Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Polisen i Malmö redo att förhandla med gängen

Polisen räcker inte till när skjutningarna avlöser varandra i Malmö.

Nu väcks krav på drastiska åtgärder. Allt fler förespråkar fredsförhandlingar mellan kriminella gäng för att få stopp på morden.

DN åkte till stadsdelen Seved och möttes av uppgivenhet, rädsla – och kamplusta.

Eva Ek Törnberg stoppar en ung man som är på väg in i hennes grannport, fattar tag i hans arm och tittar honom i ögonen.

– Jag är väldigt ledsen, det vill jag att du ska veta, säger hon.

Den 14 november sköts mannens 30-årige släkting ihjäl här i fastigheten. Inne på gården har sörjande lagt blommor och tänt gravljus. Mannen stannar i steget och svarar med en tyst nick, innan han fortsätter in.

– När jag fick veta vem som skjutits blev jag vemodig, säger Eva. Jag är van att mötas av misstänksamhet, men sådan var inte han. Han pratade och skojade.

Eva, en pensionerad SFI-lärare och jobbcoach, har bott i Seved i 25 år. Medan andra svennar, som hon säger, flyttat härifrån eller sköter sitt bakom lägenhetsgardinerna vägrar Eva acceptera våldet och den öppna drogförsäljningen.

– Jag uttrycker min vrede samtidigt som jag försöker stötta. Ibland går det.

Eva hörde de dödande skotten. Från fönstret hann hon se ryggarna på två män som sprang ut ur porten, rakt mot en av de övervakningskameror som polisen monterat upp. Ryktet säger att det var ”albaner” som gett sig in i Seved för att slå ut konkurrenter inom droghandeln.

– Gå till polisen och berätta, då! sa jag när hörde det från några av killarna här. Men det skulle aldrig hända.

Själv har hon gjort vad hon kan för att hjälpa polisen.

Frågan är bara till vilken nytta?

Efter mordet på Evas granne, som vi kan kalla Abdi, står det med brutal tydlighet klart att Malmöpolisen hamnat i en situation där den inte längre orkar utföra elementära arbetsuppgifter. Under hela det första dygnet fanns inga tillgängliga mordutredare som kunde ta sig an fallet. Fortfarande finns ingen fast utredningsgrupp.

– Det man inte gör i början kan ta tre gånger så lång tid senare, om det då alls går att göra, säger åklagarmyndighetens chef Ola Sjöstrand, som riktat öppen kritik mot polisen.

Läs mer: Polisresultaten rasar allt djupare trots satsning

Den ambitiösa metodik som svensk polis ska använda vid mord med okänd gärningsman stipulerar att ett 30-tal utredare frikopplas omedelbart. De 48 första timmarna anses vara avgörande för om polisen ska nå framgång eller inte. Efter mordet på Abdi säkrade tekniker spår och några vanliga patruller knackade dörr. Men mängder av uppgifter missades.

Eva skakar på huvudet.

– Vad ska man säga? Det är skrämmande.

En skottlossning förra sommaren fick Fadi att lämna gänglivet. Nu har Eva Ek Törnberg hjälpt honom att få jobb som fastighetsskötare.

Foto: En skottlossning förra sommaren fick Fadi att lämna gänglivet. Nu har Eva Ek Törnberg hjälpt honom att få jobb som fastighetsskötare. Foto: Anders Hansson

Vid det här laget har hon fått sällskap av en man i 25-årsåldern. Han heter Fadi och är klädd i arbetsbyxor.

– Jag är inte förvånad, säger Fadi. Poliser jag träffat säger att de förlorat hoppet. Vad ska då vanliga människor tro?

Själv säger han att han vill göra Seved bli tryggare på sitt sätt.

– Fram till förra året var jag kriminell och gjorde business som alla andra. Nu försöker jag vara en förebild och få killarna att börja jobba, berättar Fadi, som är på väg in i huset för att byta lås.

Efter att Eva lyckats övertyga husets ägare om att Fadi är värd en chans har han fått jobb som fastighetsskötare. Mordet på Abdi, som Fadi kände väl, stärker honom i övertygelsen om att ha valt rätt. Förra sommaren var han själv nära att träffas av kulor, när personer från det nätverk som kallas ”M” körde till Seved och sköt vilt med automatvapen.

– Jag kastade mig ner och gömde mig bakom ett elskåp. Jag klarade mig men fyra andra skadades. Efter det mådde jag skit och kände att jag måste ta tag i mitt liv, berättar Fadi.

