Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Belgiens breda badstränder

Den belgiska kusten bjuder på långa, breda sandstränder och ett flackt pastoralt landskap, som gjort för cykelsemester. Men varning för motvinden! Följ med DN Resors Johan Öberg på en tur kantad av historia, väder och matupplevelser.

Ett land där i stort sett hela kusten är en enda lång, bred sandstrand. Det låter härligt, det låter lite Karibien eller kanske Söderhavet. Men så långt behöver man inte resa; det räcker med två timmars flygresa och en dryg timme på tåg till kusten.

För landet med nästan bara fina sandstränder är Belgien. Nu är den belgiska kusten inte så svindlande lång. Bara 67 kilometer, där det flacka landskapet längs stränderna är som gjort för cykling.

Så vi hyr cyklar i världsarvsstaden Brygge strax innanför kustlinjen och trampar i väg några dagar. Kusten är ofta blåsig och vanligtvis kommer vinden från sydväst medan kusten, om man följer den norrifrån, går rakt åt sydväst. Ni kan ana hur det känns – cyklarnas hastighetsmätare visar 10–15 kilometer per timme hastighet än om det hade varit vindstilla.

– Det är i varje fall bra motion, skrattar Kristina Laurell medan hon kränger på sig vindjackan i det ännu mulna vädret, som dock ger med sig en timme senare för strålande sol.

Men stadig motvind förbyts ju så klart i en lika härlig medvind om man vänder och det är precis vad som händer oss efter tre fyra mil i motvind från Oostende och sedan en solig lunch vid ett torg i Veurne, bara en halvmil från den franska gränsen.

Veurne var en av flera befästa småstäder som anlades i trakten på 800-talet för att skydda befolkningen mot vikingaattacker. Det fungerade, men sedan dess har staden drabbats av otaliga andra förödande krig.

Dock undkom Veurne den katastrof som smulade sönder så många andra rara städer i Flandern under första världskriget tack vare sitt läge drygt en mil bakom den ganska stillastående fronten, den flyttade sig knappt under flera års skyttegravsstrider.

Men det var inte bara en ständigt pågående artilleribeskjutning som drabbade Veurnes grannar: Den 11 juli 1917 utsattes exempelvis hamnstaden Nieuwpoort, som vi på förmiddagen cyklat förbi på vår väg till Veurne, för historiens första anfall med dödlig senapsgas – en tysk attack med det cyniska kodnamnet ”Operation strandparty”.

Foto: Johan ÖbergMen historien känns för en stund avlägsen när vi får in en jättegryta med vinkokta musslor och varsin skål med perfekt pommes frites i solen på en uteservering på Grote Markt, kantat av vackra hus från 1500-talet. Det finns de som ännu tror att pommes frites är ett franskt påhitt – amerikanerna med sina french fries gör det definitivt – men de har sitt ursprung i Belgien och är något av en nationalrätt. I Brygge finns faktiskt världens enda pommes frites-museum, bara en sån sak …

Belgien har tillsammans med Nederländerna världens bästa nät av cykelvägar. De är ofta helt separata utan motortrafik eller tydligt avskilda med kantsten när de följer bilvägarna. Bara ibland delar cyklister och bilister väg, oftast då på bygator där hastigheten är låg. Cykelrutterna har dessutom ett smart nummersystem: Har man en cykelkarta behöver man bara kolla efter numren på den och jämföra med skyltarna längs vägen för att veta exakt var man är, hur man tar sig dit man vill och hur långt det är kvar. Hyr man cykel ingår ofta karta.

Vi trampar mätta och belåtna från Veurne mot en av alla badorter längs kusten – Oostduinkerke-Bad. Den ser ut som de flesta badorterna här, idyllisk bebyggelse en bit från havet, sedan en mur av 10-våningshus med semesterlägenheter. Dessa följs sedan av en bred strandpromenad med cyklande barn, flanörer och serveringar och till slut en flera hundra meter bred sandstrand med både badhytter och bassängbad. I utkanten av staden reser sig sedan sanddynerna som förr fanns längs hela kusten.

Soliga dagar kan man här vid havet lätt tro sig förflyttad till den spanska Solkustens höghusdominerade badorter. Men Nordsjön är inte Medelhavet och badtemperaturer över 20 grader är ovanliga även när det är svettigt på land i augusti.

Men Oostduinkerke-Bad har något att erbjuda som får hundratals turister att flockas i vattenbrynet även när ingen är badsugen. Det unika räkfisket där fiskare klädda i gula regnställ rider på bastanta brabanthästar som drar en fångstanordning efter sig längs sandbotten, ibland så långt ut att havet når upp till hästarna buk. När fisket efter några timmar är klart för dagen rullas korgarna med småräkor i väg på hästkärror för att kokas och säljs på ett torg i närheten.

Foto: Johan ÖbergTraditionella räkfiskare till häst finns numera bara kvar i Oostduinkerke-Bad.

