Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

En månad full av prövningar

KOLUMNEN. Chris Patten är före detta EU-kommissionär och Storbritanniens siste guvernör i Hongkong.

September ser ut att bli mörk. Macron står inför en generalstrejk och May inför bistra sanningar om Brexit. Och världshandelns spelregler utmanas inte bara av Trump.

April är den grymmaste månaden, enligt den store poeten T S Eliot. Men år 2017 skulle man kunna förlåta världens politiker om de tyckte att september vore mer förtjänt av denna benämning.

Tänk bara på den franske presidenten Emmanuel Macron, som – relativt okänd – blev vald i maj med stöd av många som röstade emot hans motpart i andra valomgången, Marine Le Pen från Nationella fronten. Nu får Macron kraftigt motstånd från både extremvänstern och extremhögern när det gäller hans planer på att förnya den franska ekonomin.

Utöver budgetnedskärningar och en frysning av de offentliganställdas löner – åtgärder som inte skulle vara populära under några förhållanden – försöker Macron reformera den franska arbetsmarknadslagstiftningen. Föga förvånande har detta lett till en politisk storm, och de franska fackföreningarna har redan svarat med att hota med en generalstrejk under andra veckan i september.

I London skulle september kunna bli den månad då premiärminister Theresa Mays regering och den brittiska allmänheten drabbas hårt av verkligheten. Michael Gove, Mays minister för miljö-, livsmedels- och landsbygdsfrågor, har hävdat att Storbritannien skulle ta plats i förarsätet när väl utträdesförhandlingarna med EU började. Men det är knappast där man vill vara om ens fordon är på väg mot stupet.

Som vi gång på gång har sett, tycks Storbritanniens inställning till Brexitförhandlingarna bara handla om en blandning av önsketänkande, reträtt och kverulantiska krav på att EU ska göra allt vad som står i dess makt för att hjälpa de brittiska ledarna att klara sig ur det elände som de själva har skapat.

Samtidigt med detta ömkliga skådespel har levnadsstandarden i Storbritannien sjunkit. Många britter har nyligen återvänt från semester i den europeiska solen bara för att upptäcka att deras pund räcker till mycket mindre än det förr gjorde: euron i deras ficka är nu värd 0,92 pund, en höjning från 0,70 pund före Brexitomröstningen.

Enligt vissa bedömare kommer pundet att fortsätta att falla under hösten och inom kort att hamna i nivå med euron. Det värsta är att samtidigt som London får betala priset för att lämna sin största marknad så förblir de politiska vinsterna med att göra detta lika illusoriska som någonsin.

I USA lär inte heller Donald Trump få en särskilt bra månad. Hans relationer till sina partivänner republikanerna i kongressen befinner sig i fritt fall, liksom hans utsikter att få igenom någon sorts seriös lagstiftning.

Misslyckandet med att avskaffa eller reformera Obamacare har bara gjort det svårare att genomdriva skattesänkningar, och om lagstiftarna och Trumps administration inte kan komma överens om budgeten denna månad, kommer de federala verksamheterna att stängas ner.

Och samtidigt som Trump kommer att fortsätta att göra extremistiska och okunniga offentliga uttalanden så kommer undersökningen av hans kampanjs påstådda kopplingar till Ryssland inte att se sitt slut på länge. För varje vecka som går kommer förre FBI-chefen Robert Mueller och hans team av nitiska åklagare förmodligen allt närmare sanningen, vilken den nu kan vara.

September kan också bli den månad då vi får bevittna en explosiv uppgörelse mellan Trumpadministrationen och Kina. Trumps protektionistiska instinkter och fientliga inställning till globalisering bådar inte gott för världen som helhet. Men hans argument att Kina spelar enligt andra ekonomiska regler än alla andra ligger inte långt från sanningen.

Under Kinas förhandlingar om inträde i världshandelsorganisationen WTO i december 2001 brukade en tidigare kinesisk handelsminister (som nu sitter i fängelse för korruption) säga till mig och andra förhandlare att ”om ni ger oss en centimeter av respekt, kommer vi att ge er en kilometer”. Men om man ska gå efter rapporter från amerikanska och europeiska ledande affärsmän verkar motsatsen vara det som gäller: Vi har givit Kina en kilometer och i gengäld fått en centimeter.

Enkelt uttryckt spelar Kina inte efter de regler som man har gått med på. Till att börja med skyddar man sina egna marknader mot konkurrens, vilket står mycket klart när det gäller dess internetföretag. Och när man ändå beviljar utländska företag tillträde till sin hemmamarknad, kräver man ofta att de ska ingå partnerskap med kinesiska företag eller lämna ifrån sig immateriell egendom. Om detta fortsätter, kommer Kinas motparter så småningom att förlora tålamodet.

Medan Trumps desavouering av regler och normer inom världshandeln har fått stor uppmärksamhet, har Kinas egna brott mot samma normer gått obemärkta förbi. Om Kina inte skärper sig i det avseendet kommer vi alla – inklusive kineserna – att bli lidande.

Kinas ekonomiska framgångar behöver inte hota den övriga världen; men de måste uppnås på rättvisa grunder. Den kinesiske presidenten Xi Jinping och hans politbyrå bör ge signaler om att de är inriktade på detta mål innan de samlas till kommunistpartiets nittonde nationella kongress denna höst. Om de gör det, kommer september månad att bli något mindre grym än den annars tycks vara på väg att bli.

Översättning: Mats Dannewitz Linder

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.