Så många som åtta olika gäng i Malmö är beredda att skjuta ner sina fiender, uppskattar Fadi. Ett virrvarr av våldsbenägna strukturer beskrivs också utförligt i den färska Brå-rapporten ”Kriminella nätverk och strukturer”. Medlemmarna är i princip uteslutande män från första-, andra- och tredje generationens invandrarfamiljer i det bälte av vidsträcka hyreshusområden som löper runt södra och östra Malmö.

– Vi har flytt hemländerna för att få lugn. Men det är så mycket hat på gatan i Malmö. Vad det handlar om? Heder och status ... man vill ha ett namn, fortsätter Fadi.

En grupp poliser formerar sig i gatuhörnet. De tillhör en av Malmöpolisens tre så kallade fokusgrupper och ska punktmarkera gängen. Fyra dagar efter mordet på Abdi beslutade regionpolisledningen att intensifiera patrulleringen.

Fadi har ännu inte lärt sig att uppskatta polisnärvaron.

– De kommer hit och ställer sig, kollar lite folk och kör vidare. Gör det någon skillnad? Jag vet inte.

Eva tycker att det är bättre än inget.

– Men som det är nu skulle vi behöva en hel polisstation här.

Signalfärgen i underrättelsesektionens veckorapporter hade ända sedan i våras pendlat mellan gult och rött.

Rött betyder en ”allvarlig avvikelse, förändring eller utveckling som innebär ett tydligt behov av beslut om särskilda åtgärder”. Vid gult läge är ordet ”allvarlig” utbytt mot ”betydande” och särskilda åtgärder ”kan behövas”.

– Det var laddat och otryggt i gängmiljön. Vi kunde se att det pågick många olika konflikter, berättar underrättelsechefen Andy Roberts.

Foto:

Om 2015 varit handgranaternas år kom pistoler och automatvapen definitivt tillbaka till Malmö under början av 2016. Fram till maj skedde 54 skjutningar, varav tre slutade i mord.

Redan här blev utredningsläget ansträngt. Men enligt mordutredaren Bo Lundqvist lyckades man följa den nationella metodiken med en stor och snabb spaningsinsats, åtminstone hyfsat.

– Vi gjorde vad vi skulle. Tyvärr nådde vi ändå inte fram till några gripanden, säger Bo Lundqvist.

Under sommaren ekade skottsalvorna tätare. Mellan den 1 juni och 16 augusti träffades åtta män av kulor, varav alla lyckligtvis överlevde. Minst lika många gånger ryckte polisen ut efter skott mot bilar och lägenheter. Motiven var oklara, men Sydsvenskan spekulerade i skuldindrivning, rån och ungdomsbråk.

Tidigare skulle den sortens fall automatiskt ha hamnat på länskriminalavdelningen. Men sedan i april i år finns den inte kvar. I stället har avdelningens erfarna utredningsgrupper, som svetsats samman sedan starten 1995, spridits ut på polisområden och andra nybildade enheter i polismyndighetens stora omorganisation.

– Det vi hade byggt upp slogs sönder. Med förödande effekt på verksamheten, vill jag påstå, fortsätter Bo Lundqvist.

Läs mer: Chefsåklagare: Polisen har klappat ihop

I Region Väst och Region Stockholm hade hans kolleger lyckats övertyga ledningen om att det vore alltför riskabelt att stänga ner länskriminalavdelningarna. Men här i Region Syd genomförde regionpolischef Annika Stenberg – som rekryterats från Skatteverket – reformplanen till punkt och pricka. Detta innebär att mord ska utredas längre ner i organisationen, allt i enlighet med idén om att en stark lokal polis ska bilda framtidens spjutspets. Att många på den nivån var oerfarna och aldrig utrett dödligt våld förändrade inte bedömningen.

Inom Polisområde Malmö avdelades på sensommaren en sexmannagrupp med uppdrag att lösa sommarens mordförsök. Det räckte inte långt. Enbart i ett av de många dåden räckte misstankar för häktning. När två andra mord av mer traditionell karaktär inträffade blev situationen riktigt besvärlig. Ovanpå det: En rad misstänkta serievåldtäkter som inte gick att prioritera bort.

I september övergick underrättelsebilden till ett fast rött sken. Skyttar på mopeder hade jagat in en bil i området Gullviksborg. En 19-åring gängmedlem sköts till döds, tre andra skadades och förlupna kulor slog in i en lägenhet, där två barn var nära att träffas. Attacken var en trolig hämnd för ett av vårens olösta mord. Risken för en eskalerande våldsspiral betraktades som överhängande.

