Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Välkommen till valrörelsen 2018

En felplacerad skylt utlöste en storm av mot Sveriges Radio och politiska reportern My Rohwedder.
En felplacerad skylt utlöste en storm av mot Sveriges Radio och politiska reportern My Rohwedder. Foto: Twitter och Anders Wiklund/TT

Det bisarra ”Skyltgate”, om demonstrationsplakatet som stod i Sveriges Radios sändarbuss efter Jimmie Åkessons tal på Järvaveckan, är ett tydligt exempel på hur kampanjandet mot seriösa nyhetsmedier kommer att se ut, varje dag, fram till nästa års val.

När du hör ljudet av klapprande hovar, utgå från att det är hästar, inte zebror. När du får en plausibel förklaring från ett seriöst medieföretag: lita på det och släpp misstankarna, kliv inte in i träsket av konspirationsteorier och privatspanande pseudodiskussioner.

Läs mer: Forskare: ”Detta är en del av ett större angrepp mot traditionella medier”

Så där borde man kunna resonera kring helgens galna uppmärksamhet kring skylten i sändarbussen i Järva. En uppgift dyker upp, den får sin rimliga förklaring, man köper det och går vidare. Men så fungerar inte dagens ”alternativa” medielandskap. Där mullrar det faktaresistenta maskineriet igång med full kraft, på högerextrema sajter och bloggar som sprider uppgifter som är så uppenbart galna att inte ens de vågar formulera något kraftigare än att det finns ”obekräftade uppgifter” om vad någon anonym person ”påstår sig ha sett”. De hävdar att de ”väcker frågor” och ”vill ha saker utredda”, men egentligen vill de bara misskreditera och piska i gång sin aggressiva svans av anhängare.

Inte ens när det finns tydliga bildbevis på att personkonspirationerna är fel tystar mullret. Det bara byter riktning en aning, eftersom ”alla ju ändå vet att alla på public service är vänstervridna”. Ett citat från en av Jack Werners föreläsningar om fejknyheter, hämtat ur en twittertråd där det bevisats att ett påstående på nätet är påhittat, gör sig påmint: "Jag skiter i om det är fejk, det är för jävligt ändå". Fakta har inte med saken att göra, eftersom detta handlar om politisk aktivism och den fulaste sorten av populism.

Man skulle kunna vifta bort det som avarter i debatten om det bara handlat om några anonyma konton på Twitter och Flashback. Men så är det inte längre. Det är en del av en större rörelse, som har som tydligt syfte att undergräva förtroendet för etablerade medier. För dem är det en seger varje gång ett etablerat medieföretag anklagas för politisering eller felaktigheter, även om anklagelserna sedan visar sig sakna grund. Aggressionen är själva målet, inte bara metoden.

Läs mer: Johan Hilton: Säga vad man vill om Twittertroll – de saknar inte uppfinningsrikedom

I boken ”This is why we can't have nice things - mapping the relationship between online trolling and mainstream culture” skrev MIT-forskaren Whitney Phillips om detta för två år sedan. Hon granskade den anonyma, hatiska trollsubkulturen på internet och kom fram till att de stora problemen med dagens debattklimat inte var den specifikt, utan det faktum att deras beteende och åsikter anammats och spridits i sammanhang och av aktörer som borde veta bättre. Partiaktivister, politiker, akademiker, debattörer och en del som kallar sig själva journalister. Och det var ändå 2015, innan de aggressiva lögnerna och hatretoriken flyttats upp på allra högsta politiska nivå i USA.

Läs mer: Förklaringen bakom skylten i Sveriges Radios sändningsbil

Nu var det Sveriges Radio som attackerades. Ibland är det Dagens Nyheter, TT, SVT eller någon annan - eller enskilda journalister, som hängs ut och misstänkliggörs. Syftet är glasklart: att få fler att sätta likheten mellan journalistik och aktivism och att ansluta sig till dem som hävdar att det inte existera fakta och oberoende rapportering, utan att allt handlar om åsikter och att man måste välja sida.

Det är ett krig mot journalistiken som pågår. Och i krig är som bekant sanningen alltid det första offret.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.