Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Jeremiah Terminator på Kulturhuset Stadsteatern

Helena Sandström Cruz i sin egenskrivna föreställning.
Helena Sandström Cruz i sin egenskrivna föreställning. Foto: Anna Classon

Helena Sandström Cruz föreställning om författarfejken J T LeRoy blir ett slags nostalgisk återträff för alla som var med när det begav sig i början av 00-talet.

“Jeremiah Terminator”

av Helena Sandström Cruz

Regi, manus och medverkan: Helena Sandström Cruz. Regiöga: Isabel Cruz Liljegren. Ljusdesign och scenbild: Josefin Hinders. Kostym: Ulrika Sandström. Dramaturg och ljud: Malin Holgersson. Scen: Kilen, Kulturhuset Stadsteatern. Speltid: 1 timme.

Den amerikanska författaren JT Leroy var en perfekt thrashig fixstjärna för det spirande svenska queerrörelsen i början av 00-talet. För en rörelse som omfamnade de utstötta blev berättelsen om en könsöverskridande tonåring som sålt sex till lastbilschaufförer, med sin egen mamma som hallick, både politiskt angelägen och oemotståndligt exotisk.

Föreställningen ”Jeremiah Terminator” på Kulturhuset Stadsteaterns fria scen är en kväll i nostalgins tecken för alla som var med när det begav sig.

Det går ett sus av igenkänning genom publiken när Antony and the Johnsons ”Cripple and the starfish” går i gång.

På ett spegelgolv, med discolampor i ryggen, vaggar, krälar och dansjuckar Helena Sandström Cruz i samma slags vitblonda pageperuk och warholska solglasögon som var författarens kännetecken. Samtidigt får vi lyssna på inspelade intervjuer med svenska journalister och aktivister som aldrig kollade en bra story. De berättar öppet om sin storögdhet men också om olusten när detta litterära väsen slog ned i Sverige år 2002 och visade sig vara ett skakande nervvrak.

Men JT LeRoy fanns alltså inte riktigt utan var en uppdiktad persona. Det är en fascinerande författarbluff (nyligen berättad i dokumentärfilmen ”Author: The JT LeRoy story”) som säger något om hur torsk samtiden är på autenticitet.

”Jeremiah Terminator” påminner länge om ett fullgott avsnitt av P3 Dokumentär – det sceniska mervärdet är begränsat. Mest intressant blir det när samtalen mynnar ut i miniporträtt av intervjupersonerna, som speglade sig själva i det främmande författarfenomenet.

När föreställningen sedan skiftar fokus och berättar om Laura Albert, som skrivit böckerna och anlitat en person i sin närhet som förkroppsligat alter ego, blir det mer en påklistrad epilog. Efter demaskeringen står Sandström Cruz och pratar med ovilliga förläggare och sorterar manussidor i något slags gestaltning av skaparångest. Men kanske är det ett bevis på att illusionen trots allt är mer spännande än upphovsmakaren bakom allt.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.