Detta skådespel är något som förr kunde ses längs hela den belgiska kusten och delar av den franska. Men nu är det bara tolv fiskarfamiljer just här i Oostduinkerke-Bad som har detta som sitt levebröd. Fisket är så unikt att det 2013 togs med på Unescos lista över omistligt mänskligt kulturarv.

Vi trampar vidare längs stränderna mot nordost med ett ölstopp i Nieuwpoort. I dag är det svårt att ana att de vackra flerhundraåriga byggnaderna i centrum låg i ruiner 1918. Delar av det stora skadestånd som Tyskland tvingades betala efter kriget gick nämligen till att återuppbygga de historiska husen.

De flamländska badorterna ligger så tätt att man ofta inte märker när man lämnat en och kommit till en annan. Men ibland rullar vi fram mellan enbart sanddyner med tuvgräs. Medvinden som bättrar på vår fart rejält får också sanden att obevekligt röra sig. De små kornen kittlar på underbenen när vi stannar till för att vi blivit badsugna i den heta eftermiddagssolen. Men medvinden bedrar – så fort vi stannat känner vi att det blåser för hårt för att strippa till badkläder, så vi rullar vidare.

Foto: Johan ÖbergKusttram – spårvagnen som rullar längs hela den belgiska kusten: ett smidigt sätt att ta sig runt om man inte cyklar.

Då och då slamrar spårvagnar förbi oss med sanden yrande efter sig. Med sina 67 kilometer lär Kusttram vara värdens längsta spårvagnslinje och speciellt i högsäsong när bilar korkar igen många vägar är spårvagnen det överlägset smidigaste sättet att röra sig längs kusten – om man inte vill cykla.

En bit söder om Oostende finns en bit av Hitlers Atlantvall med sina kanoner och bunkrar kvar – nu ett friluftsmuseum. Vi fortsätter förbi och rullar snart fram bland massor av andra cyklister och fotgängare på Oostendes flera kilometer långa strandpromenad. Solskenet har lockat ner folk på stränderna och loungebarernas soffbord fyllda av färgglada drinkar.

Oostende har lockat badgäster sedan 1800-talet och på det sevärda konstmuseet Mu.Zee finns foton från förra sekelskiftet då ingen hängde på strandbarer, men desto fler nyttjade de täckta badvagnar som fyllde stränderna. De såg ut som cirkusvagnar med extra stora hjul och rullades ut på baddjupt vatten med både kvinnor och män som inte ville visa upp sig för alla andra med badkläderna på – trots att båda könen på den tiden badade med rejält tilltagna badkläder.

Oostende är kustens största stad och präglas än i dag av badlivet. Men avstånden är korta i Belgien så besökarna är faktiskt fler bortom semestermånaderna.

– Höst, vinter och vår är det i stort sett alltid fullbokat hos oss. Och de flesta har rest hit från Bryssel för att äta, berättar Luc Deklerck, som tillsammans med sin fru Gerda Maenhout driver Bistro Mathilda, medan han ställer fram middagsfinalen – vackert upplagda sorbeter med färska bär och frasiga kaksmulor.

Foto: Johan ÖbergIbland när vädret är emot badliv har badvakterna i Oostende inte mycket att göra.

Lite längre norrut ligger Blankenberge, kustens svar på engelska Blackpool – inklusive klassisk nöjespir, skränande måsar, glass- och ballongförsäljare, rödmosiga turister och livliga lekaktiviteter för barn. Även här reser sig höghusen som en mur mot havet. Inte så vackert, men praktiskt då fler besökare får havsutsikt och vinden hålls borta från staden bakom höghusen.

Här svänger vi inåt land, och kryssar snart mellan fält där bastanta belgian blue-kor betar, fågelrika våtmarker, grävda kanaler och resliga alléer med kanadensisk poppel, som precis som kustens höghus bildar vindbrytande väggar i det pastorala landskapet.

Snart skymtar världsarvsstaden Brygges tornspiror i änden av en spikrak kanal kantad av en livligt trafikerad cykelväg.

Brygges verkliga storhetstid var för så länge sedan som 1400-talet. Rikedomen grundade sig på handel över havet och på väverierna som hade engelsk ull som råvara.

En spansk handelsman beskrev i mitten av 1400-talet hur han räknade till inte mindre än 700 båtar i Brygges hamn på en enda dag. Minnewater som den före detta hamnbassängen heter i dag är känd för sina många svanar och som en plats för romantiska kärleksmöten, berättar vår guide Frida Wydaeghe.

Hamnen låg alltså mitt inne i staden, men den milslånga passagen till havet fylldes igen av sediment som satt stopp för skeppen – en av flera faktorer som gjorde att Brygges sötebrödsdagar var över. En flerhundraårig Törnrosasömn följde, endast bruten av ett tillfälligt ekonomiskt uppsving tack vare spetsknypplingen på 1600-talet.

Men 1892 kom Georges Rodenbachs bok ”Bruges-la-mort” ut (”Brygge-den-döda” på svenska). Hans beskrivning av den då okända staden där tiden tycktes ha stannat lockade massor av turister till Brygge som snart rustades upp till fornstor skönhet.