– I det läget begärde vi nationell förstärkning.

Foto: Efter höstens skottlossningar har polisområdeschef Stefan Sintéus i Malmö slut på utredare. ” Vi har hamnat i ett läge där vi måste prioritera mellan morden”, suckar han.

Det berättar Stefan Sintéus, chef för polisområde Malmö. Han hade tagit fasta på rikspolischef Dan Eliassons mantra om att fördelen med den nya, nationella polisen är att ”resurser kan flyttas snabbt över landet”. Önskemålet var 13 utredare. Men från Nationella operativa avdelningen, Noa, blev det nej. Den högsta ledningens löfte visade sig i skarpt läge inte gälla. Motiveringen: läget ansågs så ansträngt att inte enda utredare kunde avvaras i hela landet.

– I stället fick vi omfördela våra resurser och prioritera bort andra brott, fortsätter Stefan Sintéus.

En vecka senare lyckades Noa frigöra tre egna utredare, samtidigt som Region Öst gick med på att bidra med en. Tio dagar senare förstärktes gruppen med ytterligare tre personer. Då hade viktig tid gått förlorad och skyttarna från Gullviksborg var – och är alltjämt – på fri fot.

I november kom nästa kris. Först sköts en 20-åring ihjäl på öppen gata, därefter hittades en 41-åring mördad i en bil som sänkts i hamnen. Efter en ny begäran om nationell förstärkning lyckades Noa övertala Region Öst och Region Bergslagen att skicka sammanlagt fyra nya utredare.

Ett 60-tal personer kämpade nu med ett tiotal mordfall. Enligt Stefan Sintéus borde det ha varit minst det dubbla.

– Följden är att vi måste börja prioritera även inbördes mellan morden. Det är inte bra alls.

2012 hade Stefan Sintéus, då chef för länskriminalen, ställts inför en liknande utmaning. Malmö hade skakats av ett tiotal dödliga skjutningar och Sintéus begärde hjälp norrifrån. Det blev starten på en kraftsamling där stora polisresurser från hela landet placerades i Malmö under lång tid. Prislappen: dryga 40 miljoner kronor. Men i gengäld löstes hälften av fallen. Och som bonus kunde även mängder av andra gängrelaterade brott klaras upp.

Bilden är att polisen –  tvärtemot avsikterna – faktiskt var bättre på snabba lokala förstärkningar innan de 21 länsmyndigheterna slogs ihop.

– Ja, jag upplever nog att det var lite lättare att flytta resurser på den tiden, säger Stefan Sintéus.

Andra poliser delar beskrivningen.

– Den lilla hjälp som Malmöpolisen fått den här hösten är ingenting mot 2012, säger kommissarie Michael Mattsson, som då var insatsledare.

– Signalen uppifrån är att varje region ska bära sina egna mordutredningar. Nationella förstärkningar kan bara ske på marginalen, konstaterar Bo Lundqvist.

Noas chef Mats Löfving bekräftar det sistnämnda.

– Det här har varit vår professionella bedömning av vad som finns att tillgå i form av specialister inom polis-Sverige, Vi kan ställa höga krav på Region Syd att prioritera, säger han men vidhåller ändå att den nya organisationen agerar ”kvickare.”

Gör detta att mordoffer och anhöriga riskerar att behandlas sämre om de bor på fel ort?

– Några sådana slutsatser är jag inte beredd att dra just nu, svarar Löfving.

Det är i detta läge som larmet kommer från Seved om att Abdi är skjuten. Inne i polishuset har alla fullt upp. Ledningen bryr sig inte ens om att kontakta Noa.

– Det var katastrof. En ensam person, som aldrig verkade ha jobbat med mord, satt och försökte få grepp om vad som hänt, säger en av DN:s källor.

Foto: Mörkret har lagt sig över Seved och unga män i huvjackor samlas på gatan. De som styr narkotikaaffärerna är inte många till antalet, men trots övervakningskameror och mängder av polistillslag har handeln hittills inte gått att stoppa.

Abdi hade i flera år hållit sig borta från Seved. I polissammanhang var han i princip okänd. Men när han återvände i slutet av 2015 drogs han in i hemkvarterens dygnet runt-öppna ”servicesektor”. Affärerna är väldokumenterade genom polisens utredningar: Kunderna blir invinkade till det trapphus eller den innergård som gäller för tillfället. Utom synhåll för polisens kameror byter de pengar mot narkotika hos väntande säljare, som bara har små mängder på sig. Lagren finns i källare och på vindar.

