Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Löftet till väljarna om brunkolen gick om intet

Vattenfall riskerar att bli Miljöpartiets ödesfråga. Partiet har gått med på att bolag säljer sitt brunkol – snart kan man tvingas att även nicka bifall till att skatten på kärnkraft tas bort. Här är spelet bakom besluten som ställt partiet inför sitt kanske tuffaste prov.

Någon månad efter valet hösten 2014 stegade Vattenfalls nytillträdde vd Magnus Hall och ordförande Lars G Nordström mot näringsdepartementets ingång, ett stenvalv i korsningen Vasagatan/Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Som skolpojkar på väg till rektorsexpeditionen.

De var där för att bli uppläxade. Den nya regeringen, bestående av socialdemokrater och miljöpartister, hade deklarerat att helstatliga Vattenfall skulle styras upp.

Hall och Nordström möttes av två stridslystna miljöpartister och två nedtonade socialdemokrater.

Miljöminister Åsa Romson, Miljöpartiets ena språkrör, och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) hade visserligen inte den brunkolsbit med sig som Miljöpartiets andra språkrör Gustav Fridolin hade hållit upp som en Hamlet i tv under valrörelsen 2014. Men liksom Fridolin gick de på om att Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet med gruvor och kraftverk skulle stängas.

Medan de gick på offensiven tittade näringsminister Mikael Damberg (S) och energiminister Ibrahim Baylan (S) mest ned i den blanka bordsskivan.

Allt enligt en person närstående gruppen.

Magnus Hall och Lars G Nordström försökte förklara att det inte var upp till Vattenfall att bestämma om stängning. Nej, det handlade om Tysklands energipolitik. Och eftersom förbundskansler Angela Merkel efter Fukushimakatastrofen i Japan år 2011 hade bestämt sig för att fasa ut kärnkraften var landet än mer beroende av kol medan utbyggnaden av förnybar energi pågick. Dessutom rörde det Vattenfalls 7500 anställda i östra Tyskland där arbetslösheten var hög.

Mötet ebbade ut i intet och efter ett par träffar hände inte mer. Det var symtomatiskt för hela frågan. Miljöpartisterna agiterade, socialdemokraterna teg, men stödde Vattenfall och industrin. Och i slutändan blev det som S ville.

Det var inte ens säkert att en stängning skulle påverka Europas koldioxidutsläpp. Om kolet blev bli kvar i marken skulle ändå antalet utsläppsrätter för koldioxid vara lika stort.

•••

När den 2,01 meter långe före detta basketspelaren Magnus Hall som sprillans ny vd gick in genom glassnurran till Vattenfalls svarta och gröna kontorsbyggnad i Solna den 1 oktober 2014 visste han vilket getingbo det var.

Foto: Nicklas ThegerströmFoto: Nicklas Thegerström

Han hade varit på skogsbolaget Holmen i 30 år, de sista tio som vd, och var dessutom ordförande för Bas El, de elintensiva bolagens lobbyorganisation. Han ville bygga ny kärnkraft och var insatt i energipolitiken.

Ändå började Magnus Hall sin sejour på Vattenfall med att kritisera den nya regeringens energiöverenskommelse, som gick ut på att avbryta Vattenfalls planer på ny kärnkraft och att höja både kärnavfallsavgiften och säkerhetskraven på kärnkraftverken. Dessutom klagade Magnus Hall på att regeringen tänkte höja kärnkraftsskatten.

Miljöpartiets energipolitiska talesperson Lise Nordin gick i taket. Hon ansåg inte att det var möjligt för Hall att sitta kvar om han höll fast vid sin linje om energiöverenskommelsen, sa hon till Dagens Industri. Men Magnus Hall visste, enligt flera av DN:s källor, att han hade stöd hos det största regeringspartiet, Socialdemokraterna.

Sundsvallsfödde Hall kom till ett rämnande imperium. På 1990-talet hade Vattenfall haft mer än halva den svenska marknaden samtidigt som den europeiska elmarknaden höll på att avregleras, vilket öppnade för att bolagen köpte upp varandra.

Vattenfalls dåvarande chef Carl-Erik Nyquist bestämde sig för att ge sig in i leken. Han investerade utomlands och 1999 ville han köpa en del av det tyska kraftföretaget HEW, som var storägare i fyra tyska kärnkraftsverk. Näringsminister Björn Rosengren okejade upplägget på stående fot.

