Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Kreta runt – från heta stränder till skön svalka

Kreta är en stor ö med ett pärlband av badorter. Från var och en av dem är det alltid nära till ett helt annat öliv där insektssurr, vildblommor, frisk bergsluft, okända sandstränder och traditionellt vardagsliv väntar.

Oftast när man stannar på en ödslig bergsväg är det ju tystnaden eller kanske vindens tjut som är det mest påtagliga i öronen. Men när jag stannar till i gruset vid sidan av den kurviga, smala bergsvägen allra längst i väster på den grekiska ön Kreta är det inte tystnaden som slår mig. Det är det nästan öronbedövande oväsendet.

I olivdungen intill vägen försöker tusentals cikadahanar locka honor med sin högljudda sång – ett av djurvärldens starkaste ljud där varje cikada kommer upp i uppemot 120 decibel. De högljudda insekterna nämns redan av Homeros i ”Iliaden”, skriven för 3.200 år sedan.

Ljudet av cikador blir en följeslagare under min resa över hela ön, mil efter mil på kurviga bergsvägar bortom nordkustens pärlband av kända charterorter. Cikadorna är så ljudstarka att de ofta hörs in i bilen under färd, även med rutorna uppvevade. De överröstar med lätthet de milt surrande honungsbin som flockas till all lilalysande timjan.

Morgonens första stopp är några av öns bästa badstränder i Falàsarna. Vägen, som är utmärkt fram till Kastélli, slingrar sig sedan allt smalare upp över en bergsrygg och redan från toppen ser man den största av Falàsarnas stränder – känd som ”Big beach”. Hit kommer rätt få utländska turister då hotellen inte är så många, men på helgerna känns det som halva Chania valt att sätta sig i bilarna för en badutflykt.

Den här söndagsmorgonen är det ännu glest mellan de badsugna. Havet rör sig lojt och det är en fröjd att kliva i det klart svalare vattnet, jämfört med det långgrunda havet nära Chania.

När solen hunnit som högst på himlen har Chaniaborna vaknat även om det ännu är rätt lugnt på de många mindre sandstränderna strax norr om Big beach. Efter en sen frukostfrappé fortsätter jag på bergsvägen som slingrar sig söderut högt ovan havet.

Många turister gör en utflykt till stranden i Elafoníi – välförtjänt Kretas mest berömda bad då den bjuder på ett smalt näs av fin sand med långgrunt turkost hav på båda sidor – en upplevelse lätt att associera till tropikerna.

Men de flesta som far hit väljer den aningen kortare inlandsvägen, så längs den mycket glesbefolkade kusten har jag nästan bara sällskap av cikadorna och bjuds dessutom på en makalös utsikt över havet flera hundra meter under mig. Precis som på resten av ön flankeras vägbanan nästan hela tiden av högrest oleander med vita, rosa och ibland röda blommor. Den växer vilt, sprider sig lätt och bildar i bland flera meter höga väggar av blomsterprakt i ett bergslandskap som oftast är påtagligt mer grönt än det nere vid kusten.

I sommarhettan bjuder den ständiga vinden i Elafoníi på skön svalka. Platsen är en favorit bland både vind- och kitesurfare, som pilar fram i idealiska förhållanden aningen längre ut än badgästerna som vadar runt i det långgrunda havet.

Många av sydkustens små orter – speciellt på västra Kreta – kan bara nås via varsin nord-sydgående väg, längs själva kusten stupar bergen för brant. Så är det med bland annat Paleóora – en badort som trängt ihop sig på en smal udde med en fiskehamn längst ut. Paleóora andas turism som den var förr, lite 1970-tal kanske. Få svenskar reser hit, men desto fler öst- och centraleuropéer.

– Bäst av allt är lugnet, säger Tereza från Prag, som läser böcker på stranden en stor del av dagen.

Än mer isolerad är lilla Loutro, mellan Agia Roumeli där den populära Samariaravinen slutar vid havet och mysiga Hóra Sfakíon. Loutro nås bara via en ansträngande vandring eller med båt. Men här finns pensionat och tavernor som lockar dem som söker en rofylld semester. Vill man ha det ännu lugnare tar man en gungig båt ett par timmar ut i havet till Gavdos, Europas sydligaste plats, där elen kommer från gasol och många nudister tältar vid stränderna.

Hóra Sfakíon har flera vägförbindelser och är en pytteliten stad med två gator – en närmast havet och en närmast bergssidan. Mer får inte plats. Efter dopp på stadens båda stränder slår jag mig ner på en i den raden av tavernor närmast havet och njuter av mosade favabönor och grillad bläckfisk. Som så ofta på grekiska tavernor står värden för efterrätten – här söt nybakt sockerkaka och vattenmelon.

