Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Marina Abramovic: The cleaner

Marina Abramovic och en dragspelare bland besökarna i Eric Ericson-hallen.
Marina Abramovic och en dragspelare bland besökarna i Eric Ericson-hallen. Foto: Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet

Gudsnådeligt. En våldsam stöt i Marina Abramovics reningsbad.

Performance

Marina Abramovic: The cleaner

Eric Ericson-hallen, Skeppsholmen, till och med 5/3.

Närvaro. Det är vad Marina Abramovic provocerar oss till. Och kanske är den särskilt tuff för oss stressade storstadsmänniskor.

Vi som tvingats plocka av oss våra ”vapen” – skor, väskor och mobiler – ser i alla fall handfallna ut när vi av svartklädda medarbetare förs fram på Eric Ericson-hallens golv. In i Marina Abramovics senaste performance ”The cleaner”.

Vad väntar oss för hemskheter?

Ingenting, är svaret. Och ingenting är själva poängen. Det handlar bara om att sakta skrida in i ”självet”, in i det inre liv som vi sekulariserade västerlänningar förträngt.

Långsamheten är verkets form. Tystnaden, tassandet och tilltron till den andre är vad konstnären kräver i denna före detta kyrka, där fyrtio körer samt några andra musiker engagerats för att åtta timmar om dagen svinga in besökarna i dem själva med mer eller mindre improviserad sång.

Och något händer verkligen – men på andra sätt än jag föreställt mig.

Alla försöker nollställa sig. Men jag blockeras först av de föreställningar av Marina Abramovic som jag tidigare sett i Europa och USA. Då handlade det om konstnärens egen inre och yttre uthållighet, antingen hon piskade sig likt en medeltida flagellant, skrubbade skämt kött från benknotor, klättrade i repstege med en giftorm krälande över kroppen eller i veckor stod naken och stum på en plattform framför gråtande New Yorkbor som skakats av 11:e september.

Hon tycktes besatt av lidande. Av fysisk smärta som en ingång till sådana andliga tillstånd som asketer från icke-västerländska kulturer brukar söka sig till för att bli visare inför döden.

I sin konst har Marina Abramovic alltid dragits till våld, smärtgränser och rituell självspäkning. Fortfarande kallar hon sig för serbisk krigare. Längtan efter rening är också grunden för ”The cleaner”.

Men med åren har hon själv blivit alltmer av en institution. En guru eller en idol med kultanspråk. Vilket besvärar, eftersom sådant strider mot konstnärens eget manifest. Därför känns det spännande att hon nu retirerar till att vara en katalysator och därefter bara en av många som leder runt besökarna i bågar och meandrar, placerar oss i ligg- och sittställningar eller varsamt lägger händerna på våra axlar.

Och så kommer chocken! Vilken oändlig svensk melankoli!

Plötsligt blir det cirkulära rummet en mandala, en symbol för universum, och de olika sångrösterna en böljande ornamentik i alla upptänkliga dimensioner.

Otroligt!

Jag må ha svårt för det gudsnådeliga leende som tycks anbefallt i denna performance. Men jag erkänner att stämningen, avklädningen och skridandet faktiskt kan ha varit förutsättningar för den våldsamma stöt som sångarna helt oväntat gav mig. Deras skrin och sorgsna klaganden går rätt in i märgen när man ligger där, ogarderat blundande och intensivt medveten om alla andra som också försöker öppna sig för verkets sinnlighet …

  • Läs mer: 

En makalös uppvisning i konsten att leva fullt ut

Sju viktiga verk av Marina Abramovic

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.