– Jag hade redan tidigare fått information från mina tjänstemän, säger Björn Rosengren till DN.

Våren 2001 köpte HEW tysk kolkraft. Efter den affären hade, enligt uppgift, dåvarande statsminister Göran Persson, dåvarande finansminister Bosse Ringholm och Björn Rosengren samt statssekreterarna Pär Nuder och Lars Rekke ett möte med statliga bolag en eftermiddag och kväll i regeringskansliet. När det var Vattenfalls tur dök nye vd:n Lars G Josefsson upp. Men regeringen hade inga synpunkter på kolet.

Lars G Josefsson fortsatte med ett antal stora köp och Vattenfall blev en av Europas större kraftspelare, så tung på kolkraft att bolaget släppte ut mera koldioxid än hela Sverige. Kritikstormen var kraftig men regeringen Göran Persson (S) backade i tysthet upp bolaget.

Jag tycker att det är jättespännande med Vattenfall. Här finns affärsverksamhet, politik och energi.

Under alliansregeringen köpte Lars G Josefsson år 2009 holländska Nuon för runt 90 miljarder kronor. Svensk industris genom tiderna största affär. Trots varningssignaler från tjänstemän som gjort analyser godkände dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) affären. Priset var för högt och affären blev ännu sämre när elpriserna föll kraftigt och Nuons värde sjönk.

Socialdemokraterna pressade alliansregeringen för att den tillåtit köpet och haft en dålig beredning. Att de själva inte haft någon större beredning när de tillät Vattenfall att expandera i Tyskland nämnde de inte.

Josefssons efterträdare, norrmannen Øystein Løseth, skrev ned värdet på det holländska bolaget och började sälja delar av Vattenfall.

Totalt har Vattenfall sänkt det uppskattade värdet på Nuon med 52 miljarder kronor, alltså drygt hälften av priset.

•••

Foto: Nicklas ThegerströmSom liten tvingade Magnus Hall sin mamma att sy om pappa brukschefens kostymbyxor – som hade sju fickor, en för kammen – så att han kunde ha dem. Och när han började på skogsbolaget Holmen gick han i sin fars och farfars fotspår. Kort sagt, industrimannen Magnus Hall har inte utmärkt sig som miljökämpe, även om han numera har en solladdad klocka runt handleden.

Däremot är han bra på att ta folk. När han pluggade industriell ekonomi i Linköping var han med i klubbmästeriet och ansvarig för att ordna fester.

När han kom till Vattenfall insåg han att han fick laga efter läge. Oavsett att politikerna ständigt tvår sina händer när det gäller Vattenfalls agerande så bestämmer regeringen, staten har en representant i styrelsen och regeringen diskuterar med Vattenfalls toppar.

Den nya regeringen ville ha bort brunkolskritiken.

Under Magnus Halls andra dag som Vattenfallchef, den 2 oktober 2014, deklarerade de båda partierna (S och MP) att de skulle avbryta Vattenfalls investeringar i brunkol.

Ordföranden för de tyska socialdemokraterna, SPD, Sigmar Gabriel, blev så orolig att han skrev ett brev till statsminister Stefan Löfven (S).

”Det skulle få allvarliga konsekvenser för kraftproduktion och sysselsättning i regionen: två nya kraftverk (Boxberg och Schwarze Pumpe) skulle behöva stängas senast 2030 i stället för 2050”, skrev han på engelska den 13 oktober 2014.

Det var solklart att regeringen inte kunde agera hur som helst i Tyskland. Det bästa vore att dumpa brunkolet på någon annan.

Den 29 oktober svängde Vattenfalls styrelse 180 grader då den klubbade att försöka sälja brunkolet.

Magnus Hall kom snabbt in i rutinen. Varje kvartal gav sig han, ordförande Lars G Nordström, finansdirektör Ingrid Bonde och chefsjurist Anne Gynnerstedt av till näringsdepartementet för att diskutera resultatet och läget med näringsminister Mikael Damberg och statssekreterare Eva Lindström.