Foto:

I februari i år sniffade polisens spanare sig fram till en intressant lägenhet och knackade på. Männen därinne, däribland en släkting till Abdi, fick panik och öppnade balkongdörren. En stor påse med cannabis singlade ner och Abdi stod lägligt nog på gatan nedanför. Blixtsnabbt grabbade han tag i påsen och slank in på Mötesplats Malmö – en kommunal arbetsförmedling – och gömde narkotikan. Allt utom just det sista fångades av en poliskamera.

I förhör berättade Abdi att han bodde hos föräldrarna, levde på socialbidrag och själv rökte ”skunk” för att fly tristessen. När förhörsledaren frågade var cannabisen kom ifrån var det som att han inte förstod.

”Skojar du med mig? Du vet, vi bor på Rasmusgatan ... kom igen”, utbrast Abdi.

Inget tyder på att Abdi var någon nyckelspelare inom Malmös undre värld, tvärtom. Men en teori är att han sågs som representant för en gruppering som väckt avund. Domar visar att släktingar till Abdi hanterat kilovis med narkotika värt stora pengar.

Foto: Warsame Yassin Osman (vänster) och Wahib Ibrahim höll krismöte i Seveds somaliska förening efter mordet på en av deras landsmän i november.

Efter mordet hölls krismöte inom föreningen Hidde Iyo Dhaqan, som driver verksamhet för Seveds många somaliska familjer. Ordföranden Warsame Yassin Osman utsågs att besöka en äldre släkting till Abdi. En upptrappning av våldet befarades.

– Det hela är sorgligt, mycket sorligt. Men det viktiga nu är att ingen gör något mer dumt. Därför ville jag lugna dem, säger Warsame Yassin Osman.

En annan som försökt gjuta olja på de blodiga vågorna är den tongivande imamen Salahuddin Barakat. Dagen efter mordet på Abdi riktade han ett fredsupprop till Malmös muslimska församlingar, som enligt honom mycket väl vet vilka som skjuter om nätterna. I stället för att förvänta sig att polisen stoppar våldsspiralen är Barakats budskap att människor bär eget ansvar för att inte skada andra människor. Oavsett under vilka ekonomiska eller sociala förutsättningar man lever.

– Vi får inte lov att ta bort ansvaret från människor, för då tar vi bort deras möjlighet att ändras, sa Salahuddin Barakat nyligen till SVT.

Det där är ljuv musik i öronen för den ensamstående fyrabarnsmamman och undersköterskan Wilo Ibrahim, som DN träffar över en tallrik pasta inne i Hidde Iyo Dhaqans lokal.

– Det finns så mycket hjälp att få från samhället, bara man vill ta emot den. Varför har killarna som begår brott inte gått vidare i skolan? Hur kommer det sig att deras föräldrar låter dem bo kvar hemma? Allt handlar om att ställa krav!

Mellan tuggorna berättar Wilo Ibrahim hur trött hon är på att gängvåldet sliter ut Malmöpolisen. För över ett år sedan anmälde hon sin man för hot och andra brott. Först nyligen blev hon kallad till förhör.

– Då hade jag löst problemen på egen hand och tvingats flytta. Men jag ville ju att samhället skulle göra någonting. I stället handlar allt om skjutningarna.

Foto:

 

I många fall vore det värt att försöka medla. Helt ärligt, vad är alternativen?

 

Det är inte bara det så kallade civilsamhället som börjat tala om att skicka tillbaka bollen till gängmedlemmarna och deras anhöriga. Kommissarie Bo Lundqvist ser visserligen gärna drastiska åtgärder som kronvittnessystem, anonyma vittnesmål och förbudszoner på stan. Men den snabbaste lösningen är, enligt honom, att föra fienderna till förhandlingsbordet.

– I många fall vore det värt att försöka medla. Helt ärligt, vad är alternativen?

Idén lanserade Bo Lundqvist tillsammans med två poliser och två forskare i en DN-debattartikel den 14 november, samma dag som Abdi dödades.

– Det handlar inte om eftergifter. Men vi vet att många kriminella är livrädda för blodshämnd. Kan polisen då få dem att ta i hand har samhället vunnit mycket, både i form av människoliv och frigjorda polisresurser, fortsätter mordutredaren.

Fredsuppgörelser är inget nytt i den kriminella världen. 1997 förhandlade danska advokater fram ett avtal mellan Hells Angels och Bandidos, efter en fejd där 12 personer dödats och ett hundratal skadats i Skandinavien. Sedan dess samexisterar de kriminella organisationerna utan nya bråk, låt vara att de periodvis attackerat andra.

