Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Månke: Att göra en stor sak av småsaker

Kåseri. Man ska inte haka upp sig så mycket. Vilket ibland är lättare än man tror.

Det finns ett uttryck som lyder ”Hakar man upp sig på småsaker, så är man väl inte större än så”. Jag gillar det. Som ett litet skydd mot andra människors små nålstick.

Det är inte vanligt, men det händer att det ringer läsare som sett en felaktighet på denna sida. Ofta vill de påpeka att just detta borde man ha känt till. ”Det vet väl varenda människa?”, är ett ofta använt retoriskt slag under bältet.

Att i det läget försöka nyansera bilden är som att spruta tändvätska. Inringarna vill att man ska skämmas och vara ångerfull. Slutsnackat!

Eller kan det vara så att min taktik att ifrågasätta rimligheten i att de faktiskt har stämt av uppgiften med ”varenda människa” uppfattas som näsvis?

Inte sällan är det kvinnor som vill att man ska skämmas. Är det så de själva ofta har känt när det har blivit fel? Och blir provocerade när andra inte har vett att stå med skammens rodnad? Män är mer som mjölnare, de maler och maler i luren tills man ”måste rusa på ett möte” för att få ett slut på samtalen.

Folk i min nära omgivning (läs hustrun) tycker att jag är petig när jag exempelvis vill ha en verifiering på sanningshalten i en procentsats. ”Säkert 90 procent av alla män med skägg odlar veteöl”. Har den som påstår det verkligen räknat fram det? Nej, trodde väl det.

Kanske är det ett förstadium till rättshaverism. Jag hoppas inte det, men samtidigt som man med stigande ålder tar mycket med jämnmod har en grumpy old man-vårta börjat växa ut på näsan. Ja, bildligt talat, alltså. Små skaviga saker som när man lagt märke till dem inte kan göras osedda.

Ta det här med mäns behov av att spotta. Det kan vara gubbar som harsklar sig och slänger i väg en slemmig lobba. Eller unga hårdingar som nervöst skickar iväg små projektiler av spott runt sin person. Trottoarerna är fulla av deras revirmärken. Men ska det vara så?

Eller måste tjejgrupper i kollektivtrafiken vara så förbannat glada, uppspelta och högljudda hela tiden?

Ojdå, nu var jag tydligen inte större än så.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.