Hall anpassade sig, men slutade inte att protestera mot effektskatten på kärnkraft. Elpriserna var så låga att bolaget inte klarade av skatten på runt 2 miljarder per år.

Magnus Hall kände, enligt uppgift, att han hade uppbackning från Socialdemokraterna. En vd kan inte gå på så hårt utan ägarnas stöd. Socialdemokraterna skulle aldrig äventyra tillgången på el för industrin.

I höstas, år 2015, stod det klart att fyra av Sveriges tio kärnkraftsreaktorer skulle stängas tidigare än planerat. Eftersom bolagen var tvungna att investera i ny separat härdkylning, på grund av nya EU-regler efter Fukushimakatastrofen, och elpriserna var låga så gick det inte ihop för de äldsta och minsta reaktorerna. Två av reaktorerna, i Ringhals, var Vattenfalls.

Många politiker insåg att regeringen skulle vara tvungen att sänka den så kallade kärnkraftsskatten, det vill säga effektskatten på kärnkraft. Men Magnus Hall ville gå längre.

Den 9 april i år skrev han och koncernchefen för Eon Sverige, Jonas Abrahamsson, en artikel på DN Debatt där de hävdade att effektskatten omedelbart behövde tas bort helt om de återstående sex reaktorerna skulle kunna drivas efter år 2020.

Det var ett slag i ansiktet på många miljöpartister. Partiet hade bildats efter att nej-sidan förlorat folkomröstningen om kärnkraft 1980.

•••

Magnus Hall sitter vid ett litet skrivbord i ett kalt rum på ett företagshotell i centrala Stockholm. Det enda som sticker ut, bokstavligen, är ett tigerhuvud fastspikat på väggen. Ett huvud i gosedjurstyg. Magnus Hall använder rummet de dagar när han har möten på stan, som denna tisdag 19 april när DN träffar honom här.

Att Vattenfall är kontroversiellt har han inga problem med.

– Jag tycker att det är jättespännande med Vattenfall. Här finns affärsverksamhet, politik och energi, som är en viktig samhällsfråga, säger han.

Dagen innan, i måndags, skrev Vattenfall på affären där bolaget säljer sitt brunkol. Att hitta en köpare har inte varit det enklaste.

Till slut förhandlade Vattenfalls ledning med det tjeckiska kraftbolaget EPH som tillsammans med investeringsbolaget PPF Investments köper brunkolsdelen. Men priset var egentligen noll kronor, om inte de 9 miljarder kronor i prissäkringar på el som stannar i Vattenfall räknas med.

Dessutom måste Vattenfall skriva ned värdet på brunkolen med 22–27 miljarder kronor, efter att redan i fjol ha skrivit ned 15 miljarder. Att bli av med kolet har varit dyrt, men Magnus Hall hävdar att det hade kostat betydligt mer att behålla det.

Foto: Patrick  Pleul/AFPFoto: Patrick  Pleul/AFP

Regeringen visste sedan tidigare om att affären skulle presenteras på måndagen. Ändå valde Stefan Löfven att samma dag ha en presskonferens där bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) fick gå. Möjligen var det för att få Vattenfallaffären att hamna i skymundan, men det blev ändå en dubbelsmäll för Miljöpartiet.

När det gällde brunkolet rasade flera miljöpartister och Carl Schlyter, ordförande i riksdagens EU-nämnd, ska starta en granskning för att stoppa affären. Regeringen ska fatta beslut i frågan om ett par månader.

Magnus Hall uttrycker det så här:

– Det svåra beslutet är att säga nej. Detta har varit en gedigen process som hanterats helt enligt EU:s regler kring privatisering av statlig egendom och ett nej behöver sannolikt motiveras mycket noga. Men detta är nu helt upp till ägaren att hantera, vi är inte delaktiga.

Den svaga länken är köparna. Två av huvudpersonerna, Daniel Kretinsky och Petr Kellner, finns i de så kallade Panamadokumenten som avslöjar personer som satt upp brevlådeföretag med målvakter i skatteparadis. Men de har hävdat att det gäller fastigheter och en katamaran.

– Vi har grävt ned oss oerhört långt i detta och inte hittat något anmärkningsvärt, säger Magnus Hall, som brinner för att göra det svenska folket stolt över Vattenfall.

