Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Väx upp, moderater

Foto: Roger Turesson

DN 24/8 2017. Alla problem i världen försvinner om vi bara byter partiledare, resonerar allt fler moderater. Och däri ligger en stor del av problemet.

Försvar var ämnet på dagordningen när Anna Kinberg Batra kallade till presskonferens på onsdagen. Men inte främst i den bemärkelse som partiledaren hade tänkt. Nya avgångskrav mot henne överskuggade de moderata förslagen om luftvärn och brigader. Ännu en gång tvingades Kinberg Batra till försvar av sin person och position.

Mätningen från DN/Ipsos som publiceras i torsdagstidningen ger de interna kritikerna ny ammunition. För Moderatledaren är siffrorna ett svidande nederlag: Ynka 6 procent av väljarkåren vill helst se henne som statsminister i Sveriges nästa regering.

Även bland de egna väljarna är stödet tunt. 30 procent anser att partiledaren vore en bra regeringschef. Bland Moderaternas sympatisörer är det nästan lika många som föredrar Centerns Annie Lööf i rollen.

Ett tydligare kvitto på att Moderaterna verkligen befinner sig i kris är svårt att tänka sig. Mätningen bekräftar att Kinberg Batra har stor personlig skuld i den tappade trovärdigheten. Fast sanningen är att ett partiledarbyte knappast skulle hjälpa.

Fast sanningen är att ett partiledarbyte knappast skulle hjälpa.

Moderaternas bekymmer är, för det första, av ideologisk sort. Det har slagits fast åtskilliga gånger de senaste åren att politikens spänningsfält håller på att förändras. Den moderata koalitionen mellan liberala och konservativa idéer fungerar som bäst när huvudkonflikterna handlar om skatter, valfrihet och den offentliga sektorns omfång.

Att hålla ihop ett "liberalkonservativt" parti är ingen större konst så länge dessa två strömningar leder i ungefär samma riktning. Men det gör de inte alltid. År 2017 drar de tvärtom allt oftare åt olika håll. Hur Anna Kinberg Batra – eller någon annan – ska överbrygga konflikten har aldrig varit givet.

För det andra – och framför allt – har hennes parti djupt liggande problem med strategin. Andra stora högerpartier har lyckats undvika den inre söndring som drabbat Moderaterna. Kanske är det bästa exemplet Angela Merkels tyska kristdemokrater, CDU.

Flyktingkrisen och den efterföljande migrationspolitiska omvändelsen skadade förstås även Merkel. Men såren blev inte dödliga. Inför nästa månads förbundsdagsval står den kristdemokratiska rörelsen tvärtom urstark i sin splittring mellan unga Berlinbor och södra Tysklands konservativa medelklass.

Jämförelsen är förstås inte alldeles rättvis. CDU har varit ett dominerande parti i 70 år. Det har ägnat hela denna tid åt att bygga en bred kyrka. Till organisation och karaktär liknar partiet mer de svenska Socialdemokraterna. Men kontrasten visar också hur Moderaterna har misslyckats med att omdefiniera sig och bli ett brett maktparti.

Under Fredrik Reinfeldt, men också långt före honom, var partiet ett disciplinerat stridskompani. Moderata kommunalråd fick instruktioner om allt – från vad de skulle tycka om svensk arbetsrätt till vilka halsband som passade i offentliga sammanhang.

Trupperna lydde order från generalen. Han ledde dem mot deras slutgiltiga mål: att bryta den socialdemokratiska hegemonin.

Moderaterna blev en monolit. Men nu är de motståndsmän utan en entydig sak att samlas kring.

Efterkrigstidens långa ökenvandring formade partikulturen. Moderaterna blev en monolit. Men nu är de motståndsmän utan en entydig sak att samlas kring. Självbilden säger att de borde vara ett 25-procentsparti, minst. Men Fredrik Reinfeldts politik har de förkastat. Och något nytt recept förutom att snegla på SD har inte dykt upp.

Hur organiserar man då ett parti som också på lång sikt förmår samla stora grupper? Svaret lär handla om att härbärgera, hantera och kanske rentav förkroppsliga de konflikter som präglar samhället. Målet för ett stort parti är alltid makten. Men en uthållig metod kan inte vara kadaverdisciplin, snarare ett slags strategisk pragmatism.

I denna gren briljerar förstås Angela Merkel. Socialdemokraterna behärskar den också väl. Men Moderaterna har knappast begripit vilken sport de försöker ställa upp i.

De moderata gräsrötterna kräver pånyttfödelse och återkomst till makten. Helst förra veckan. Anna Kinberg Batra står nu i färd med att, som hon säger, förnya politiken. Förut var hon 100 procent för en liberal asylpolitik. Nu svär hon och alla i partiet i blod på att en rå "flyktingpaus" är höjden av visdom. Få tycks invända mot strategin, i stället är det partiledarens person det är fel på. Därför: ta in en ny som kan lösa alla problem. Det är en klassisk moderat tankefigur.

Vart nästa general ska peka med hela handen? Så långt är det ingen som har tänkt.

DN Ledare. 24 augusti 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.