och man avvisade bryskt representanter från student- och lärarorganisationer som ville lägga ned blommor vid minnesmärket.

Mötet var förstås en medveten provokation, en indirekt attack på Tjeckiens numera bortgångne president Václav Havel.

För att förstå innebörden av Zemans agerande måste man placera in det i en historisk kontext. Den tjeckiska självbilden är rotad i medvetenheten om att landets historia består av återkommande avbrott och den tjeckiska identiteten har formats av ett pärlband av ockupationer och frigörelsekamper. Den första katastrofen skedde 1620: katolska Habsburg krossade det protestantiska adelsupproret i Prag, vilket ledde till nästan 300 år av vad tjeckerna sedan kom att kalla ”mörkret”.

1918 bildades den första republiken, men den nyvunna självständigheten blev kortvarig. Endast två decennier senare, 1938, skedde det som tjeckerna kallar diktatet; Münchenöverenskommelsen som slöts över tjeckoslovakernas huvuden, följt av motstånd mot den nazistiska ockupationen 1939 till 1945. Tre år senare inleddes en ny era av förtryck i och med kommunisternas maktövertagande 1948. När diktaturens kontroll sedan lättade något under Pragvåren 1968 rullade ryska stridsvagnar över den tjeckoslovakiska gränsen och den sovjetiska invasionen slog ner allt motstånd.

Den tjeckiska självbilden är rotad i medvetenheten om att landets historia består av återkommande avbrott och den tjeckiska identiteten har formats av ett pärlband av ockupationer och frigörelsekamper.

Dessa dramatiska händelser är brytpunkter som konstituerar föreställningen om tjeckisk identitet. Kommunismens fall 1989 har länkats till denna kedja och benämns officiellt som det tredje motståndet. När Zeman på talarpodiet förenade sig med grupper och individer som i stället är förknippade med de nazistiska och kommunistiska ockupationerna bröt han mot viktiga delar i denna berättelse.

Zemans framträdande 2015 bestod till övervägande del av antimuslimsk retorik. Huvudpunkten var att islam inte är förenligt med demokrati. Han gick till generalangrepp på pressen, de intellektuella, experter och ”självutnämnda eliter” som propagerar ”multi-kulti”. Zeman beskrev muslimer som potentiella terrorister och representanter för andra värderingar än vad det tjeckiska samhället håller högt: demokratiska institutioner, jämlikhet mellan könen och religionsfrihet. Kravet från EU på en europeisk solidaritet att ta emot flyktingar framställdes som ett hot mot landets självständighet. Påståendet plockades genast upp av Blok proti islamu, som nu har börjat tala om Zemans kritiker som landsförrädare som förtjänade att hängas.

Redan under sina första år som president hade Zeman gjort en rad xenofobiska uttalande. Nu gick han ett steg längre och gav sitt stöd till rasistiska, proputinska grupper. Allt sedan presidentvalet 2012 har det stått klart att Milos Zeman intar en Putinvänlig hållning. Stora delar av hans valkampanj var finansierad direkt eller indirekt via det ryska oljebolaget Lukoil. Han var den enda västliga ledare som deltog i firandet i Moskva av Sovjetunionens seger över nazisterna den 9 maj 2015.

I den tjeckiska diskussionen om identitet och geopolitik har metaforen ”Bron” spelat en framträdande roll. Landets första president Tomas G Masaryk angav under mellankrigstiden tonen genom att hävda att tjeckerna kulturellt och politiskt befann sig på den ”vänstra stranden”. Under ett par år efter andra världskrigets slut levde föreställningen att landet skulle kunna fungera som en bro mellan öst och väst. Denna uppfattning gick ett brutalt slut till mötes i samband med kommunisternas kupp i februari 1948. Efter kommunismens fall 1989 markerade Tjeckien åter sin tillhörighet till den vänstra stranden genom sitt medlemskap i Nato 1999 och genom att bli medlem i EU 2004 – ställningstaganden som rasistiska och Putinvänliga grupper är högröstade motståndare till.

Med sitt linjetal bröt Zeman inte bara med traditionen från Tjeckoslovakiens första president Tomas G Masaryk utan också med Václav Havels tolkning av den tjeckiska historien, en uppfattning som fortfarande var levande i början av 1990-talet när landet tog emot fler än 5.000 flyktingar. Flyktingvågorna kom från Balkan, först från Bosnien och sedan Kosovo – i båda fallen var merparten muslimer.