•••

När DN tidigare i år träffade energiminister Ibrahim Baylan (S) på hans tjänsterum på energidepartementet i Stockholm påpekade han att han var åtta år och vallade getter i de turkiska bergen när svenskarna röstade om kärnkraft. Han är alltså helt obefläckad av gamla strider.

När han tillträdde trodde vissa bedömare att han skulle agera mysfarbror och undvika att fatta beslut i den infekterade kärnkraftsfrågan. Men så fick han det akuta ärendet om kärnkraftsskatten i knäet. Han bollade det vidare till den blocköverskridande Energikommissionen, men har sagt att han hoppas att det ska vara avgjort senast i maj. Kommissionens möts igen på fredag.

Skatten tas troligen bort, men problemet är att Miljöpartiet är hårt pressat. Å ena sidan kan det vara svårt för partitopparna med borttagen kärnkraftsskatt före partikongressen i Karlstad den 13–15 maj. Å andra sidan riskerar de en svekdebatt om frågan avgörs efteråt.

Men partiet kommer åtminstone att uppfylla sitt vallöfte om att stänga reaktorer under mandatperioden. Ändå ser många miljöpartister brunkolsaffären som ett löftessvek. Och Socialdemokraterna har låtit Magnus Hall göra mycket av jobbet.

Foto:

Fakta. Detta har hänt

14 september 2014. Riksdagsval. Lite senare bildar Socialdemokraterna och Miljöpartiet regering.

1 oktober 2014. Magnus Hall börjar som vd på Vattenfall.

2 oktober 2014. Regeringen deklarerar att Vattenfall ska avbryta sin expansion inom brunkol i Tyskland.

29 oktober 2014. Vattenfalls styrelse beslutar att bolaget ska försöka sälja brunkolet.

Våren 2016. Vattenfall förhandlar med tjeckiska EPH om en försäljning av brunkol.

18 april 2016. Kontraktet skrivs på. EPH och investeringsbolaget PPF köper Vattenfalls brunkolsverksamhet. Samma dag avgår bostadsminister Mehmet Kaplan (MP).

… och detta händer nu

29 april 2016. Den blocköverskridande Energikommissionen, som bland annat diskuterar kärnkraftsskatten, har sitt nästa möte.

Maj 2016. Energiminister Ibrahim Baylan hoppas kunna presentera en lösning om kärnkraftsskatten.

13–15 maj 2016. Miljöpartiet håller kongress.

Sommaren 2016. Regeringen fattar slutgiltigt beslut om brunkolsförsäljningen.

Så gjordes artikeln

Artikeln bygger på gedigen research och ett tiotal intervjuer med personer insatta i det politiska spelet runt Vattenfall. Reportern Birgitta Forsberg har följt Vattenfall i mer än tio år och år 2005 fick hon Sveriges tidskrifters pris Årets journalist för artiklar om bolaget.

Sagt om brunkolsaffären.
Brunkolkraftverket i Jänschwalde.

Så skriver utländska medier om Vattenfall:

Handelsblatt skriver att Vattenfall faktiskt har hittat en köpare till brunkolet och att tjeckiska EPH övertar ”klimatdödaren nummer ett”. Allt brunkol i östra Tyskland kommer nu att skötas från Tjeckien, konstaterade tidningen.

Frankfurter Allgemeine presenterar mannen bakom EPH, Daniel Kretinsky, som tror att kolkraften kan leva länge än.

Lausitzer Rundschau, som finns i regionen där Vattenfall har brunkolsverksamhet, skriver att det finns höga förväntningar på EPH.

Wall Street Journal betonar Vattenfalls förlust på affären, upp till 27 miljarder kronor, och att det finns farhågor i Tyskland om att EPH varken kommer att stå för sina jobbgarantier eller betala för återställningen av marken när gruvorna och kraftverken stängs någon gång i framtiden. I stället skulle notan kunna hamna hos tyska skattebetalare. Något som EPH förnekar.

Financial Times beskriver att Vattenfall, liksom andra kraftbolag, har fallit offer för Tysklands Energiewende – landets utfasning av kärnkraft och kraftiga utbyggnad av vindkraft och solkraft. Skiftet har skapat ett överflöd av el, vilket har lett till att elpriset rasat. Dessutom har kolpriset fallit.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.