Foto: Johan ÖbergBlå timmen i den anrika världsarvsstaden Brygge.

Arvet efter Brygges glansdagar, långt innan Rodenbachs bok, har fört med sig paradbyggnader, borgar, kloster och mäktiga kyrkor. Onze-Lieve-Vrouwekerks spira är 122 meter hög, vilket också gör det till Europas högsta torn av tegel. Det slår därmed med råge det 83 meter höga klocktornet Belfort, som i dag lutar över en meter i sidled. Den som såg kultfilmen ”In Bruges”, med Colin Farrell och Brendan Gleeson som två skurkar som håller sig undan just i Brygge efter ett beställningsmord som gått fel, minns kanske nyckelscenen uppe i klocktornet som slutar med ond bråd död.

Vi går de många trappstegen till toppen och njuter där uppe av storslagen vy över stad och land.

”In Bruges” uppskattades inte alls i Brygge då Farrells storsvärande rollfigur inte missar ett tillfälle att klaga på staden, men filmen ledde till en besöksvåg, främst från USA där filmen gick väldigt bra på bio.

Det kanske inte Bryggeborna behövde. För staden har 8 miljoner turistbesök om året, de allra flesta dagturister.

För oss som stannar några dagar är morgontimmarna innan horderna kommer och kvällarna när de redan åkt därför bäst. Då lägger sig lugnet och tidsresan tillbaks mot medeltiden blir påtaglig när man cyklar eller går längs ett gatunät som i princip är identiskt med hur det såg ut för 800 år sedan, även om rätt många till synes gamla byggnader faktiskt inte är mer än hundra år, men byggda i en gammal stil.

Fast historien skjuter vi åt sidan en stund när kvällens gourmetmat ställs fram på en av Brygges utmärkta restauranger.

Belgiska kusten

Resa:

SAS flyger direkt till Bryssel från Stockholm, Köpenhamn och Oslo, Brussels Airlines från Stockholm Bromma och Göteborg och Ryanair flyger Skavsta–Charleroi, vilket är mindre praktiskt om man ska till kusten. Tur och retur för under tusenlappen är ingen ovanlighet från Stockholm. Med bil är det 101 mil från Malmö till Brygge.

www.brusselsairlines.com, www.sas.se, www.ryanair.se

Ta sig runt:

Från Bryssels flygplats, Zaventem, kan man ta tåg till både Brygge och Oostende. Längs hela kusten går det spårvagn. Hyra cykel kostar cirka 130 kronor/dag, billigare för längre tid. Mot en avgift kan man hämta och lämna sin cykel på olika ställen. Det finns gott om uthyrare och vissa av dem har också cykelutflykter med guide. Det finns också cykelpaket med hotell inkluderat. www.quasimundo.com   www.vostravel.be/en

Bo:

Kustens badorter, Oostende och Brygge har gott om hotell, men i högsäsong är trycket högt så boka i god tid om ni reser i juli–augusti.

Budget: Ostend hotel

Modernt, robust och barnvänligt i centrala Oostende med ett stort plus i cykelparkeringen innanför lobbyn. Dubbelrum från 800 kronor. www.hotelostend.be

Mellan: Hof Ter Duinen

Omtyckt hotell några kvarter från havet i Oostduinkerke. Har skön spaavdelning. Dubbelrum från 1.100 kronor.

www.hofterduinen.be/en

Lyx: Pand Hotel

I Brygge bör man absolut välja ett hotell i den gamla stadskärnan. Många är små och exklusiva och ger härliga minnen i sig. Pand Hotel är som en lyxig resa tillbaks i tiden och frukosten är rena drömmen. Dubbelrum från 1.500 kronor. www.pandhotel com

Mat:

Trakten runt Brygge bjuder på väldigt många Michelinrestauranger.

Budget: Bistro Mathilda

Oostenderestaurang som är elegantare än vad prisnivån antyder. Köket lyckas fint med sin modernisering av traktens traditionella råvaror. Testa gärna 4-rättersmenyn á 49 euro. www.bistromathilda.be

Mellan: Fiskrestaurangen De Visscherie ligger mittemot Brygges traditionella fiskmarknad. Servicen är toppen och allt vi testat var gott, men ostron som förrätt är aldrig fel. www.visscherie.be

Lyx: Hertog Jan

Tre välförtjänta Michelinstjärnor har denna restaurang i Zedelgem, strax utanför Brygge. Vacker 5-rättersmeny plus några smårätter först och sist och passande drycker därtill går på 180 euro, men det finns också andra menyer och à la carte. www.hertog-jan.com

Shopping:

Brygge är tveklöst bästa stället för kvalitetsshopping längs kusten, men Oostende har också ett bra utbud. Andra badorter domineras av turistaffärer.

Info:

”Bradt: Flanders” är den bästa guideboken om Brygge och resten av Flandern.

www.visitflanders.com är officiell turismhemsida på svenska.