Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Turkiets hot om att riva upp flyktingavtalet framstår som en hämnd

Turkiets utrikesminister Mevlut Cavusoglu.
Turkiets utrikesminister Mevlut Cavusoglu. Foto: Steffi Loos/AFP

Ett år efter sin tillkomst hotas överenskommelsen som fick stopp på flyktingströmmen till Europa. Turkiet säger att EU inte har uppfyllt sina löften och vill upphäva avtalet. Människorättsorganisationer vill också skrota det, men av andra skäl.

– För tillfället tillämpar vi inte överenskommelsen och vi kommer att utvärdera om vi ska upphäva den, sa Turkiets utrikesminister Mevlut Cavusoglu i onsdags.

Samtidigt publicerade Läkare utan gränser, MSF, en rapport som krävde att avtalet slopas:

”EU:s ledare bör se till att få slut på det onödiga lidandet bland de tusentals som har drabbats av överenskommelsen med Turkiet.”

Läs mer: Turkiet hotar skicka 15000 flyktingar i månaden till EU

Kritiken är inte ny, men när det tillkom den 18 mars 2016 hyllades avtalet av många som en diplomatiskt kreativ lösning på ett problem som hotade både unionen som sådan – och framför allt framträdande ledare som Angela Merkel.

2015 var året då 1,2 miljoner människor sökte asyl i EU-länderna, den stora majoriteten av dem hitresta med båt från den turkiska kusten till grekiska öar som Lesbos och Chios. Trafiken på Egeiska havet fortsatte under januari och februari 2016, samtidigt som Makedonien, Serbien och andra Balkanländer stängde rutten norrut från Grekland.

Desperata människor, många av dem från krigets Syrien, trängdes på leriga fält vid stängda gränser. I Tyskland skakades Merkels regering av nyårsnattens sextrakasserier i Köln, som skylldes på asylsökande.

I detta politiskt explosiva läge var det värt mycket för Bryssel att stoppa flyktingvågen – sex miljarder euro närmare bestämt. Så mycket erbjöds Turkiet för att stoppa båttrafiken. Landet erbjöds också visumfrihet i EU för sina medborgare.

En annan del i överenskommelsen var att ”irreguljära migranter” som kom till Grekland från Turkiet omedelbart skulle sändas tillbaka. DN var på plats på Lesbos i början av april, när en första omgång på 131 personer – de flesta pakistanier – sattes på två båtar, var och en eskorterad av en vakt.

Det var en välregisserad historia, iscensatt för att medierna skulle se att avtalet fungerade. Ett år senare har sammanlagt endast 916 migranter återförts till Turkiet enligt överenskommelsen.

Det talades om över 100.000 asylsökande som skulle fördelas mellan EU-länderna som en del av avtalet. Ett år senare är siffran 3.919 personer som har fördelats på 13 av de 28 EU-länderna, varav 1.406 har hamnat i Tyskland.

Samtidigt är det otvetydigt så att flyktingströmmen har sinat, eller tagit den farligare vägen via Libyen och Italien. På det sättet fungerar avtalet avskräckande.

Men mars 2016 var en annan värld. Sedan dess EU skakats av den brittiska Brexitomröstningen, samtidigt som Turkiet har förändrats i auktoritär riktning efter sommarens försök till statskupp mot president Recep Tayyip Erdogan.

Löftet att snabba på Turkiets medlemsansökan till EU var luddigt redan när det gavs, och framstår i dag som i princip ogenomförbart. Samma sak med visumfriheten – den franstår som orealistisk i dag.

Och de senaste veckorna har ännu ett problem seglat upp, nämligen den turkiska kampanjen inför folkomröstningen den 16 april som ska stärka Erdogans makt. Särskilt Nederländerna har hamnat i fokus, efter regeringens beslut att portförbjuda två turkiska ministrar – bland dem just utrikesminister Cavusoglu – som ville hålla kampanjmöten i Rotterdam.

När den turkiska sidan nu hotar att riva upp flyktingavtalet framstår det som en hämnd för den förödmjukelse utrikesministern och andra har utsatts för. Men Ankara har också andra argument, som att visumfriheten inte har blivit av och att utbetalningen av de utlovade sex miljarderna euro går trögt.

Flyktingarna då, de som det handlade om från början?

Jo, fram till den 15 mars hade 19.722 migranter nått Europa sjövägen i år, bara 2.870 av dem via Grekland, enligt den internationella flyktingorganisationen IOM. Jämför med siffrorna för motsvarande period 2016: totalt 154.416, varav 143.689 via Grekland.

Kriget i Syrien har dessvärre fortsatt under det år som har gått, med bombningarna av Aleppo och hårda strider kring IS-fästen som Raqqa.

Men att fly ut ur landet har blivit allt svårare för syrier. För många är enda alternativet nu att försöka ta sig till förhållandevis lugna delar av hemlandet.

De flesta syriska flyktingarna finns som tidigare i grannländerna – varav nästan tre miljoner i Turkiet.

Foto: Maria Westholm

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.