Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Många faktafel i kampen om att vara först

Larmet om ett terrordåd fick nyhetsredaktionerna att gå i gång i ett rasande tempo. Flera felaktiga uppgifter förmedlades. Nu anser kritiker att medierna hade för bråttom.

Klockan var 14.58 när Aftonbladet, som första nyhetsredaktion, rapporterade om terrordådet på Drottninggatan. Tidningen skickade ut ett pushmeddelande som nådde miljoner svenska mobiltelefoner: ”Just nu: Polisinsats i centrala Stockholm – larm om lastbil som kört in i folkmassa”. Fem minuter hade då gått sedan det första larmsamtalet ringdes in.

– Telefonerna ringer och folk uppger att människor bara skriker och springer. Väldigt snabbt får vi också höra att det ligger döda människor på gatan. Vi gör en första koll och sedan kör vi i gång direkt, säger Håkan Andreasson, redaktionschef på Aftonbladet.

Tidningens redaktion ligger ett par hundra meter från Drottninggatan. Ett reporterteam skickades till platsen. Minuterna därpå inledde samtliga större nyhetsredaktioner i landet sin rapportering.

Sveriges Radios Ekot fick strax före klockan tre rapporter från flera medarbetare som befann sig området kring Drottninggatan. En av dem, Martin Svenningsen, satt på en buss som tvärstannade och såg lastbilen rusa förbi. Han sprang ut för att hjälpa skadade personer.

– Vårt fokus var att så snabbt som möjligt få i gång den digitala sändningen, även om otroligt många omständigheter fortfarande var oklara. Flera reportrar bara tog var sin sändningsryggsäck och stack till platsen direkt, säger Olle Zachrison, chef på Ekot.

Dagens Nyheter fick också information från personer i närheten av platsen för terrordådet. Samtalen och sms:en strömmade in till redaktionen. Flera reporterteam och fotografer skickades omgående till platsen.

– Vi vill komma så nära som möjligt och inte nöja oss med andrahandsuppgifter. Vi vill vara på plats, dokumentera, ta bilder och prata med människor som är där, säger Peter Wolodarski, chefredaktör på DN.

Läs mer: Så rapporterade nyhetsredaktionen under första timmen.

Det här är inledningen på den mest dramatiska nyhetshändelsen i Sverige på länge. I flera dygn rapporterade stora svenska redaktioner i stort sett oavbrutet om terrordådet. På vissa håll har dock kritiska röster höjs mot hur händelsen hanterats. Bland annat har det anmärkts på att obekräftade uppgifter spridits, vilket resulterat i obefogad oro och förvirring.

Frilansjournalisten Björn Werner skrev i lördags en krönika på tidningen Cafés hemsida. ”I akuta lägen får ens rapportering faktiskt konsekvenser. Det man skriver skapar oro. Får folk att agera, eller inte agera. Sprider lugn eller panik”, skriver han bland annat.

– Livelogik och jakten på att vara först om en nyhet trumfade här ett samhällsansvar som jag menar att man som en seriös redaktion år 2017 nog bör ta i sådana här svåra situationer – även om man inte formellt har något, säger han.

En annan kritiker är frilansjournalisten och medgrundaren av faktagranskningsinitiativet Viralgranskaren, Jack Werner, som även skrev en debattartikel (DN 10/4) om det: ”Vi journalister måste ta till oss kritiken. Vi kan alltid bli bättre.” Han menar att händelsen var ett eldprov, och när det kommer till eldprov måste man alltid acceptera vissa brister.

– Vi vet att rykten cirkulerar i kaotiska situationer, vi vet att de ofta inte är sanna, och vi vet att mediernas roll är att hålla ordning på vad som händer. Vi måste åtminstone försöka att inte sprida vidare falska rykten. Vi kan inte bara avskriva det som olycksfall i ämbetet, säger han.

Läs merSå utnyttjas attacken i Stockholm för att sprida propaganda i sociala medier

Kritiken har i första hand gällt de uppgifter som spreds efter att den initiala rapporteringen satt i gång. Samtliga redaktioner nåddes av en massiv ström av information. Från flera håll, både via samtal, sociala medier – och även från poliser på marken – kom uppgifter om att det pågick skottlossningar på olika platser i Stockholm.

Klockan 15.36 skickade Dagens Nyheter ut ett pushmeddelande: ”Skottlossning vid Fridhemsplan, enligt källor till DN”. Det var en uppgift som senare visade sig vara felaktig och som tidningen då dementerade.