Även privatpersoner har agerat medlare. Till exempel en man inom serbiska föreningen i Malmö, som enligt källor bidrog till ett stort antal lösta konflikter innan han själv mördades 2005. En irakisk man i 60-årsåldern, som själv kallar sig ”goodfather”, har därefter haft en liknande roll.

– Pengar behöver inte vara inblandade, det viktigaste är att båda sidor visar respekt. Alla vinner på att man är vänner, säger mannen på telefon.

Men att anpassa statens arbetssätt till den undre världens logik, vore det inte att ge upp? Tvärtom, tycker den hårt ansatta polisledningen.

– Jag tror att vi måste försöka på alla sätt komma åt det här våldet, som är förödande för samhället, säger regionpolischef Annika Stenberg.

Något fel är det när polisen i förväg kan säga att nu kommer det att ske ett nytt grovt brott, utan att det går att stoppa.

Malmös S-kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh håller med. De senaste veckorna har kommunledningen vänt och vridit på möjliga lösningar till gängproblematiken.

– Något fel är det när polisen i förväg kan säga att nu kommer det att ske ett nytt grovt brott, utan att det går att stoppa. Skulle man få fram metoder där medling faktiskt fungerar så är det klart att det vore det allra bästa, säger hon och lägger sen till:

– Det och att andra kommuner tar större ansvar för mottagandet av nyanlända, annars riskerar trycket på de utsatta områdena öka och problemen bli ännu större.

Avgörande är förstås att gängen accepterar staten som förhandlare. DN får tag på en person som tillhört en av de mest brottsaktiva grupperna. Nej, han har ingen riktig uppfattning. Hans försvarare, advokat Mikael Nilsson, skulle dock gärna se fredsamtal.

– Egentligen vill förstås ingen begå ett mord eller själv bli skjuten. Men killarna hamnar i situationer som de inte lyckas ta sig ur på egen hand, säger Nilsson.

På gatan i Seved är det tyst. DN söker Abdis anhöriga. De avböjer medverkan.

Fastighetsskötaren Fadi, nyligen en av områdets gängkriminella, håller tummarna för att morden ska upphöra. Men medling? Nej, han vet inte om han tror på det.

– På kort tid kanske det kan funka. Men förr eller senare händer det något ... någon spiller en drink på krogen och så är det i gång igen. Som vi säger här, det är upp till gud att bestämma hur det blir.

De elva morden som fick Malmöpolisen att gå in i väggen
Foto:
  • 14/11, Seved. 30-årig man skjuts till döds. Ingen misstänkt.
  • 13/11, Västra hamnen. 41-årig man hittas död i en bil som bärgats ur vattnet. Ingen misstänkt.
  • 2/11, Rosengård. 20-årig man anträffas skjuten till döds utomhus. Ingen misstänkt.
  • 25/9, Gullviksborg. 19-årig man dödas och tre andra unga skadas när okända öppnar eld mot bil. Ingen misstänkt.
  • 19/9, Rosengård. 16-årig asylsökande pojke hittas död utomhus. Ingen misstänkt.
  • 21/8, Lindängen. Medelålders man huggs ihjäl i sin bostad. En kvinna sitter häktad.
  • 22/6, Dalaplan. 56-årig man misstänks ha blivit bortförd i bil och mördad. En man häktad.
  • 12/4, Gullviksborg. 39-årig man hittas ihjälskjuten på en innergård. Ingen misstänkt.
  • 9/3, Nydala. 22-årig man skjuts ner och avlider senare på sjukhus. Två män har suttit häktade men släppts.
  • 29/2, Lindängen. 30-årig man i bil dödas med flera skott. Tre unga män häktade.
  • 15/1, Limhamn. 56-årig man huggs ihjäl i bostad. En man dömd.
Fakta.

”Brottsligheten kan yttra sig genom våldshandlingar, upplopp, narkotikahandel och annan allvarlig brottslighet som påverkar de boende både direkt och indirekt. Flertalet av riskfaktorerna ligger bortom polisens kontroll som exempelvis välfärdssystemens tillstånd, arbetslöshet, etnisk segregation, stigmatisering och trångboddhet. Däremot kan polisen spela en roll när det gäller upplevelsen eller känslan av situationen. Dessutom kan polisen agera för att minska rädslan samt öka tilliten, sammanhållningen och den kollektiva förmågan.”

Ur Nationella operativa avdelningens rapport ”Utsatta områden” från 2015

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.