Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

För mycket av allt med Sanna Bråding på Rival i Stockholm

Sanna Bråding har både fysisk närvaro och en skön och drastisk självdistans.
Sanna Bråding har både fysisk närvaro och en skön och drastisk självdistans. Foto: Robert Eldrim Medljus

Studie i självhat. Tidstypisk föreläsning av trasig överlevare.

SCEN
”För mycket av allt”
Av och med: Sanna Bråding
Regi: Özz Nûjen. Scen: Rival. Speltid: 1 timme, 30 minuter.

Hur intressant är ett liv? Man föds, kanske på Nacka BB. Man har en barndom, kanske i Orminge. Man växer upp, går på en smäll eller två, drabbas av kärlek om man har tur, känner sig vilsen men hittar förhoppningsvis sin väg.

Ja, trots att varje människa är en hel värld så är de andras liv helt enkelt en ganska sövande historia. Det vill säga, om det inte finns en berättelse som lyfter oss ur själva livet – ett slags konstnärlig transcendens, om man så vill.

Det här gäller även biografier med mer exceptionella inslag, som Sanna Brådings. På 90-talet blev hon tonårsstjärna i tv-serien ”Tre kronor”, som hade miljonpublik varje vecka.

Så snurrade det på med mer film och tv, reklam, radio, programledarjobb och en oväntad vändning med huvudrollen i Lukas Moodyssons ”Ett hål i mitt hjärta”, där skildringen av våldssex och förnedring fick ”folk att lämna salongen”, som DN skrev när det begav sig. Där fanns en grundläggande destruktivitet som Sanna Bråding kände igen.

Och ”För mycket av allt” är mycket riktigt en studie i självhat, ätstörningar, övergrepp, drogmissbruk – och en förlösande fängelsedom innan allt till slut vänder åter mot ljuset. ”Det är så skönt att vara här”, utbrister hon vid inlåsningen på kvinnoanstalten Färingsö i en av flera fyndiga repliker. Det är tydligt, och lyckosamt, att hon samarbetat med komikerveteranen Özz Nûjen.

Sanna Bråding är charmigt streetsmart och har både fysisk närvaro och en skön och drastisk självdistans. Men det vi bevittnar är inte en föreställning så mycket som en mycket tidstypisk föreläsning av typen ”trasig överlevare delar med sig av nyfunnen visdom”.

Och det är en föreläsning som är så påträngande närsynt att den kräver en publik som är lika intresserad av Sanna Bråding som hon är själv – och det ligger i sakens natur att ingen faktiskt är det. Nå, det finns många som per automatik älskar den här typen av självutlämnande historier – men för oss andra blir det en ganska lång kväll.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.