Den som intresserar sig för Andra världskriget kanske känner igen stadens namn. Härifrån räddade Royal Navy 11.000 allierade soldater på flykt undan tyskarna som invaderade Kreta den 20 maj 1941 och snabbt gick mot seger trots numerärt underläge.

Världskriget lämnade sår och spår på flera ställen på ön. Vid Maleme väster om Chania ligger 4 465 tyska soldater begravda på en sober kyrkogård på en kulle. Och ett par mil därifrån, längst in i Sudaviken, vilar 1.500 allierade, hälften av dem under gravstenar som berättar att deras namn är okänt.

Men krigets härjningar drabbade också civilbefolkningen hårt. Som i bergsbyn Kandanos. När jag stannat till för en kaffe ser jag de tre stentavlorna som tyskarna lät sätta upp efter att ha jämnat byn med marken och mördat 180 civila som hämnd för att kretensarna försökte försvara sig, ett försvar som hjälpte många allierade soldater att komma undan. Kandanos var tyvärr bara en av många byar på ön som mötte detta grymma öde.

Strax öster om Hóra Sfakíon når en annan av öns många djupa raviner havet – Imbros, precis som Samariaravinen poppis för vandring. Många ser till att bli upphämtade vid ravinens mynning nära havet efter sin 3–4 timmar långa tur. Men tar man en taxi några kilometer österut väntar en av öns skönaste stränder. Frangokástello är en by med några glest hus utspridda längs landsvägen – och så en mäktig venetiansk 1300-talsborg där en grupp kretensiska frihetskämpar mötte döden 1828 när de angreps av turkarna. Lokalborna hävdar bestämt att de sett hur frihetskämparnas vålnader marscherar ut från borgen den 17 maj varje år – årsdagen för deras sista strid.

Mitt i sommaren lockar dock den fina sandstranden, väl skyddad från sydkustens ofta stora vågor av ett rev en bit ut, mer än borgen, som man egentligen ser lika bra utifrån alldeles gratis.

Nästan hela Kreta består av kullar och höga berg – de högsta topparna Pachnes och Ida har snö kvar hela juli, en märklig syn när man befinner sig i hettan vid kusten.

På de låga kullarna sydöst om Pachnes ligger vinmakaren Dourakis lilla anläggning.

– Pappa startade seriös vintillverkning här 1988. Nu är han gammal men han har väldigt svårt för att inte lägga sig i mitt jobb, skrattar sonen Adonis Dourakis som ansvar för vingården i dag.

Han berättar att livet ännu levs tämligen traditionellt här i byarna, mycket tack vare möjligheten att bo kvar och samtidigt arbeta inom turistnäringen vid kusten. Då är det tuffare för många byar högre upp på berget, där 50 personer i en by är mycket och många småbyar bara har en handfull invånare.

– Olivträd och grönsaker dominerar böndernas odlingar här på kullarna, men nästan alla gör också vin till husbehov – vin som aldrig hamnar på glasflaska, berättar han och låter mig prova flera Dourakisviner, där det russinsöta Euphoria är allra bäst.

– Druvorna till Euphoria får soltorka på marken i åtta dagar. Förra året blev det bara 5.000 halvlitersbuteljer.

Men det hyllade dessertvinet får konkurrens på smaklökarna när Adonis låter mig testa lokal petimezi – traktens långkokta druvjuice som till slut blir svart och sötsyrligt simmig. Smaken på den bästa petimezin påminner om riktigt fin lagrad balsamvinäger från Modena – sådan som kostar många hundra för en deciliter.

Knossos är utöver badstränderna Kretas största turistattraktion. På grund av den livliga fantasin hos mannen som ledde utgrävningarna för över hundra år sedan blev Knossos lite av de antika ruinernas Disneyland – väldigt färgglatt, mycket betong och en stor dos hittepå, som dagens arkeologer aldrig skulle ha accepterat. Ändå väller besökarna in – vilket gör Knossos rätt svåruthärdligt.

Då väntar något helt annat om man kör upp i bergen bara någon mil nordöst om Rethymnon. En hel del turister – främst ryssar med intresse för ortodoxa kyrkan – hittar till det sevärda klostret Moní Arkádhi, som förr hade över hundra munkar men nu bara tre. Klostret har en nyckelroll i kretensarnas kamp för frihet under flera århundraden.

Bara några kilometer bort ligger Eléftherna, tillsammans med Knossos en av antikens viktigaste platser på ön. Överallt i dalen och på bergssidorna finns antika lämningar. Mest fascinerande är de i allra högsta grad pågående utgrävningarna av en stor 2.000-årig begravningsplats med rika fynd. Det bästa därifrån inhyses sedan ett år tillbaks i ett modernt antikmuseum i byn – som ytterst få tycks ha upptäckt än.