– Vi fick information från flera personer som vi visste var trovärdiga. Vi ställdes inför ett svårt publiceringsbeslut. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att någon har lurat oss, men man kan ha missbedömt situationen. Exakt vad som hände på Fridhemsplan har nog ingen ännu svaret på – men om det hade varit skottlossning och vi inte hade rapporterat om den, då hade vi suttit i en annan diskussion kring att vi undanhållit information som var väsentlig, säger Peter Wolodarski.

Även Aftonbladets redaktion nåddes av uppgifter om skottlossningar på minst sju eller åtta olika platser i Stockholmsområdet. I liverapporteringen skrev tidningen om en misstänkt skottlossning vid Fridhemsplans tunnelbana och hänvisade till uppgifter från ett vittne.

– Vi hade reportrar som försökte ringa och kolla allting med polis och poliskällor. Vi hade många uppgifter som vi inte publicerade, men det kan verkligen vara svårt när det står poliser på marken och säger att det har skjutits. I det första skedet tar man egentligen utgivarbeslut var femte minut, säger Håkan Andreasson.

I Ekots sändning refererade man till andra nyhetsmediers uppgifter om skottlossning. Olle Zachrison säger att det är naturligt att hänvisa till andra medier, men att redaktionen är noga med att redovisa att informationen är obekräftad.

– Det är uppgifter som berör tiotusentals människor. Att över huvud taget inte referera till dessa känns konstigt. I efterhand förs frågor om varför medierna tog upp det här över huvud taget. Det är en viktig diskussion, men det är också viktigt att poängtera att det vid stora nyhetshändelser alltid kommer att cirkulera uppgifter. Då är det viktiga att vi är tydliga med vad som bekräftats och inte, säger Olle Zachrison.

Professor Christian Christensen vid IMS, Institutionen för mediestudier i Stockholm, betonar de etablerade mediernas ansvar för att inte sprida obekräftade uppgifter, även om dessa redan fått spridning i de sociala medierna.

– Sprids uppgifter av ett etablerat medieföretag så uppfattas väldigt ofta informationen som granskad och bekräftad, ”Jag har läst detta i DN och hört det på SVT – därför är det ok att sprida det”. Det blir en dominoeffekt och en del av terrorismen går ut på att skapa okunskap i så här kaotiska situationer, säger han.

– Genom att inte rapportera obekräftade uppgifter så kanske de etablerade medierna missar något, men i längden vinner de på det. Och också som användare av de sociala medierna måste man ta hänsyn till detta, säger Christensen.

Ann Enander är professor och psykolog vid Försvarshögskolans institution för säkerhet, strategi och ledarskap. Hon är inte förvånad över att desinformation uppstår i en så osäker situation.

– Det viktiga är att gå ut med korrekt information så fort som möjligt. I det här fallet har polisen varit föredömlig, de har berättat vad de kan vid presskonferenserna och samtidigt visat att de haft kontroll över situationen. Tyvärr kan ju de sociala medierna så snabbt förmedla information mellan många människor och blir därmed forum för en massa rykten. Det är nog någonting vi måste vänja oss vid i samband med stora krissituationer, säger Anna Enander.

Efter det första, kritiska, nyhetsläget har nyhetsredaktionerna efter hand ställts inför en rad publicistiska och pressetiska dilemman. Hur ska man närma sin anhöriga till offer? Vilka bilder kan publiceras? Och när är det möjligt att gå ut med identiteter på offren och den misstänkta gärningsmannen?

Sammantaget anser samtliga redaktioner vi talat med att de stora mediernas rapportering om terrordådet har fungerat bra, men de välkomnar samtidigt en kritisk diskussion om vad som hade kunnat göras bättre.

– Jag har inte sett några riktiga magplask från någon. Det var flera nya aktörer i breaking news-lägen, exempelvis public service-bolagen, som tidigare har stått på hälarna men som helt plötsligt var väldigt aktiva och mer vakna än tidigare, säger Håkan Andreasson på Aftonbladet.

Peter Wolodarski:

– Det är väldigt komplicerade skeenden och de redaktioner som jobbar med detta sätts under ett stenhårt tryck. På det stora hela har svenska redaktioner skött sig bra, men ingen är ofelbar. Det finns hela tiden saker vi kan förbättra.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.