Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Aldous Harding: Party

Hon säger att titeln ”Party” inte alls är ironisk.

4

SINGER/SONGWRITER
Aldous Harding
”Party”
(4AD/Playground)

Och efter att ha hört den laddade titellåten kan jag acceptera det, även om jag får känslan att den egentligen handlar om ett övergrepp. Men så är det med Aldous Harding, där finns mörka skuggor överallt och inte mycket som känns tydligt. Inte minst eftersom hon sjunger så neurotiskt och manierat, ibland sluddrigt, med udda uttal och betoningar. Eller som om hon har något i munnen.

Skivbolaget jämför henne med Kate Bush och Scott Walker, själv hör jag snarare spridda tonfall av Anohni, Björk, Nico, Vashti Bunyan. En folksångerska från Nya Zeeland med akustisk gitarr, som nu har PJ Harveys ständige producent John Parish bredvid sig och en samling fiffiga arrangemang med röster, blås och elektronik. Alltsammans nedskruvat, melodiöst och en aning kusligt.

Bästa spår: ”Imagining my man”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.