Lika få turister syns i den sagolikt vackra Amáridalen, där katterna är sömniga och avfolkningen i byarna påtaglig även om de flesta ännu har minst ett kafé dominerat av äldre män. Hittar man till det förfallna klostret Asomaton väntar en stor upplevelse i den lilla välbevarade klosterkyrkan med superba fresker och ikoner, som den svartklädda storskäggiga prästen ömt vårdar.

Trafiken är gles här – mest en och annan bonde i svettigt linne som rattar en risig pickup med hund på flaket, men man anar att det finns mer folk i trakten då varenda vägskylt skjutits sönder med hagelbössor.

Ett verkligt fynd i den här trakten är krukmakarbyn Margarites, som får en del turistbesök. Här har gjorts keramik i århundraden och ännu finns ett 20-tal krukmakerier kvar – alla med sin egen stil. Fler av dem gör dessutom ännu mest vackra bruksföremål i stället för turistsouvenirer.

Ett område i bergen som drar massor av turistbesökare är väderkvarnarnas dal, Lassithiplatån, på 850 meters höjd, sydväst om Agios Nikolaos. Vägen upp därifrån bjuder på spektakulära kurvor och storslagen utsikt mest hela tiden. Själva platån kantas av drygt tio små byar och överallt på fälten i dalens mitt snurrar väderkvarnarnas vita segel. Men det här kör bussutflykterna mest förbi, trots att alla har keramikverkstäder, souvenirbutiker och tavernor. Målet för bussarna är Dhiktea-grottan, där guden Zeus enligt legenden ska ha gömts som barn. Kommer man när alla andra gör det – mitt på dagen – råder kaos på den allt för lilla betalparkeringen.

Jag gör mitt lunchstopp i den största av dalens byar – Tzermiádho. Här råder lugnet. Tonåriga Philippe Kargiotakis serverar på skollovet i mammas och pappas taverna. Hans mamma är fransyska, men på pappas sida kanske han precis som de flesta andra på platån är släkt i direkt nedstigande led med minoerna som styrde ön för 4 000 år sedan det var de som byggde bland annat palatset i Knossos och modern dna-teknik har visat ett ovanligt starkt släktskap.

Även sommartid finns skön svalka i luften här uppe om man sitter i skuggan, men Philippe berättar om svalkans baksida:

– På vintrarna ligger snön ibland meterdjup. Allt är stängt här uppe då och man måste verkligen brinna för någon hobby för att stå ut. Tyvärr har jag ingen och då bli vintermånaderna rejält trista, säger han och visar några vita vinterbilder.

Minoiska lämningar finns över hela ön, framför allt på den östra halvan. Utanför Sitía kollar jag på en framgrävd minoisk by, helt omöjlig att få ut något av om man inte är arkeolog, medan jag ser Santorinifärjan glida in i hamnen. Inte långt från den ligger stans arkeologiska museum och det imponerar mer än by-ruinerna: sirliga kvinnoskulpturer, badkarslika kärl, gigantiska urnor och vackert målade bruksföremål – plötsligt känns tidsresan tillbaks flera tusen år kort.

Från Sitía är det ytterligare en dryg timme till Kretas korta östkust och den berömda stranden i Vai, som varje dag invaderas av busslaster av turister, ditlockade av att stranden är den enda palmkantade på ön, då det här växer tusentals dadelpalmer. Kommer man tidigt råder dock lugnet och när det bli för mycket folk är det ändå lunchdags.

Så jag kör en kort bit ner för kusten, till vindsurfarstranden i Hína, med två utmärkta tavernor. Det får bli den rustikare av de två – Kakavia. Snart ligger en nyfångad fisk på grillen, meze bärs fram liksom en lite karaff lokalt torrt vitt.

Sedan väntar fler slingriga bergsvägar där doften av timjan, ljudet av cikador och surret av honungsbin får bli min följeslagare.

Fakta. Kreta

Slappa på stranden, besök bergsbyar och mumsa på meze.

Se & göra

Nytt antikmuseum

1. MaE

Eleutherna är en by som få turister hittar till numera, men som varit än av historiens viktigaste på Kreta, fylld av antika lämningar, smått sensationella utgrävningsområden och ett fantastiskt modernt antikmuseum som öppnade förra året.

Eleutherna Mylopotamos

www.mae.com.gr

Palmkantad sandstrand

2. Vai

Kantad av några tusen dadelpalmer är Vai en unik skönhet på Kreta. Kom tidigt på förmiddagen eller sen eftermiddag, då gör sig sandstranden i Vai bäst, resten av tiden är den som vilken fullpackad strand som helst med busslaster av besökare.

