Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Separatister struntar i ångesten

En kvinna håller upp den katalanska separatistflaggan.
En kvinna håller upp den katalanska separatistflaggan. Foto: Emilio Morenatti/AP

Bara hälften av katalanerna tänker delta i den så kallade folkomröstningen om självständighet den 1 oktober. Spanienvänner lär avstå för att de anser idén idiotisk, andra väljare för att arrangemanget faktiskt är olagligt.

Sådant får separatisterna att hurra, för därmed är deras seger given. Men demokratisk legitimitet ser annorlunda ut.

I opinionsmätningar brukar stödet för självständighet ligga runt 40 procent, tendens sjunkande. Separatistpartierna har en knapp övervikt i det katalanska parlamentet, även om den vilar på en minoritet av väljarna. Trots det fick onsdagskvällens beslut om folkomröstning dunkas igenom med hjälp av riggade procedurer.

Ty detta är separatisternas chans att trumfa igenom en klyvning av Spanien. Om folket är med på noterna spelar ingen roll.

Den katalanska nationalismen var länge en pragmatisk rörelse. Med språket som hävstång och listigt spel i Madrid skapades ständigt större ytor för självstyret. Diktatorn Franco är död sedan länge. Ingen vettig människa kan i dag hävda att Katalonien är förtryckt.

Men finanskrisen och de följande åtstramningarna gav separatisterna en öppning. Allt skylldes på centralmakten. Moderata krafter trängdes ut. Den spanska författningsdomstolens nej 2010 till delar av en ny katalansk grundlag gav mer ved till brasan, och premiärminister Mariano Rajoy i Madrid är inget under av smidighet.

Katalonien är splittrat djupt in i själen. Hela begreppet Spanien är i kris. Det är så sorgligt att skåda.

Unionisterna har juridiken i ryggen. Redan på torsdagen togs de första rättsliga stegen mot separatisterna. Men de erkänner inte längre de spanska domstolarna, utan tänker försöka tvinga även katalanska myndigheter att vägra lyda. Madrid kan avsätta och åtala upprorsmakarna, och till och med ta ifrån Barcelona självstyret. Fast någon måste i så fall genomföra besluten.

Separatisterna hoppas på överreaktioner, att armén redan är på marsch. Inget skulle vara bättre för insamling av sympatier. Under tiden sprider de myter om den blomstertid som kommer av självständighet, och om hur EU bara väntar på att få bjuda in utbrytarstaten. Uppvaknandet skulle bli brutalt.

Även om förhandlingsläget för närvarande är stendött, får Kataloniens framtida status inte vara slutdiskuterad. Inte ens en folkomröstning kan för alltid vara otänkbar. Men formerna måste vara ordnade, en separatistisk provokation spränger alla broar.

Katalonien är splittrat djupt in i själen. Hela begreppet Spanien är i kris. Det är så sorgligt att skåda.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.