Till skillnad från i dag resulterade 90-talets flyktingmottagande inte i rasistiska utbrott. I dag däremot behandlas de få flyktingar som hittat in i Tjeckien hårdhänt. Under 2015 kom 1. 525 flyktingar vilka sågs som förbrytare och låstes in i olika fängelseliknande anläggningar. Endast 71 personer beviljades asyl och 399 beviljades temporärt uppehållstillstånd på ett till tre år. I januari i år fanns totalt 68 asylsökande i de tre migrantförvaren.

Det fanns förvisso en aggressiv antiislamsk opinion redan före Zemans tal. Boulevardpressen hade tidigt varit ute med att sprida negativa uppfattningar om flyktingar och islam, men i november 2015 släppte plötsligt alla spärrar. Allt blev möjligt att säga. Presidentens ställningstagande sågs som ett klartecken; antimuslimska föreställningar och språkbruk tog sig in i medierna och diskussionsklimatet påverkades snabbt i en negativ riktning. Utan källkritik började medier hämta och publicera uppgifter om flyktingkrisen från framför allt engelska hatsidor och tabloider. De främsta måltavlorna var situationen i Tyskland och Sverige, vilka beskrevs befinna sig i ett totalt samhälleligt haveri.

Det förekommer en mängd teorier om vad som är orsaken till att tjecker blivit så negativt inställda till flyktingar. Den vanligaste förklaringen är att man i ett land som varit hotat genom historien – ockuperat av fientliga stater och fått kämpa för sin frihet – nu har lagt till muslimer bland de grupper som hotar Tjeckiens existens. Ytterligare en möjlig aspekt som inte ska underskattas är känslan av att ett accepterande av flyktingar skulle tvinga tjeckerna att avstå sin nyvunna standardhöjning efter kommunismens fall. De senaste årens terrorattentat har skrämt upp opinionen. Det används flitigt av både politiker och medier för att motivera den förda politiken. En annan faktor är den historiskt djupt rotade, och socialt accepterade vardagsrasismen mot romer. Det finns 606 utanförskapsområden där det lever 119.000 människor, de flesta romer. 85 procent av dessa lever under existensminimum.

Ett arv från den kommunistiska tiden är den utbredda tron på konspirationsteorier. Något som får sin näring från föreställningen om att alla makthavare, oavsett ideologi, ljuger. En vanlig uppfattning är att politiken är ett spel för gallerierna där de verkliga makthavarna är oligarkgrupper som drar nytta av den förda politiken. Så mycket som 25 procent anger att de anser att alternativmedia är mer trovärdiga än ”mainstreammedia”. När det gäller spridande av falsk och förvrängd information spelar en ekokammare av rasistiska och Putintrogna nättidningar och webbsidor en avgörande roll. Dessa sprider rasistiska uppfattningar blandat med stöd till annekteringen av Krim och utbrytarna i östra Ukraina. Enligt beräkningar av den tjeckiska säkerhetstjänsten finns det omkring 40 sådana verksamma i Tjeckien.

Ingen av dessa förklaringar utesluter varandra. Troligtvis är det en rad samverkande orsaker som har gjort att den främlingsfientliga retoriken har fått ett så starkt fäste, men presidentens ställningstagande har spelat en avgörande roll. President Zeman har med ett folkligt och populistiskt tilltal blivit den främste talesmannen för en inskränkt nationalism. Han representerar i hög grad det som fritt översatt från tjeckiska kan kallas ”småtjeckeri”: avund, grälsjukhet och fördomsfullhet. Rasismen och xenofobin finns i vardagen och blommar upp i de mest överraskande sammanhang: för en tid sedan utsattes varuhuskedjan Lidl för en skitstorm som övergick till en orkan av rasistiska tillmälen när de använt sig av en färgad modell i en flygbladskampanj för fritidskläder.

Tjeckien har tillsammans med staterna i Visegradgruppen avvisat alla tankar på gemensamma europeiska flyktingkvoter. De etablerade partierna är i stora drag överens om synen på det nästan obefintliga flyktingmottagandet även om några partier som socialdemokrater, liberaler och katolikerna försöker rida spärr mot de värsta utslagen av främlingsfientlighet. Den förda politiken har också ett starkt stöd inom breda grupper av befolkningen, opinionsundersökning efter opinionsundersökning visar på en alltmer negativ inställning till flyktingar. Över 90 procent anger att de är motståndare till all flyktingmottagning från utomeuropeiska områden. 

President Zeman har likt sin föregångare Václav Klaus arbetat hårt för att krossa det humanistiska arvet efter Václav Havel och Tjeckoslovakiens förste president Tomas G Masaryk. För tillfället verkar det som att de har lyckats.

Peter Larsson är frilansjournalist och historiker, bosatt i Prag.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.