Fort vid fin strand

3. Frangokastello

Ett venetianskt fort som kan besökas, precis vid en finfin sandstrand där ett rev skyddar från stora vågor och den som vill ha ännu lugnare bad väljer lagunen.

12 km öster om Hóra Sfakíon

Äta & dricka

Färskaste fisken

6. Kakavia

Genuin grekisk taverna som har sällskap av en till, lite mer snofsig, på Hióa-stranden. Här kan man äta meze under träden medan man väntar på pinfärsk fisk eller skaldjur som grillas precis vid ingången.

Hióa beach

Fräscht och billigt

7. Delfini

Hóra Sfakíons strandgata kantas av en rad tavernor – alla med fint mezeutbud. Delfini serverar en rad prisvärda klassiker från hav och land och den grillade tioarmade bäckfisken är den bästa jag någonsin ätit.

Hóra Sfakíon

www.chorasfakion.com

Lunch med utsikt

8. Panorama

Har precis so namnet antyder fin vy över Elafoníistranden några hundra meter bort. Utmärkt grekiskt kök och bra priser torts att nästan bara turister äter här.

Elefoníi

www.elafonisi-village.gr

Superb meze

9. Kronio

Taverna med grekisk-franskt ägarpar, där 18-rätters mezen (plus efterföljande grillrätt) är ett måste för livsnjutaren.

Tzermiado

Shopping & nöjen

Genuin keramik

4. Tsikalario

Byn Margarites är känt för sina många keramikverkstäder och denna 100-åring, allra högst upp i byn, är en favorit, fast de finaste jättekrukorna är omöjliga att få med hem.

Margarites

www.tsikalario.gr

Prova goda viner

5.Dourakis winery

Vin har odlats i tusentals å på Kreta men nu börjar det hända något – med allt fler små bra producenter. Testa Dourakis söta vita på soltorkade druvor.

Alikampos

www.dourakiswinery.gr

Bo bra

Njut av frukostbuffén

10. Astron

Astron (som finns i Vings utbud) är som hotell var förr när man sov på hotellet och gick ut på dagen. Havsutsikt och med Kretas i särklass bästa ekologiska frukostbuffé. Dubbelrum från 600 kr.

56 M. Kothri street, Ierapetra

www.hotelastron

Familjefavorit

11. Blue Marine resort & spa

Ovanligt trivsamt familjehotell med helt okej all inclusive, egen strand och två stora poolområden precis vid havet några km utanför Agios Nikolaos. Dubbelrum från 1 300 kr.

Ammoudara, Agios Nikolaos

www.bluemarinehotel.gr

Hyllat boutiquehotell

12. Domes Noruz

Omskrivet litet 5-stjärnigt lyxhotell strax utanför Chania. Endast för vuxna. Dubbelrum från 3 500 kr.

Strati Pantelaki 5, Agioi Apostoloi

www.domesnoruz.com

Resa hit:

Alla stora svenska charterbolag har resor till Kreta och det finns närmare 20 badorter att välja mellan. Om man börjar i väster ligger en handfull orter på en två mil lång sträcka väster om Chania och åtminstone en strax öster om den trevliga staden – Kretas näst största. Runt Rethymnon, öns tredje största stad finns nästa kluster av charterorter. Några mil öster om öns huvudstad Heraklion ligger partyresmålet nummer ett Hersonissos och en kort bit därifrån Agios Nikolaos och den betydlig mindre och mer exklusiva orten Elounda. Allra längst österut hittar man Sitia. Sydkusten ser mycket färre svenska turister. Där är Ierapetra största badort och några charterturister väljer också Paleochora i sydväst.

Visum: Grekland är ett EU-land och visum krävs inte, men pass bör man ta med.

Bästa tiden: April – november.

Restid: Flyg Stockholm – Kreta tar 3,5 - 4 timmar.

Språk: Grekiska, men inom turistnäringen talar de flesta engelska.

Valuta: Euro.

Prisnivå: 20 procent under den svenska enligt Forex semesterindex, men restaurangpriserna är vanligen under hälften av de svenska. Enkla hotell är också billiga, medan de finare är billigast om man bokar en paketresa via charterbolagen.

Ta dig runt: Många nöjer sig med charterbolagens eller någon lokal arrangörs utflyktsutbud. Vill man upptäcka mer av ön är hyrbil det bästa valet även om det finns bra bussförbindelser mellan de större orterna. Räkna med att betala minst 2.000 kr för en vecka.

Bra att veta: Reser man runt själv med bil ska man vara beredd på väldigt kurviga bergvägar – men där är ofta trafiken rätt gles.

Läs mer: www.visitgreece.se